Är sjuk och tittar på kommunens möten...

Frågan är om det befrämjar att bli frisk. De diskuterar cykelställsfrågor så det står härliga till. Eller snarare uppstartmötesfrågor.

Bokrean - vilka böcker köptes?

Jag var där, som 50 andra, vid öppnandet miss i nassen.

Köpte en bok jag tänkt köpa länge: "Vad hände på vägen till Damaskus?", sedan blev det Anna Gavalda vars titel jag glömt. En titel jag kommer ihåg är "Den stängda boken", men då har jag i stället glömt författarens namn...nå, vidare; "Botanica", till sonen - han läser trädgårdslinjen.

Zorns målningar, en söt liten bok om en underbar målare; Alf Henriksons "Antikens historier", vi har den i pocket som nu hänvisas till landet (det stod Alf Henrikssons dödsbo som utgivare...) sedan en bok om filmmat, med recept, nästan bara för att ett recept från "Nyckeln till Provence" var med. Harragu, kommer säkert aldrig att äta det, men i alla fall...

Björn Gustafsson är magnifik

Att rimma elegant med laktosintolerant är karamellodiktstipendiatsämne. Det är det.
Lysande!

Tittade faktiskt på melodifestivalen, den sändes ju från hemstaden så jag nästan måste ju. Upp och Hoppa fick min röst. Till och med...trodde inte jag skulle rösta alls.

Ska eränna en sak...

Tittar faktiskt på Let's Dance denna säsong. Det trodde jag inte om mig. Men det gör jag. Det är mer faschinerande än jag trodde.

Och en sak som är väldigt faschinerande är att Tony (om det nu är domaren längst till höger) har engelska "intrusive R" på svenska! Han säger "Ni var bästa paret att dansa -r- ikväll". Där r'et är liksom insjutet mellan två vokaler. Det är just ett "intrusive R".
Det är roligt att lyssna på, han har det så klart på engelska också. Men de inskjutna R:en sitter i hans ryggmärg.

Programmet i övrigt är roligare än jag trodde att titta på. Men man kan ju ändra sig, det kan man. Det var mest en slump att fyran åkte på för någon vecka sedan efter "På Spåret". Men nu växlas det över varje fredag vid nio.

24 Direkt är lärorikt

Idag handlade det om sjukvården och privatiseringsvurmen.

En forskare slog fast att i Läkartidningen hade han hittat 12 artiklar som förespråkade vinstdriven vård och 12 artiklar som var motståndare. Motståndsartiklarna understöddes av 102 referenser, motsvarande siffror för privatiseringsförespråkarna var noll. 0, NIL, intet.

Faschinerande i en branch där snart sagt all verksamhet skall vara underbyggd av vetenskapliga artiklar.

Hembygden i tankarna

Det är ju så klart alltid en tragedi när en 15-åring mördas. När det händer i mina gamla hemtrakter är det särskilt beklagansvärt och får mig att fundera mycket över människan och hur långt vi har kommit. Egentligen. Är det inte bara på väg liksom åt fel håll, helt åt fel håll.

Blir illa berörd när hembygden drabbas, bodde 4 mil från Mora. Har under gymnasietiden vandrat på huvudgatan i Mora, fikat på Kaffestugan och till och med spelat dansmusik (storband) på Mora Hotell. Det är en liten ort, jämförbar med Skänninge och Älmhult eller vilken ort som helst där det finns en huvudgata. Där sker allt. Det finns en raggarrunda, där bilburen ungdom körde runt runt runt. Det finns ett torg där samma lugna bilburna ungdom samlas. Centralstation (understundom fånigt omdöpt till resecentrum) lyser med sin frånvaro, där finns bara "järnvägen".

Hembygdens tragiska händelser skär alldeles särskilt i hjärtat. Det blir så nära, trots att det var 32 år sedan jag flyttade från Rättvik. Det som är långt borta blir plötsligt närmare, det är som om mina skolkamrater från den tiden blivit mördade. Jag förflyttas plötsligt till min värld som den tedde sig i femtonårsåldern, och det är som om man i ett enda blixtnedslag flyttas till högstadietiden och våndorna man hade då.

Till dessa mer interna och då obegripliga hormonststormar ska man lägga till att en i klassen mördas. Ofattbart onödigt. Obegripligt sorgligt.

Ljuset jag tänker tända idag i Domkyrkan går till hembygden och speciellt till tjejjen i Mora.
Ni andra får ursäkta.

