Här kommer vi att skriva om hur livet är med en stor sorg och saknad efter Tim och med en stor glädje och lycka med Tindra. Balansen mellan sorg och glädje är svår att hitta. Känslorna går upp och ner.

Vi valde igångsättning av förlossning med vår dotter. Rädslan att hon också ska dö i magen var stor trots en normal graviditet där allting hade varit bra under hela långa väntan. Längtan efter henne var enorm. 

Vi hade tid för igångsättning den 23 juni klockan 13.30. Vi åkte in med taxi. Hade med oss bb-väskan och allt. Att dagen äntligen hade kommit då det skulle börja hända något! Snart skulle vi få vår efterlängtade dotter i våra famn :) Vi var väldigt förväntansfulla och pirriga i magen när vi steg in genom dörrarna till förlossningen.

Jag blev inlagd på förlossningen och igångsättningen börjades med undersökningar för att kolla att både jag och barnet mådde bra. Jag fick prostaglandin gel som skulle mjuka upp livmoderhalsen. Sen var det bara och vänta. Tiden gick och vi väntade och väntade. Vi gick ut på promenad på kvällen och det hjälpte! När vi kom tillbaks från promenaden så började det kännas mer i magen. Jag fick sammandragningar, äntligen började det hända något.

Sent på natten fick jag en till prostaglandin gel. Efter det tog det fart. Värkarna blev värre och ondare. Natten kändes lång som en evighet. Jag var uppe och gick mycket i korridorerna. Jag var bestämd att röra på mig för att öka takten på förlossningen och få vår dotter i våra famn. Jag kämpade och kämpade, gick och gick. Hade ont och var trött. Hörde andra kvinnors skrik i korridorerna.

Leif var underbar, han fanns där för mig hela tiden. Gjorde sitt allt för mig. Jag kände all den enorma mängd kärlek som vi har mellan oss. Leif höll noga uppsikt på ctg-apparaten varje gång en kurva togs för att se att barnet mådde bra. 

Vattnet gick på morgonen, klockan 06.02 och jag kände hur barnet tryckte utåt. Förlossnings rummet var inte klart för mig. Bad dom skynda på. Kände mig stressad. Jag rullades in med sängen till förlossnings rummet eftersom jag kunde inte gå på grund av väldigt smärtsamma och täta värkar. Smärtan var enorm! Min älskade Leif fanns vid min sida hela tiden. Hans kärlek var den bästa smärtlindringen. Tänkte på vår dotter, undrade hela tiden om hon mådde bra. Längtade så efter henne. Ville få ut henne, ville få henne i min famn och ge henne all den kärlek som jag har. Var så nyfiken på vem hon skulle likna i utseendet.

Tog lustgas blandat med syrgas 50/50. Kände inget av den men masken hjälpte mig att andas rätt. Ville inte att styrkan på lustgasen höjdes. Klämde Leifs hand för varje värk, stackars min älskling. Barnmorskan satte in en ctg i barnets huvud för att kunna hålla koll på barnet under förlossningen. Det kändes tryggt att kunna se barnets hjärtslag hela tiden. Värkarna var väldigt starka. Barnet ville ut.

Jag klämde Leifs hand allt hårdare för varje värk. Tänkte på vår änglason och fick krafter för att orka. Tänkte på dottern i magen, snart skulle hon vara ute och ta emot all den kärlek som vi har i överskott av. Krystvärkarna började klockan 08.35. Vår älskade dotter Tindra föddes klockan 08.46, las på min bröst och skrek omedelbart. Vilken lycka! Så otroligt vacker, vår älskade dotter. Vår alldeles egen bebis. Vårt barn. Otroligt :) Lyckan kan ej beskrivas med ord.

Vår dotters födelsevikt var 4410 gram och hon var 52 cm lång. Hon föddes den 24 juni 2004 i graviditetsvecka 38+2.

Tindra ger oss så mycket. Hopp om en ljusare framtid och mycket glädje. Tindra berikar vårt liv på ett sätt vi inte trodde var möjligt. Kärleken till våra barn är så djup och sann. Vi har inte Tim hos oss men han finns i våra hjärtan. Det finns plats för båda våra barn i våra hjärtan.

När Tindra föddes upplevde vi något vi inte varit med om förut. Ett levande barn, vårt eget levande barn i våra famn. Minnena från tiden på sjukhuset med Tim minns vi med stor saknad. Tindra fick komma med oss hem. Förra gången fick vi lämna sjukhuset utan vår älskade son. Allting är nytt för oss med Tindra. Vi har inte varit med om detta förut.

Livet hemma känns så mycket bättre idag. Sorgen efter Tim har inte minskat men Tindra ger oss så mycket positivt varje dag att vardagslivet känns lättare på ett sätt det inte gjorde förut. Hon är så gullig, så otroligt snäll. Hemmet känns väldigt kärleksfullt, vi är en liten familj.

Första besöket vid Tims grav med hans lillasyster...

Vi hade inte förväntat oss att första besöket vid Tims grav skulle bli så känslomässigt jobbig som det blev. Det var väldigt tungt att besöka Tims grav med Tindra. När Tindra föddes blev det så klart för oss vad vi missar med Tim. Vad vi inte får göra med honom, allt det fysiska vi missar. Byta blöjor, ligga och mysa i sängen.

