S*Javeliner's Sheila Sherwood
Första gången matte träffade Sheila var hon bara 19 dagar gammal. Mattes syster = uppfödarmatte Eta hade henne i famnen när hon öppnade dörren när matte ringde på. Matte som skulle övernatta där i Vallentuna, hade bråttom och bytte om, för att sedan ta Roslagsbanan in till ett evenemang i Stockholm city på kvällen. När hon stod och väntade på tåget ringde hon hem och berättade för husse att Eta hade en lila kattunge. Husse har alltid haft lila britter som favorit sedan han träffade Jaspers pappa Orri. Så dröm om mattes förvåning när Eta morgonen efter berättade att husse ringt och pratat lila kattunge i 45 minuter!
Sedan vill båda barnen också ha Sheila, så vi bestämde oss för att köpa henne. Hon fick stanna kvar ända tills den 10 juli hos Eta, tills matte hade resuppehåll och kunde ta hand om introduktionen av Sheila. Här hemma väntade ju den hjärtsjuka Amie. Introduktionen gick mycket bra, Sheila såg att Amie inte mådde bra och var så aktsam om henne.
Sheila är en speciell katt. Inte alls likt de tre andra britterna vi haft. Mycket vildare och mer uppmärksamhetskrävande. Den som skrivit att britter är tystlåtna i rasbeskrivningen har inte träffat Sheila. Hon låter som en mistlur om hon tror vi lämnat henne...
Sheila är mycket duktig att hoppa högt efter "byten" (papperstussar o dyl). Dessutom kommer hon bärandes med sina leksaker. Oftast med en brunt kuvert som vikts ihop och bundits fast på ett långt snöre. Vi brukar kuta runt med det och Sheila efter.
Hon stjäl också gem ur gemburkarna på kontoret. Hon får en mycket konstig form på överläppen när hon kommer bärandes på stora modellen av metallgem!
På förmorgonen tycker Sheila att det är keldags. Då knallar hon upp på matte eller husse, går gärna på hela kroppen och bökar och rotar under en hand som hon vill ska smeka henne. Sedan kan hon drapera sig över kroppen och somna där.
Går matte inte upp tillräckligt tidigt på helgerna, bär Sheila upp leksaker som hon lägger på matte, för att sedan anfalla...
Sheila verkar mer som en "padda" eller en britt med colourpoint anlag, men nix, så står det inte i stamtavlan...
Sedan vill båda barnen också ha Sheila, så vi bestämde oss för att köpa henne. Hon fick stanna kvar ända tills den 10 juli hos Eta, tills matte hade resuppehåll och kunde ta hand om introduktionen av Sheila. Här hemma väntade ju den hjärtsjuka Amie. Introduktionen gick mycket bra, Sheila såg att Amie inte mådde bra och var så aktsam om henne.
Sheila är en speciell katt. Inte alls likt de tre andra britterna vi haft. Mycket vildare och mer uppmärksamhetskrävande. Den som skrivit att britter är tystlåtna i rasbeskrivningen har inte träffat Sheila. Hon låter som en mistlur om hon tror vi lämnat henne...
Sheila är mycket duktig att hoppa högt efter "byten" (papperstussar o dyl). Dessutom kommer hon bärandes med sina leksaker. Oftast med en brunt kuvert som vikts ihop och bundits fast på ett långt snöre. Vi brukar kuta runt med det och Sheila efter.
Hon stjäl också gem ur gemburkarna på kontoret. Hon får en mycket konstig form på överläppen när hon kommer bärandes på stora modellen av metallgem!
På förmorgonen tycker Sheila att det är keldags. Då knallar hon upp på matte eller husse, går gärna på hela kroppen och bökar och rotar under en hand som hon vill ska smeka henne. Sedan kan hon drapera sig över kroppen och somna där.
Går matte inte upp tillräckligt tidigt på helgerna, bär Sheila upp leksaker som hon lägger på matte, för att sedan anfalla...
Sheila verkar mer som en "padda" eller en britt med colourpoint anlag, men nix, så står det inte i stamtavlan...