Xavier - en katt i Provence

Xavier - a cat in Provence
Originally uploaded by linlasj

En mycket kraftull herre. Han är muskulös som få katter jag mött. Helt fantastiskt, och vilar gör han på dagarna. Annars vore livet inget värt i Provence. Framåt kvällen kommer han fram, och ibland stryker sig emot en. Hans kompis, en tjej, är inte lika framåt men ytterst snäll.

Underbara kort tas av denne man

Against the light....I
Originally uploaded by Sud

Han lever och verkar i Sverige och Frankrike. Just denna heter Against the light...| och det finns fler i samma svartvita serie. Snubblade över honom alldeles för sent. En kommentar på mina egna amatörbilder var källan. Måste botanisera mer bland hans alster.

Självvald ensamhet kan vara ... kan vara ...

alldeles underbar.

Minns inte om jag skrivit om det förut. Men alltså, jag vandrar omkring och undrar först vad man ska dricka. Sedan vilken skiva som ska spelas, sedan om det ska läsas en bok eller läsa artikeln om Alexander Bard i Correns lördagsbilaga.

Det är en sådan kväll när jag vet vad som kommer att hända, plötsligt öppnas dörren och jag - precis som min vän MM också gör - kommer att utbrista:
- Va??? Är du hemma redan???

När jag berättade historien om denna mening för MM så skrattade han igenkännande. Det är alltid så. Man har så mycket man ska företa sig, nu när kan göra Precis Som Man Själv Vill. Ingen vill diskutera en nyupptäckt hemsidas förträfflighet, ingen vill övningsköra, och ingen säger att den eller den musiken är inge' bra.

Man är själv, allena, solokvist, ensam, solitär. Solitär kväll. Det kallar jag dem, så är det, har nog skrivit om dem. Men de är värda så mycket att det lönar sig att skriva igen. Grejjen med mig är nog i och för sig att jag är livrädd för att vara riktigt riktigt ensam. Men solitära kvällar har jag inte något alls emot.

Det blev förresten Lara Fabian, the World...nå't. Den andra skivan med henne med bland annat Adagio är bättre, men men. Den är bra den här med märkte jag precis nu... Vilken bok jag ska läsa, troligen fortsätter jag på inledningen till Guldålder, det kinesiska verket jag beslutat mig för att läsa. Få se, kanske kommer jag bara till de femtio sidorna inledning. Persongalleriet omfattar 421 personer... en mindre lite by. Eller så fortsätter jag på Att resa med Herodotos. Som jag inte läst klart.

Drycken blev Laphroaig. Upptäckte att jag har en enda, solo, allena, ensam flaska Aberlour kvar. Inte bra. Det är favvevirren.

Därför har jag inte svarat på mail...

eller msn eller på ansiktsboken på ett tag...

Tito, Carola och Leif

Ja, vad säger man, sitter på ett café i Lund och bläddrar i en kvarlämnad kvällstidning. Trots den tidiga timmen är det dagens tidning. Det var ju längesedan nu som smörjan kommer oss till del även under morgonen.

Leif, advokaten, den kände, säger om domen mot Tito "Hade aldrig fällts om målet utspelats under 1960- eller 1970-talen". Man liksom nästan ser i texten hur han anstränger sig för att lägga dit just 1900 framför angivelsen. En vanlig dödlig människa hade sagt 60- och 70-talet. Men inte juridikens företrädare, låt vara att de ska och bör vara noga med vad de säger och gör. Men, nä, Leif, på 60- eller 70-talet hade nog inte Tito fällts, det betyder, Herr Leif att lagarna utvecklas i och med att människan utvecklas. Det gäller dock tydligen inte alla inom de mer juridiskt bevandrade skrået.

Leif har en livgivande och mer verklighetstrogen kollega, Claes, som tycker domen är bra. Claes finner också en kamrat i en kvinnlig kollega (någon som är förvånad?) som slår fast att domen är korrekt.

Stackars Tito tror att det är rasistiska motiv bakom. Det är tråkigt. Mycket tråkigt. Och att han inleder ett krig talar bara om för omvärlden att han känner skuld. Inför det som hände för åtta år sedan och inför hela historien i sig.

Nu ska jag i stället läsa en skrämmande artikel om att unga tjejjer tydligen i allt större utsträckning söker sig till nazistiska organisationer. Det är en skrämmande utveckling.

Timmen är sen. Men är full av intryck.

Nå, timmen är inte så himla sen, fem minuter i nästa dag liksom. Inte så farligt. Varför kommar jag inte till ro? Ja, inte är det något negativt. Det är en sak som är säker.

