Finns det något liv efter Tim? Jag känner mig död. Jag dog med Tim. Han tog mitt hjärta med sig. Hur ska jag överleva? En minut känns som en evighet utan min son, varje sekund svider i mitt hjärta. Jag saknar dig Tim. Aldrig mer får jag ta på dig. Blundar och försöker få tillbaks känslan i mina fingertoppar av din kind. Min famn längtar efter dig. Mina läppar vill pussa dig. Smeker min mage och minns när du sparkade, hickade och levde rövare. Oh snälla Gud skicka hem min son! Vi behöver honom!

Jag kan fortfarande känna av känslan när du kom ut. Jag kan fortfarande känna av din värme när du låg på min mage. Du var så varm och mjuk. Jag kan fortfarande känna din pappas tårar rinna på mig. Blundar och känner fortfarande din doft. Jag längtar efter dig min kära son! Drömmer om dagen när vi möts igen.

Hur ska man orka leva vidare utan sitt barn? Varje dag känns som ett helt livstid utan min älskade son. Det svider i hjärtat, det värker i hela kroppen av saknad och längtan efter min son. Jag försöker orka, jag gör det för min sons skull. Han ska kunna vara stolt över sin mamma. Jag gör mitt bästa. Längtar så tills dagen jag kan vara med min son. Min älskade lilla Tim. Hålla hans hand, krama honom, pussa honom. Jag är en mamma, jag är mamma till en liten ängel.

Vår son besöker oss ibland... vi har haft änglabesök hos oss. Kanske på nätterna när vi sover, kommer Tim och lägger sig mellan mamma och pappa i sängen? Kanske han klappar pappa på axeln och smeker mammas hår, kramar oss, ger oss styrka och mod att klara av nästa dag. Styrkan att orka fortsätta leva kommer inte från mig själv, den kommer Tim med.

Hur ska det gå för oss? Vi dog med dig, vi finns med dig i himlen, kvar på jorden finns bara tomma skal. Mamma och pappa älskar dig Tim, mer än livet i sig själv. Vi gråter. Vi saknar dig. Vi längtar att få vara nära dig.  Hur ska man orka leva utan dig? Av kärleken till varandra skapade vi dig, av samma kärlek kommer vi att skapa dina syskon. Tim vi älskar dig nu och för alltid. För evigt är du vår älskade son.

Så otroligt mycket saknad och längtan känner vi efter vårt barn. Så mycket sorg! Så många tårar! Så många desperata försök att vrida tillbaks tiden. Så många gånger har vi sagt att livet är orättvist! Så många gånger... och varje gång och hela tiden älskar vi dig Tim mer än någonting annat!

Hur har vi orkat leva utan vår son? Det vet vi inte. För oss känns det som att vi har inte orkat. Dagarna och veckorna flyter bara på och blir till månader. Sorgen är lika stor fortfarande, saknaden blir bara värre. Vi längtar så mycket efter Tim, att få ta på honom, hålla honom i våra armar. Nu ligger han i sin grav, i sin lilla urna. Bara aska kvar av vår lilla älskade son.

Det finns många människor i världen som inte förstår oss. Som inte förstår den stora smärtan vi bär på. Sorgen har skrämt iväg våra närmaste ifrån oss. Sorgen är skrämmande för dom. Eller är det kanske döden dom är rädda för? Döden har varit hos oss, döden kom i min mage och tog vår son. Skrämmer detta människor i vår omgivning?

Timmarna går, dagarna går, veckorna går, månaderna går... men sorgen finns kvar. Saknaden och längtan efter vår son är enorm, varje sekund, varje minut, dygnet runt. Vad som än händer, hur lång tid det än går så kommer Tim alltid att vara vår älskade son. Han finns i våra hjärtan för evigt. Längtan att få hålla honom i våra famn igen är enorm. Saknaden efter Tim river våra hjärtan i bitar... om och om igen... i mindre och mindre bitar. Vi måste vara starka för Tims skull. Han ska kunna vara stolt över sin mamma och pappa. Vi orkar leva varje dag utan Tim tack vare vår kärlek till honom. Tim håller oss vid liv. Tim är stjärnan på vår himmel. Han är vår dyrbara skatt. Mamma och pappa älskar dig Tim! En dag möts vi igen i änglalandet. 

