Tim, du är det finaste vi vet. Du var så otroligt efterlängtad. Vi hade gjort i ordning hemmet för dig. Du var så välkommen! I magen var det livligt nästan jämt och ständigt. Dock ibland tog du sovmorgon och lite lugnare dagar. Läkarna var ofta förvånade över det att du var så livlig, det visade att du mådde bra. Vi är så otroligt stolta över dig vår lilla Tim, du är en riktig kämpe, en riktig tuffing. Mot alla odds kämpade du tappert. Tyvärr hade Gud andra planer för dig. Vi saknar dig.  

Kvällen innan begravningen fick vi ett samtal av vår läkare som berättade resultatet av Tims obduktion. Få ett sånt resultat är något som ingen borde gå igenom.

Obduktionen visade att Tim hade väldigt sjuka njurar och outvecklade lungor. Lungorna var outvecklade på grund av sjuka njurar som orsakade bristen på fostervatten. Detta gjorde att Tim inte kunde träna upp sina lungor därav dom förblev outvecklade. Obduktionen visade att Tim hade aldrig klarat av livet utanför livmodern. Han hade aldrig kunnat andas eller kissa. Han hade kvävts att sitt första andetag. Dödsorsaken visade sig vara en akut infektion i moderkakan.

Vi älskar vår son över allt annat, det kan inget ändra på. För oss är han det finaste som finns. Vi har en ängel i vårt liv. Vi vet att han är med oss. Vår oändliga kärlek till vår son vägleder honom till oss.

Tiden på sjukhuset är dom bästa och dom värsta dagarna i vårt liv. Värsta för att vår son dog. Bästa för att vi hade honom hos oss flera gånger under tre dygn. Vi tillbringade tre dagar med vårt döda barn.

Vi höll Tim i våra famn, kramade honom, pussade honom. Berättade för honom hur mycket vi älskar honom och hur stolta vi är över att vara hans föräldrar. Vi låg i sängen hela familjen, Tim mellan mamma och pappa. Mysigt. Underbart. Vi bäddade honom fint i sin lilla sjukhussäng, tog hand om honom. Behandlade honom med stor respekt och värdighet. Vilken rikedom det är att få ha honom i vårt liv.

Vi gav Tim så mycket kärlek som vi kunde och kände att vi fick någonting av honom. Så fort personalen kom in till vårt rum med Tim så fylldes rummet med lugn och harmoni. Kärlek och styrka. Trots att vår son var död så fick vi så mycket av honom. Vi tror att hans ande var i rummet och svävade ovanför hans kropp. Han ville ta farväl av oss. Efter att ha haft Tim hos oss ofta, flera timmar i sträck under dom tre dagarna tyckte vi att för respekten av Tim och för hans värdighet så var det dags för oss att ta farväl av honom. Det gjorde vi efter tre dagar med honom, sent på natten mot tisdagen den 29/7-2003. 

Vi tittade på Tim. Vi smekte honom, bäddade honom fint. Vi visste att vi aldrig mer skulle få ta på vår son. Aldrig mer skulle vi få röra vid honom. Vi grät. Vi kände Tims närvaro i rummet, det var nästan någonting elektriskt i rummet, man kunde nästan "ta på luften", vi hade en ängel med oss. Tim gav oss styrka. Han var så vacker när han låg där i sin lilla säng, så fridfull. Efter flera timmar med honom kändes det att det var dags. Oh gode Gud! Vilken smärta att aldrig mer få se sin son!

Vi pussade honom, kramade honom, smekte hans kind... för sista gången. Sa att vi älskar honom och kommer att sakna och längta efter honom, Tim vår älskade son. Det var en vacker stund trots all sorg. Det kändes att vi gjorde det rätta. Till sist la vi ett vitt lakan på honom och gjorde korstecknet på honom. Vi tog ett sista farväl av vårt barn, vår älskade son. Vi kramades och grät, vi grät och grät. Trots allt så kändes det bra, vi hade gjort det rätta för vår son.

Sent på natten klockan 03.00 var vi klara. Vi sa till personalen att vi hade tagit farväl av vår son. Fem minuter senare hämtade dom Tim från vårt rum och det var sista gången vi såg vår älskade son. När sjuksköterskan tog i Tims säng och skulle föra bort honom, klappade jag tröstande på Tims högra knä. Det är den sista gången som jag fick röra vid min son.

Dörren till vårt rum stängdes. Vi grät. Vi grät oss till sömns och vaknade nästa morgon. Den morgonen kände vi oss redo att åka hem. Efter fem dygn på sjukhuset åkte vi hem. Vi gav tillåtelse att skicka Tim till obduktion och därefter kremering.

Vi är otroligt tacksamma för tiden vi fick med vår son. Vi är otroligt tacksamma för sjukhus fotografens fina bilder av Tim. Trots vår stora sorg efter vår sons död har vi väldigt fina minnen av Tim under graviditeten och från tiden på sjukhuset. Dom minnen lever vidare i våra hjärtan för alltid.

När vi såg den här ängeln i en presentbutik tänkte vi på Tim direkt! Det var sådär vår egen lilla ängel låg nyfödd på mammas mage. Vi har ängeln i vardagsrummet vid Tims minnesskåp. Varje gång vi tittar på den reser vi tillbaka i tiden... till tiden på sjukhuset när vi fick vara med vår älskade son.