Carpe Diem

 

 

Tänk, att numera

blir det för mig en vana

att bara leva.

Våga vara mig själv,

leva livet,

minut för minut.

Vara belåten,

tills livet tar slut.

 

Ja, man kan väl säga,

att livet är lätt.

Lätt att leva

för de som har lust,

och för de som har ork,

Livet i det hela -

Det är ju ingen konst.

 

Men titta dej noga omkring -

Ser du hur många,

hur många av Er lever

som ni vore döda?

I väntan på ett under,

som non-gång, – kanske?

i framtiden händer.

 

Och så mycket vet jag,

att framtiden kommer.

Men det som kommer

blir också blandat.

Bland annat med hinder

och väl mycket mer

som jag inte hinner.

 

Det jag inte vet, är

hur länge jag lever.

Orken eller lusten

räcker den för hela tiden?

Eller försvinner den

på halva vägen?

 

Men nu vill jag satsa allt

För att inte leva ”halvt”

Och jag låter mig inte,

av döden besegras!

Jag tillåter inte mig

levande begravas!

 

 

Av Rozalia Gyarmati 2004