LITE OM MIG    

Mitt namn är Tomas Roosemark, född 1972. Jag bor i Torslanda, Göteborg, med min sambo Ann-Marie och barn Emilia & Amanda & Simon.

Jag har hållit på med någon typ av motorsport under hela mitt liv. Det hela började med att pappa (Bosse) körde Superkart i slutet av 70- och i början av 80-talet. Under denna period körde min storebror Ingemar Nordic 100cc. Då var jag ännu inte intresserad av go-kart, jag lekte bara med de andra barnen.

Pappa slutade med karting då jag började köra. Jag körde min första tävling i Kallebäck -82, på dispence, jag hade inte fyllt 10 år ännu. Min kart var en Micro med Dino ram och en Partner 85cc motor. Karten som vi köpt tillbaka av min brors kompis, han hade kört den på gator och parkeringsplatser, var ingen fröjd för ögat men tanken var att vi skulle se om detta var något jag skulle tycka om att hålla på med. Min placering blev en 3:e plats och självklart blev jag biten och började köra på allvar. Efter Micro blev det Mini och jag körde till slutet av 1986.

Vid denna tidpunkt blev det istället dags för moped som jag senare bytte till motocross.

Jag blev medlem i Blixås motorklubb, Mölndal, och började körde en KTM 80cc höghjuling, denna körde jag i en säsong och bytte sedan till en HONDA 125cc. Tyvärr blev jag tvungen att lägga av på grund av att jag växte så mycket på längden vilket ledde till ryggont.

Nu var det istället dags för A-traktor och BRUDAR.

Under 90-talet ägnade jag mig inte åt någon tävlingsverksamhet, utan hittade ett starkt intresse i bilar. Har bland annat haft en Corvette Stingray -74 och en Porsche 944 turbo. Med Porschen blev det en hel del bankörning. 

1999 tog jag mitt förnuft till fånga och köpte mig en go-kart igen. Den här gången blev det en ICC TopKart med en Pavesi 125cc 6-växlad motor. Denna motor är slidmatad vilken man inte fick tävla med i Sverige längre, men jag skulle ju ändå bara köra på SKOJ.

Nooooog,  det vet man ju hur det blir med det.

Kom i kontakt med Anders och Rebecka Gabrielsson som då hade agenturen för TopKart och Pavesi i Sverige. Denna nya relation ledde till att jag köpte en nyare kart med motor som man fick tävla med. 

Tack vare att jag är så lång, (och har massor med muskler…) hade jag kraftig övervikt ca 40 kg totalt med karten. Detta gjorde att jag var slagen redan i depån. Men det var så ballt att köra så det "sket" jag i. Jag körde ICC i två säsonger, bytte sedan till sport 2000 vilket jag körde under en säsong.

2002 var det dags för riktig karting, alltså SUPERKART (Formula E), och då var jag tillbaka i pappas fotspår. Nu blev även pappa sugen, så han fick lov att bli min huvudsponsor och mekaniker.

Två gånger Roosemark åker nu runt i en husbil med släp och piskar skiten ur alla andra åkare över hela Europa, jaja lite kan man väl få överdriva. Jag måste tillägga att detta passar mig som handen i handsken, dvs vikten spelar inte riktigt lika stor roll. Samt att inom denna klass är alla förare "GOA GUBBAR & GUMMOR". Så det är riktigt roligt!

Jag började köra en PVP, lite modifierad av LM equipe, med en Yamaha TZ250 motor från en GP-hoj.

ÅR 2003 KÖRDE JAG DEBUTEN PÅ KINNEKULLE I SSK

Det hela började med en fruktansvärd kick, det var det värsta jag har provat på, men ack så roligt! På lördagen regnade det först, men finalen gick på torrt, jag slutade som 7:a vilket jag naturligtvis var kanon nöjd med.

På söndagsfinalen låg jag länge 3:a, Bobo W etta, jagad av Thomas W, jag visste att jag låg på pallplats. Snacka om att jag var rejält nervös. Jag hade lite flyt, det började med att Thomas W snurrade i en duell med Bobo. Jag passerade då Thomas W och förstod att jag låg 2:a, ännu nervigare. Två varv senare fick Bobo punktering och snurrade av, då var det bara för mig att ta hem segern. Det kunde ju inte ha börjat bättre!

Sedan rullade det bara på. En seger till, på Mantorp, och två tredjeplaceringar det året.

ÅR 2004

Jag vann båda finalerna på första racet för året på Kinnekulle Ring. Det gick även bra på resten av Sverigetävlingarna men dock inga mer pallplatser. Har detta år också kört EM, den första tävlingen gick på Magny Cours i Frankrike, där slutade jag på en 14:e och en 17:e plats. Härifrån vidare till Assen i Holland. Tyvärr totalkvaddade jag, det skedde efter ett varv när en kart nöp framför mig på rakan, en kollision gick inte att undvika, jag satte min vänstra front i sidan på honom och sedan åkte jag in i en mur med min högra sida.  Nu trodde vi att det var slutkört för helgen, men så kom räddningen. Poul Petersen, PVP, hjälpte oss att rikta ramen, vi lyckades få ihop karten till söndagsfinalen, denna final, vilken dessutom är var maffigaste jag upplevt, kördes till en publik på ca 50.000 åskådare, COOLT! Jag slutade på en 12:e plats, trots att jag hade lite problem med bakbromsen som låg an hela tiden.

Blev nu tvungna att lösa problemet med bromsarna! Vi bytte bakbromsen som var en kelgatebroms till PVPs bakbroms. Vidare till Kinnekulle där vi provkörde och det visade sig fungerade fint. Två dagar senare for vi till Donnington, England. Tyvärr missade vi träningen som de hade lagt på torsdagen istället för fredagen, som det brukade vara. Vi hade problem med kylningen, motorn tryckte ut vatten och vi kunde inte hitta något fel, så det blev mycket skruvande. Till slut kvalade jag in på en 26:e plats trots minimal träning, 63 kartar kom till start. Första finalen kördes på torrt och jag slutade på en 14:e plats. Denna final blev senare underkänd för det hade inte gått rätt till vid en omstart, efter en startsmäll, så där blev det inga poäng. Den andra finalen startade jag på 26:e plats och då regnade det. Regnet avtog och i slutet av racet var det torrspår. Jag hade valt att köra på Bridgestone, de flesta andra hade valt Dunlop. (Dunlop har mycket mjukare gummiblandning.) Detta blev min räddning, och jag slutade på en underbar 5:e plats. Totalt slutade jag på en 14:e plats i EM 2004.

UNDER 2005 SKALL VI  I  FÖRSTA HAND SATSA PÅ EM, TYSKA SERIEN OCH NORDISKA. MEN ÄVEN HINNA MED ATT KÖRA LITE IHOP MED STCC & SSK.