En god vän, som tagit sig igenom branterna, doppat mer än fötterna i elden av misstag och haft sin beskärda del av livets jäkelskap. Att se en god vän liksom komma ut genom tunneln och vandra vidare. Det är fint.

Målar gör hon. Man ser henne i varje tavla, och man ser hennes vandring mot livet.

Snart kan hon leva på sin konst. Men vägen dit var lång, men det är så fantastiskt att vara del av hennes nuvarande tillvaro. Hela familjen var på andra vernissaget, i Sverige, förra vernissaget köpte vi två tavlor och sonen vann en.

Denna gång skulle vi inte handla något...Vi köpte tre tavlor...

Är på västkusten, kom på det idag under ett samtal med en vän. Antingen är vi på ostkusten och är 2/12-dels smålänningar, eller så är vi på Orust och är 4/365-dels västkustbor.

Vi är också knappt 4% fransmän... 2 veckor av 52 veckor har vi tillbringat i Frankrike. De senaste fem åren...nå...det haltar lite... slår man ut det på hela mitt och vårt liv så...Men sedan år 2000...

År 2000 får beteckna ett slags avstamp. Millenieavstamp. Så löser vi det. 4% fransmän. 2/12-dels smålänning och 4/365-dels västkustbor.

Trevlig midsommar. Till 100%.

Heinrich Böll. Tänkvärt. Håller inte med om rubriksättningen om arbetsmoral, men det får stå för siten.

Berättelsen talar för sig själv.

Skolavslutning. Sitter på en krog i Helsinborg. Bredvid mig sitter ett gäng, tjejjer allihop. Glada, inte högljudda alls som servitrisen sade att de skulle vara.

Uppsluppna. Jag börjar gissa lite hur gamla de är (gissade fel med tre år, de var 15 men såg ut som 18) vilka linjer de gått på gymnasiet och...nå...

"Vi måste ha minnen" sade en av dem, innan jag visste deras ålder, och struttade upp med en kamera. Bad om ursäkt för att hon inkräktade på mitt restaurangrevir utgörandes av ett bord.

Jag flyttade lite på ljuset så att bilden inte skulle ha mitt bordsljus som förgrund. De tog kort. Då hände det. Det tidigare glada jag-är-mig-själv-gänget transformerades till fotogenier. Sedan barnsben skolade av Big Brother, Idol, L World, VeckoRevyn och annonspelare. De såg ut som en massa. En massa tjejjer.

Plötsligt var personligheterna som bortblåsta, inget eget uttryck, utan utstuderat uttryck. Underförstått "så HÄR ska man se ut". På kort.

När fotosessionen var över återgick de till att bara vara.

Sig själva.

Och de var lika underbara allihop. Hoppas det kommer att gå bra för dem. Känner dem inte, bytte ett par ord endast. Men det var något runt dem som andades hopp. I all denna misär är det just hoppfyllt att varit med om gårdagskvällen.

I Helsingborg. På Olssons skafferi.

Som vanligt inleder jag alltid dessa inlägg (oftast verbala) med brasklappen: Jag känner araber, italienare, somalier och turkar.

Varför har just Sverige hemspråksundervisning? Vari ligger vitsen med det, finns det i andra länder?

Om jag flyttar till Frankrike med mina barn, får de undervisning i Svenska då? Skulle inte tro det...

Hade tänkt att skriva om något allvarligt. Men det får anstå.

Det är ett lovvärt initiativ av TV4 att ha en matlagningsskola. Där man lär sig grunderna, kanske kommer Poggenpohlsköken till användning...det är lovvärt.

Däremot...kan man undra hur de tänkte på TV4 när de beslutade att tillfråga den dåliga kopian av Gordon Ramsey, Melker Andersson. Som på ett otroligt plumpt och på gränsen till rasistiskt sätt danade om en del av våra svenska kök. Han slängde tallrikar, han levde om, han gav en kort och kärnfull lektion i hur man INTE ska bete sig som ledare.

Han väljer vi, tänkte de, till den som ska lära ut grunderna i köket. Man tar sig för stekpannan.

Landet. 28 grader när jag åkte hit. Nu är det 16 grader ute. Skönt.

Endast levande ljus. Och en mässa, på en liten bergssprängare, av Martin. Fin. Mycket fin.

Det är ljus ute också, så man kan läsa tidningen. Om man står vinklad åt rätt håll, Inte ett gatlyse så långt ögat når.

Skönt.

Att kunna styra sin akustik och optik efter eget tycke och smak med himlen som fond och tystnaden som bas är en ynnest. En gåva, likt den vi får varje dag man stiger upp på morgonen.

Galenskaparna och After Shave, kikade på deras gamla show. Men oh så nytt.

Skillnaden mellan industralismen och nu är att förr så duschade man när man kom hem på jobbet nu duschar man innan man går dit...

De är fyndiga och de låter sketcherna ta en sak som mediefolk numera inte låter sketcher ta. Tid.

Nä, nu ska jag inte mobilera mer. Alltså ringa på mobiltelefon. Eller jo, det ska jag kanske, men det är ett roligt ord. Det kom till mig idag.

Talte med en gammal go' vän igår. Det visar sig, inte så förvånande med tanke på sin bakgrund i restaurangbranchen, att hon arbetar med interner. Och inte vilka som helst, utan de som mördat, våldtagit och förgripit sig på kvinnor.

De finns i alla samhällsskikt. Precis som det står i tidningen. Faktiskt.

De är trevliga att spela spel med.

På min uppenbara fråga "men men liksom hur ser de på dig?".

Jag är inget hot mot dem, i mina blåa överdragskläder.

Man får fundera vidare. Och många av de som sitter inne för dessa brott har blivit illa behandlade när de var små.

"Det är för oss solen går upp". Det är visserligen hans bror som skrivit texterna, men musiken. Musiken.

Den är underbar. Och väldigt olika. Ted Gärdestads alltså. Det är som det är med hans alltför tidiga bortgång, men hans musik förvaltas väl av Janne Schaffer som tidigt var med på inspelningarna.

Lyssnar på Teds samlingsskiva nu. Det borde man göra oftare, tänk att en person som spred sådan glädje hade ett sån't inre kaos. Det får jag inte ihop riktigt. Det MÅSTE väl inte vara så?

Konfirmationen är klar. Över. Been there, done that.

Sonen rör sig, som någon bekant sa, lugnt och vant i kyrkan.

Jag kan inte annat än hålla med, yrkesvalen är alla begynnande på p. I stort sett. Pilot, Polis, Prandman, Psnickare och Präst.

Om Svensk Televisions Rapports reportage är rätt och korrekt om justitieminister Bodströms inblandning i nedstängningen av The Pirate Bay så vete tusan om man ska gå och rösta. Har alltid tänkt att "rösta du, det finns folk som dör, och som vill dö för att få rätten att rösta". Men detta liknar ingenting.

Jag blir paralyserad. Jag får åsiktsafasi, vill-gärna-ha-en-åsiktssläpp. Återkommer.