Matt 6:6-7 eller är det 6:7-8?

Ja, jag vet inte. Men söker man så finner man, spännande artiklar om kultur på Corren. Till och med där.

Lo Kauppi

Jag vet inte varför jag fastnat för henne, köpte nyss hennes bok. Bergsprängardottern som exploderade. Den är bra. Den är bra. Den är unik, som alla böcker, men den här flyter på. Trots talspråksformen, den fungerar.

Jag kastas in i denna människas liv. En dokumentärroman, som det står som presenation. Läser lite av vad hon skrivit mer om.

Det är tänkvärt och klokt.
Mycket klokt. Detta är, eller har blivit trots sin uppväxt - det låter så dumt att skriva så men i alla fall - en mycket stark kvinna.
För att hon tvingades till det, antar jag.

Jag tror dock hon varit stark i alla fall, utan sin bakgrund. Det får vi inte veta. Inte Lo heller, och jag tror hon struntar i vilket. Hon är den hon är, och jag tycker hon verkar fantastisk.

Kulturrådet och nytutnämningar

Alltså, det är väl bra med nytt och friskt blod. Men nytt och friskt blod måste ju också kunna ta hänsyn och värdesätta "stofiler" - det nyutnämnda kulturrådets benämning - som exempelvis Nils-Petter Sundgren. Att avfärda honom i ett enda kapitalistiskt penseldrag låter sig liksom inte göras.

En blogg har denna kommentar, som härstammar från DN: "Staël von Holstein har nämligen sagt att han tycker att konstnärer ska bli egenföretagare, en konstnär i DN påpekade försynt att alla konstnärer redan är egenföretagare. Med andra ord så kommer knappast Staël von Holsteins moderna synsätt att tillföra konstnärerna ett dyft." Mer att läsa här.

Det är inte bara Lasse Bengtsson som har svårt att hålla sig för skratt tror jag.

Ibland är det ju som bekant bättre att vara tyst och låta folk undra hur det är fatt än att öppna munnen och skingra allt tvivel.

Skrattet fastnar i halsen när man läser vidare i SvD, det nya kulturrådet säger "Det är bara deras inskränkthet och dumhet som gör dem rädda." om kulturelitens rädsla för att han får mer makt. Alltså, jag menar, men hallå!

Försvunnet gratisnöje

Det finns inte mer, nöjet att lyssna till hur vissa viner uttalas på systemet. Det nöjet finns inte mer, för i vår stad har vi bara självbetjäningsbutiker. Det var lite roligt att stå bakom någon som lite vagt kunde uttala något vinnamn. Eller ännu värre, när personalen repeterade felaktigt på en korrekt begäran.

Det var så längesedan jag hörde någon prata vin på systemet att jag inte minns de olika uttalsfelen. Nu är det ju inte så lätt alla gånger, ett sällskap för någon dag sedan undrade vi hur Cicero uttalades. En italienskt bevandrad vän visste på råd, tji på båda ställena. Så är det före "i" och "e".

Nu vet ni det. Gott vitt vin förresten, bara 55:-.

Men jag saknar nöjet att lyssna till folk som sade underligheter i systemkön.

Franska vanor och närkontakt

De kindpussas nästan jämt, i alla fall på caféet i Goult. Och annorstädes med, men inte så mycket i Gordes.Så klart, där är det endast turister.

Det är en handling som gör att man kommer väldigt nära, mycket närmare än det svenska nu så sällan förekommande handslaget. Men att kindpussas (i luften sker det förresten) gör att man kommer väldigt nära personen.

Ibland gör de bara det, inget annat. Som om det räckte.

Och tänk, jag tror det räcker. Vi borde i alla fall återinföra handslaget i Sverige.