Första besöket vid Tims grav kändes, det sved i hjärtat. Vi kände oss så stolta över att få vara föräldrar till våra vackra barn. Sorgen att Tim inte finns med oss är enorm. Glädjen över att vi har Tindra hos oss är stor. På något sätt känns det ibland som man sviker Tim när man älskar Tindra så mycket. Att man glömmer honom fast man inte gör det. Tim är lika kär och saknad fast vi har fått Tindra.

Det har gått över ett år sen vi förlorade Tim. Saknaden och längtan efter Tim finns närvarande men glädjen som Tindra sprider i våra liv är stor. Livet med Tindra är underbart! Vi tar vara på varje dag som vi får tillbringa med henne. Vi är så tacksamma att vi har vår dotter. Tims död har satt sina spår i oss. Vi är rädda att förlora Tindra också. Rädslan att förlora vår dotter är stor, vi får vänja oss vid att leva med rädslan. Ta en dag i taget och hoppas på det bästa.

Hur är livet med en nästan tre månader gammal bebis som är syster till en ängel? Hur blev det sen efter en orolig graviditet och en enorm längtan?

Tim finns i våra hjärtan och tankar fortfarande precis som förr även om vi har haft Tindra i nästan tre månader nu. Sorgen har dock dämpats lite, vi är inte lika sorgsna som vi var förut. Nu känner vi glädje och lycka på ett sätt vi inte gjorde innan Tindra föddes. Nu är det lätt för oss att le och skratta igen, att tillåta oss att må bra. Helt bra kommer vi aldrig mer att må eftersom vi kommer alltid att sakna Tim. Han kommer alltid att fattas oss men vi mår mycket bättre idag än vi gjorde tidigare. Självklart kommer det tillfällen, dagar och perioder som är väldigt jobbiga men vi har så mycket att glädjas för nu. Vi har en dotter som är vår ögonsten, vår älskade lilla prinsessa. Vi har en ängel i våra hjärtan och en prinsessa i våra famn. Kärleken till våra barn är oändlig.

Vi besöker graven några gånger i veckan. Vi pysslar om Tims grav och samtidigt får Tindra en nypa frisk luft. För oss är Tim en del av vår familj och att besöka hans grav är en del av våra liv. Tindra kommer att växa upp med besök vid sin storebrors grav. Vi önskar så att hon slapp besöken och kunde istället busa hemma med sin bror. Tyvärr ville livet annorlunda än vi. Tindra kommer att bära på en sorg, sorgen att inte ha sin bror hos sig.

Vi känner stor besvikelse inför livet för att vi förlorade Tim, samtidigt känner vi enorm tacksamhet för varje dag som vi har Tindra hos oss. Känslorna är många, djupa känslor direkt från hjärtat. Vi tampas med detta varje dag. Vi kommer alltid att sakna Tim och vi kommer alltid att göra vårt bästa för att Tindra ska vara lycklig.

Vi är så rädda att förlora Tindra. På kvällarna när jag ska sova ligger jag ibland och lyssnar på Tindra när hon sover. Njuter av det lilla ljudet av hennes andetag. Hon lever och hon är vårt barn! Varje kväll är jag tacksam för dagen som vi fick med henne och önskar så innerligt att vi får ha henne imorgon också, och varje dag därefter.

Dagarna, veckorna och månaderna går. Det har nu gått ett och ett halvt år sen vi förlorade Tim. Tindra har hunnit bli sju månader gammal. Det finns bättre perioder och det finns sämre perioder. Ibland känns livet så underbart när vi har Tindra att sorgen dämpas. Ibland hjälper inte ens den enorma glädje och lycka som Tindra ger oss för att orka. Vi bär med oss sorgen, saknaden och längtan efter Tim för alltid.

Vår dotter, Tindra är solen i våra liv. Att få vakna till hennes vackra leende på morgonen är så underbart. Hennes skratt kittlar våra hjärtan. Vi älskar henne så djupt. Livet är kämpigt med en stor sorg i hjärtat, men samtidigt är vi så lyckliga med Tindra hos oss. Vi uppskattar henne väldigt mycket och är enormt tacksamma för att vi har henne. Vi överöser Tindra med kärlek, hoppas Tim tar en del av det åt sig för vi skulle så gärna vilja ge honom en massa pussar, våra varma trygga famn och enormt mycket kärlek.

Vi har börjat må bättre nu. Det känns skönt. Jag har börjat se framåt, börjat planera vad jag ska göra efter mammaledigheten och som det känns nu så vågar jag mig ut i den stora världen igen efter att ha varit borta länge. Mina barn ger mig kraften att orka kämpa, att våga igen. Tim är en del av vår familj och finns i våra hjärtan för alltid. Livet måste fortsätta trots förlusten av Tim. Det känns tufft men jag vet att vi kommer att klara det. Vi har klarat oss hittills, vi har överlevt och kommer att göra det i fortsättningen också. Ibland är det extra kämpigt men vi har varandra som stöd och varandra att glädjas åt. Tim ler säkert när han ser oss. Tim vet att han är oss otroligt kär, nu och för alltid. Det gör ont, det svider fortfarande i hjärtat men nu har vi vant oss att leva med det. Det är såhär livet är för oss.

Tindra  utvecklas och växer. Hon är så snäll. Vi är så förälskade i henne. Fortfarande varje dag blir vi lika förvånade över vilken fin dotter vi har fått. Att vi har kommit såhär långt i livet, föräldrar till en prins och en prinsessa. En i himlen och en hos oss.