Friheten

 

 

Jag trodde att vi hör ihop

ihop i evigheten.

Eller var jag bara rädd,

rädd för ensamheten?

Nu, när du är där

och inte här,

där du skulle vara,

minnet av Dig -

hur fint än du är

tänker jag inte bevara.

 

Nu tänker jag själv,

ensamt på verkligheten.

Sanningen -

att genom

att förlora Dig,

hittade jag mig Själv.

Hittade mig

i mörkret,

Min starka vilja,

från före tiden,

fast liten.

Ännu stark men

jätte liten,

i det bortkastade tiden.

Där fick jag även

det ljuva ljuset,

den starkaste känslan,

känslan

jag saknade mest.

Känslan av

 Friheten.