STOMP sitter kvar i själen idag med. Så klart.
Klapp klapp.
Smått och gott, sporadisk dagbok och tankelappar.
STOMP. Jag säger bara STOMP. Vilken kick, vilken energi. Och vilken. Föreställning. Man blir skönt matt.
Laryngit stinker. Lapparna snart slut. Nå. Det löser sig. Men jag är orolig för sången...kan ju inte alltid att hålla mig från att prata. Måste bli ett slut på det.
Supersopranen är död. Det finns liksom inget mer att säga.
Intervjun med Fredrik Lindström var underbar. Den i DN igår, söndag. Tror jag det var. Jovisst var det så. Så måste det vara.
Detta verkar intressant. http://www.globalchange.com/ppt/fscfuture/index.htm lite stamtänkande med varumärken. Lite framtid, lite SMS kontra prat-telefoni. Oj då. Så kan det heta ja.