Vi har varit med om det värsta. Vi har förlorat det käraste vi någonsin haft, vår älskade son Tim, vår ovärderliga skatt. Hans grav blev hans vagga. Saknaden svider i våra hjärtan. Tiden läker inte alla sår. Varje dag kämpar vi med att orka fortsätta leva. Med glädje minns vi hur han levde rövare i mammas mage. Vi tänker tillbaks till förlossningen och tiden på sjukhuset som vi tillbringade med Tim. Det ger oss ork att fortsätta vidare till nästa dag.

Tiden efteråt... när Tim hade dött så trodde vi att det fanns ingen tid efteråt, att det fanns inget liv efteråt. Nu har vi slutat kämpa emot sorgen. Vi har accepterat sorgen som en del av vårt liv. Vi lever med sorgen och saknaden. Allt som har hänt oss är en del av vårt liv, så även vår sons död.

Vi går till graven några gånger i veckan och tänder ljus för Tim. Det får oss att må bättre för en stund. När vi besöker Tims grav försvinner all stress och oro. Det känns så fridfullt och kärleksfullt vid graven. Vi känner oss som en familj. Vår sons urna är begravd i marken men hans ande finns i änglalandet. Vi vet att han har det bra där. I änglalandet möts vi en vacker dag igen, hela familjen. Tills dess lever vi på minnen.

Sex månader har gått sen Tim föddes. Det känns som en evighet sen vi fick ha vår älskade son i våra famn. En evighet sen vi fick pussa och krama honom. En evighet sen.

Sex månader av saknad, längtan och sorg. Det känns att det var igår som vi förlorade vår son. Det vackraste vi sett, det finaste vi vet, det dyrbaraste vi har. Saknaden växer för varje dag. För varje dag blir det ännu en dag längre ifrån det vi sist sågs.

Längtan efter att få vara nära vår son är enorm. Vi längtar tills vi kan vara tillsammans igen, hela familjen.

Sorgen bor i våra hjärtan. Sorgen, så stark och envis. Tim skickar oss styrka och mod för att klara av livet utan honom. Att orka leva varje dag utan vår kära, älskade son. Vår ovärderliga skatt Tim. Mamma och pappa älskar dig!

När Tim dog kändes det som vi dog också. Vi trodde aldrig att vi skulle överleva utan vår son. Nu har det gått snart sju månader sen Tim dog och föddes. Saknaden efter vår älskade son är enorm. Kärleken till vår lilla prins är så djup och sann. Vi har sår i våra hjärtan som aldrig läker. Tiden läker inte alla sår. Såren i våra hjärtan är öppna för evigt och smärtar för resten av våra liv.

Månaderna går. Sorgen tar en annan form. Vi kan glädjas åt saker i livet igen. Med ett leende på läpparna kan vi minnas tillbaks till tiden med Tim i våra liv. Det gör ont att tvingas leva utan vår älskade son. Det finns inget vi kan göra för att få tillbaks Tim. Vi måste fortsätta att leva, göra det bästa av vår tid här. En vacker dag lämnar vi detta liv och får komma till änglalandet. Där väntar Tim på oss med sina vita vingar med mjuka fjädrar. Vi älskar dig Tim. Vi är så otroligt stolta över att vara dina föräldrar.  

Saknaden sliter sönder våra hjärtan, om och om igen. Känslorna går upp och ner. Vissa dagar kan vi med glädje minnas tiden med Tim och vissa dagar är sorgen för stark. Sorgen, vår följeslagare.

Vi blir ständigt påminda om vad vi inte får göra med vår älskade son, vad vi missar. Vi ser föräldrar med sina små söner i Tims ålder. Det gör så ont i hjärtat att inte få ha vår son hos oss.

