Franska vanor och närkontakt

De kindpussas nästan jämt, i alla fall på caféet i Goult. Och annorstädes med, men inte så mycket i Gordes.Så klart, där är det endast turister.

Det är en handling som gör att man kommer väldigt nära, mycket närmare än det svenska nu så sällan förekommande handslaget. Men att kindpussas (i luften sker det förresten) gör att man kommer väldigt nära personen.

Ibland gör de bara det, inget annat. Som om det räckte.

Och tänk, jag tror det räcker. Vi borde i alla fall återinföra handslaget i Sverige.

Uppsalaprofessorer mer insiktfulla

Det synes mig som om uppsalaprofessorn har en mer sund inställning. "Jag arbetar inte på de regnfria dagarna". Så ska det låta. Så ska en slipsten dras. Så resonerar en människa som har koll på skillnaden mellan arbete och fritid. Nu fattas bara att han slänger sin klocka också...det gjorde jag för snart tjugo år sedan.

"Det blir svårt för den individ som sitter vid datorn med jobbmejl under semestern att kunna koppla över till vila." säger en psykolog vid Linköpings Universitet. Han är intervjuad av någon semestervikarie på Corren, antar jag.
Men jag har inga problem med det, att under semestern koppla över till vila. Får mig att tänka på att jag någon gång, någon enda gång i livet ska ringa in till jobbet och säga:

Ledsen, kommer inte idag, jag är för frisk för att arbeta. Jag friskanmäler mig.

Det vore något det!

Tror artikeln är rätt ute på ett sätt, och fel ute på ett annat. De som har svårt att vila, ska förstås kapa allt som har med arbetet att göra under semestern. Att skilja på vila och arbete är viktigt. Mycket viktigt, att säga "Nej" är också viktigt. "Nej, jag ska inte arbeta idag, trots att det är måndag och jag borde arbeta". Varför ska du inte arbeta då? Säger Luther som sitter på högra axeln. Och kräver och kräver.

"För att jag arbetade så mycket förra veckan" säger jag. Till Luther. På axeln.

Då blir han tyst. Prova!