Varit på konsert. Det är alltid underbart. Sitter och dricker lite vin, läser i Lars Lerins bok. Det ger ro. Faktiskt. Ändå handlar det om ett rörigt liv, just då för Lars Lerin.

Jan Allans trumpetspel är underbart och det har jag tyckt i 37 år eller så... Stefan Nilssons pianospel och Georg Riedels basspel likaså. Kören - Ad Libitum - är så klart bra. Arrangemangen är lysande, och framförandet likaså. Men jag tycker det är musikerna som ikväll står för ståpälsen, faktiskt. Nu är ju jag trumpetare, och trodde aldrig aldrig att jag skulle få lyssna till och än mindre äta middag med Jan Allan. Men det gjorde jag, några tjugotal år sedan. Att få träffa en av sina idoler är underbart. Det har hänt fler gånger efter det.

Herr Björklund är ute och cyklar.

Polisen har ju annat för sig än att hämta folk till skolan.

Polisen kan hindra våra döttrar från att bli våldtagna genom att fokusera på att fängsla dessa dårar, de kan skydda våra söner från att bli sönderslagna. De kan se till att våra gamla mor och farföräldrar inte blir rånade.

Men att se till att barnen kommer till skolan är och förblir föräldrarnas ansvar.

Det är ju befängt att anse att polisen ska hämta hem ungdomarna.

Grattis Tage!

Du hade fyllt åttio i dag, "om du hade levt" som de säger på TV.

Jag tycker du är i högsta grad levande, varje jul genom den underbara berättelsen om Karl-Bertil. Varje gång jag åker förbi statyn här i staden tänker jag på dig.

Jag kan undra över vad du hade sagt om företeelser i vår värld.
Om torsken, klimatet och Bush.
Om den siste hade du sagt Usch.

Det tror jag i alla fall. Men jag kan ju inte veta.

Jag vill inte gå händelserna i förväg men i alla fall

Sitter och grunnar då och då på hur livet som pensionär kommer att te sig. I det fall jag hamnar på ett "hem".

Jag vill INTE sitta framför tv-n och titta på bingolott. Jag vill inte spela bingo, jag vill heller inte lyssna på dragspelsmusik. Jag vill lyssna på körmusik, kanske till och med manskörsmusik (lyssnar inte på det mycket ska erkännas, men framför det en gång om året).

Kan tänka mig att få filosofiböcker upplästa, jag kan också tänka mig att någon läser en skönlitterärbok som jag så att säga missat att läsa. Något av Torgny Lindgren, den där om pölsan till exempel.

Jag vill ha ett glas vin, kanske till och med vinprovning. Vill också lyssna på gamla Chicago-låtar. De gör mig glada, eller trumpetkonserter. Kanske till och med på CD-skivor där jag själv medverkar. Jag vill kanske titta på Kill Bill Vol I, eller Moulin Rouge eller hela Star Wars-serien. Eller Sagan om Ringen! På hög volym...

Jag dricker inte vanligt kaffe, jag vill ha en enkel espresso. Understundom en cappochino. Helst på Wayne's i Linköping...

Är det någon i äldreomsorgen som tänker på det?

Kustbevakarna - Väst och Öst.

Jag vet inte om ni sett programmet som går på kanal 5, kustbevakarna. Det finns två varianter av det, i höstas såg vi Kustbevakarna Väst. Som namnet antyder så lever de och verkar på vår västkust. Nu i vår - eller i vinter - är det dags för Kustbevakarna Öst.

Jag slås av att tilltalet till båtfyllerister, misstänkta bovar och banditer är annorlunda - läs: trevligare och effektivare - när det gäller Kustbevakarna Väst. Jag undrar varpå det kan bero. Busets reaktion är också annorlunda, men det tror jag är en frukt av att Öst-kustbevakarna är brutalare, häftigare och ... nu kommer det ... mer stockholmsmässiga än de kustbevakarna som har att bevaka vårt västliga farvatten.

Det är intressant att fundera över varpå detta kan bero, inte väldigt intressant, men lite intressant. Beror det på att man är mer bekant och van vid havet i väst? Eller beror det på att rekryteringen i Väst är mer, i något avseende "lyckad"? Eller, vilket jag inte håller för troligt, är Kustbevakarna Västs personal mer friserad och polerad för att det är TV närvarande. Nä, det sista håller jag som sagt inte för troligt.

Beror det månne på att andelen båtägare - och med det menas de som kanske inte är så intressarade av havet och livet på detsamma - överväger på ostkusten? Men detta faktum innebär väl inte att man ska vara pompös, otrevlig och på gränsen till förnedrande i sitt uppdrag?