Hejsan!

Jag heter Leif och är pappa till min underbara son Tim. Här kan du läsa lite om mig och mina tankar mm. 

Jag är 28 år och lever i ett väldigt mysigt och lyckligt förhållande med min underbara Pia. Som person är jag en glad kille med lagom mycket humor. Sedan 7 år tillbaka jobbar jag som montör. Just nu pluggar jag körkort och hoppas snart ha "lappen" och en bil.

Mina tankar kretsar omkring vår son Tim, som skulle ha kommit till världen den 13 augusti 2003. Tim föddes 3 veckor för tidigt och klarade sig inte. Detta som har hänt oss nu är fruktansvärt, han skulle vara vårt första barn. Han var ju så efterlängtad! Och man vart ju överlycklig när jag fick veta på min födelsedag att min Pia var gravid. Det var en otrolig känsla som man inte kan beskriva. Bästa födelsedagspresenten någonsin. Jag skulle bli pappa!

Längre fram i graviditeten var det ju väldigt roligt och fascinerande när man kunde se barnet hicka och alla dessa sparkar, ibland så starka att mamma fick ont. Jag saknar vår son så oerhört mycket! Det kommer jag alltid att göra, jag älskar han så otroligt mycket! Tim kommer alltid att finnas i våra hjärtan. Den här oerhörda sorgen kommer att följa oss resten av våra liv. Det är så orättvist! Varför just vi? Vi ville ju ha vår son, men Gud tog han ifrån oss.

Den 12 september kom dagen jag hade fasat för, vi skulle begrava vår älskade lilla Tim. Det kändes så otroligt jobbigt i kyrkan, se vår sons urna stå på det lilla bordet. När psalmerna började spelas kunde jag inte hålla tårarna tillbaka, det kändes så fruktansvärt att vår underbara son skulle begravas.

Den här oerhörda smärtan rev bort en bit av mig! Det gjorde så ont, så själsligt ont. Kvar finns nu bara en så stor tomhet och längtan... längtan att få höra hans skrik, kela med honom, ha honom nära mig, leka med honom, byta blöja.

Jag och Pia hade bestämt att vi själva skulle bära hans urna från kyrkan till begravningsplatsen. Jag bar urnan den första biten, jag grät och grät! När det var dags lämnade jag över urnan till Pia. Hon gick den sista biten, ända fram till den plats där Tim skulle vila.

Jag saknar Tim så oerhört mycket, mer och mer för varje dag som går. Älskar honom så otroligt mycket! Jag är väldigt stolt att vara pappa till en så fin o söt liten pojke. Sorgen gör så ont... att veta att man inte fick behålla honom, längtan att få höra hans första skrik, längtan att få känna hans fingrar gripa tag i mina fingrar.

Fars dag 9 november 2003...

Ett ljus som brinner för far och son.

Fars dag 14 november 2004...

Saknaden och längtan efter Tim är enorm. Med stor sorg i hjärtat firades det fars dag vid Tims grav.