På vägen hem från Stockholm, eller möjligen Helsinborg bar det inte sig bättre än att jag erbjöd några tjejjer hjälp. Med några väskor som skulle inbaxas på bagagestället i någon vagn.

"Jag hjälper er" sade jag. Jag skulle komma att ångra mig.

Jag håller i väskan medan mina biceps börjar skaka lite lite lätt...damerna debatterar om vilken väska som ska stå var och i vilken ordning. Sammanbitet säger jag vänligt...
"det vore bra om ni kunde bestämma er..."
"det börjar bli lite tungt" fortsätter jag...

Oj! Vi gör så här fastslogs.

Frågade förstås vad i hela friden de hade i väskan.

Bowlingklot...Tre stycken. Eller så.