Vi kommer aldrig mer att få köpa kläder och leksaker till Tim. Vi kommer aldrig mer att få vara nära honom. Vi kommer aldrig att få se hans ögon eller höra honom gråta. Aldrig mer är för länge och för grymt.

Vi lever på minnen. Tiden på sjukhuset har vi djupt i våra hjärtan. Känslan av Tims mjuka hud, hur det kändes att krama honom. Våra minnen från tiden med Tim är vår dyrbaraste skatt.

Idag skulle Tim ha blivit åtta månader. Han skulle ha lärt sig så mycket saker redan. Vi skulle ha haft så många mysiga familjestunder. Det smärtar i hjärtat varje dag som vi tvingas leva utan Tim.

Saknaden är enorm. Vi älskar honom så otroligt mycket. Hur ska vi orka ta oss igenom dagen? Hur har tiden runnit iväg såhär fort? Hur kan det ha gått redan åtta månader sen Tim föddes dödfött? Hur har vi överlevt dessa månader?

Vi är så otroligt stolta över att vara Tims föräldrar. Vi är mamma och pappa. Vår son fattas oss. Vår älskade Tim.

Tim, vi hoppas att du verkligen vet hur mycket vi älskar och saknar dig. Du finns i våra tankar. Du finns i våra hjärtan, nu och för evigt. Vi tänker på dig extra mycket idag och hela helgen. Vi tänker på förlossningen, när du låg på min mage, så varm och mysig. Världens vackraste bebis, vår son. Vi tänker på dom underbara tre dagar som vi tillbringade med dig. Dom bästa dagarna i våra liv. Vi älskar dig.

Det har gått över nio månader sen Tim dog och föddes. Tiden har gått fort framåt oavsett om man vill det eller inte. Det känns så länge sen vi fick hålla vår älskade son i våra famn. Samtidigt kommer vi ihåg allting som om det var igår allt hände.

Vi har vant oss att leva med sorgen. Saknaden försvinner aldrig, men nu kan vi tänka på Tim med ett leende på våra läppar. Med glädje minns vi Tim. Vissa dagar och perioder är jobbigare än andra. Tim finns i våra tankar varje dag. Vi pratar om Tim, om tiden när han bodde i min mage och om tiden på sjukhuset. Vi ler när vi tänker på vår busiga vilda pojke. I nästa sekund blir man ledsen för att vi aldrig mer kommer att få fler minnen med honom. Att vi aldrig mer kommer och få hålla honom i våra famn.

Varje dag är fortfarande kämpigt, men vi har överlevt. Det trodde vi inte att vi skulle göra. Folk säger till oss att vi är starka som har klarat av att förlora vår son. Vadå starka? Det är vi inte. Men vad ska man göra då? Man  måste ju fortsätta och kämpa vidare. Vadå klarat av och förlora sitt barn? Det gör väl ingen. Vi känner att vi hedrar Tims minne genom att ta hand om varandra varje dag i våra liv och fortsätta leva livet. Det tror vi att Tim vill att vi gör.

Vi kommer för alltid att sakna Tim. Han kommer alltid att fattas oss. Det kan inte vi ändra på. Det enda vi kan göra är att göra det bästa av våra liv under tiden tills vi en dag återförenas hela familjen i änglalandet. 

Tio månader har gått. Smärtan som svider i våra själar finns kvar. Saknaden är enorm efter dig Tim. Tiden läker inte alla sår. Våra hjärtan är sönder av sorg, saknad och längtan. Du finns i våra tankar. Du finns i våra hjärtan.

Trots att tiden går så slutar det inte att göra ont i våra hjärtan. Tomrummet efter dig fylls inte på. Längtan efter dig i våra famn försvinner inte. Kärleken till dig minskar inte. Saknaden är enorm. Vi älskar dig Tim nu och för evigt. För alltid ska vi vårda ditt minne och hålla dig kär. Du är vår älskade underbara vackra son. Vi är så otroligt stolta över dig. Du var en riktigt kämpe. Du ger oss kraft att orka kämpa vidare i livet utan dig. Tack för att du ger oss kraft och mod. Vi älskar dig.