TORNETRÄSK

  

Torneträsk är till ytan Sveriges sjunde största sjö, med en area på 334 km2 och volym 17100 miljoner m3.  Med sina 168 meter är den dessutom Sveriges näst djupaste efter Hornavan med sina 221 m. Träsket som är sju mil långt ligger i Torneälvens övre lopp och ligger islagd mellan december och juni månad. Från Torneträsk flyter älven vidare genom ett flackt landskap med lågsluttande forsar.

 

Mängder av jokkar fyller på Torneträsk med bl.a smältvatten från fjällen Den första jokken är Katterjåkk, vilken kommer från sjön Kattersjö eller på lapska Gatterjávri. Därefter följer Vassijåkk som kommer från fjället Vassitjåkka, Luoktajohka som rinner ut i Loktájavri,  Rakkasjohka som har sitt utlopp vid Björkliden, och Abiskojåkka som kommer från sjön Abeskojavri. En mycket speciell jokk icke att förglömma är Tjuonavaggejåkka som vi döpt till jokken från Gåsdalen. Gåsdalen heter nämligen den U-dal som utgör Lapporten, och varifrån jokken kommer. På bilden ser vi en annan av Torneträsks jokkar, nämligen Paktajokk. Det finns många fler jokkar som saknar namn men som också har sin prägel. Från Torneträsk flyter sedan vattnet mot Torne älven och vidare ut i Bottenhavet.

Vegetationen präglas av närheten till fjällen. Ängsbjörkskogar och myrmarker dominerar. Här finns sällsynta arter och palsmyrar, med sina ständigt frusna torvkullar.

 

Torneträsk är utsett till riksintresse av länsstyrelsen i Norrbotten. Anledningen är att området runt Torneträsk är en kulturmiljö som innehåller en viktig del av vårt lands industri och teknikhistoria. Malmbanan var på sin tid den första längre elektrifierade järnväg som byggdes, och tack vare den fick gruvnäringen möjlighet att expandera. Även turismen ökade med banan. Järnvägen, följer E10:an, och går mellan gruvan i Kirunavaara till Narvik.  Mest används den för att frakta malm.  Malmtågen stannar vid de kulturhistoriska järnvägsstationerna efter hela banan.

När man ser malmtågen komma dundrande med malm mot Norge, tänker man på dessa rallare och vilket arbete dom gjorde. Bara med mänsklig kraft byggde dom järnvägen meter för meter som vi än idag har nytta av när vi exporterar malm och får in pengar till skolor och sjukvård.

Järnvägsstationerna, med sin speciella natur och kultur
ligger tätt. Första stationen ligger vid

Riksgränsen. Här finns fotografen Sven Hörnells ateljé.  Hörnells Lappländska bilder visas i form av fantastiska bildspel  om Lappland. Här finns även slöjd och hantverk att köpa.

Katterjåkk är nästa järnvägsknut, och en plats som blivit känd via SMHI:s väderleksrapporter. Katterjåkk tillhör ett av Sveriges kallhål. Här har även legat  ett stort rallarläger. Delar av ett kraftverk och en damm finns kvar, dessutom ett rallarhus som kallas "Hotell Frys Ihjäl", vilket  fick sitt namn av ett gäng scouter som tvingades söka skydd där under en storm på 40-talet, och som genomled en frusen natt.

Vassijaure är en annan intressant plats. Mellan de dundrande malmtågen gjorde vi här en  fantastisk naturupplevelse.  På bilden ser man en gråtrut som sitter på en sten och håller vakt om sina ungar. Först såg man bara den vita gråtruten. Vi undrade länge varför den satt där. Dessutom var det bara en vattenpöl som inte hade någon förbindelse med det övriga Torneträsk. Rätt vad det var kom gråtrutmaken med mat till sin maka. Inte förrän vi tog fågelkikaren till hjälp upptäckte vi fem ulliga gråtrutungar. Ungarna var så väl dolda på stenen att det krävdes ett mycket väl tränat öga för att kunna upptäcka dem.

Låktajåkka Härifrån kan man ta stigen från riksväg 98 och vandra in i Vadvetjåkka nationalpark. Det är 12 km till nationalparken. Man bör vara en erfaren fjällvandrare, för här saknas broar över vissa jåkkar. Dessa blir därför besvärliga att ta sig över.

Kopparåsen När vägen och järnvägen svänger runt berget efter att man lämnat Björkliden, försvinner Torneträsk mer och mer, och ett småkulligt område tar vid närmast norr om vägen. Här bröt man koppar kring sekelskiftet, min egen teori är att åsen därav har fått sitt namn.

Tornehamn, Tornehamn ligger mellan Björkliden och Riksgränsen, ungefär 10 km väster om Björkliden. Här finns en av Sveriges märkligaste gravplatser, rallarkyrkogården, som minner om de människor som arbetade med byggandet av järnvägen i slutet av 1800-talet. Den mest kända grav- platsen är korset med inskriptionen "Anna Norge", där man tror att rallarkockan Svarta Björn ligger.

Abisko och Stordalen har också järnvägsstationer.

Kaisepakte är nästa järnvägsknut och betyder "högfjällsbrant". Platsen är ett populärt ställe för fotografer och ligger 7 mil från Kiruna. Man tror att berget fått sitt namn efter en samisk kvinna, kallad Kaisa, som på grund av olycklig kärlek tog det sorgliga beslutet, att kasta sig ut för stupet.

 

Efter malmbanan finns flera tunnlar.

Kedgevaggetunneln mellan Vassijaure och Kopparåsen

Tornehamnstunneln mellan Kopparåsen och Björkliden

Nuoljatunneln mellan Björkliden och Abisko

 

Abiskojåkka och fjället Njulla

 

Området kring Torneträsk ingår i Abisko Nationalpark. 1902 anlades här den första turiststationen. Det var inte konstigt att just Abisko var först. Här finns nämligen mycket intressanta områden att undersöka. En av sevärdheterna är Abiskojokka, som kommer från sjön Abiskojaure och rinner igenom dalsänkan i hela parken. Precis före mynningen passerar den genom en ca 20 m djup kanjon, med stupbranta bergväggar. Det är ett naturfenomen som bildats när Abiskojokken grävt sig ner i berget. Bergväggarna uppvisar ett bra tvärsnitt av områdets geologiska byggnad. Abiskojokka har sitt utlopp i Torneträsk. Sedan tidigare finns här registrerat flera fångstgropssystem och samiska lämningar som visar på att här har funnits människor sedan länge.

 

 Abiskojåkkas kanjon är en upplevelse, att få se alla dess blommor, lavar och mossor. Med linbanans hjälp tar du dig sommartid halvvägs upp på Njullas topp med dess vidsträckta utsikt åt alla håll. Man kan även välja att ta naturstigen från Abisko turiststation och följa Abiskojåkkas och Rihtunjiras(Ridonjiras) raviner över fjällsluttningen upp på Njulla. Njulla ligger 1 163 m ö h. Här har den botaniskt intresserade mycket att njuta av. Den kalkrika berggrunden i området gynnar floran, och därför kan man här hitta några av fjällvärldens mest sällsynta växter. Den fridlysta orkidén Lappfela, är Abiskos mest kända blomma och påträffas bara här i hela landet. Lapsk alpros som kräver just kalkrik berggrund, växer också på Njullas sluttningar.

 

Stigen från Abiskos turiststation är lagd så att den ska ge det bästa möjliga utbytet för både ornitologen och den växtintresserade. Följ vegetationens förändring genom björkskogen upp på kalfjällets lägre delar, med en rik och omväxlande flora, för att sedan på Njullas topp möta den betydligt kargare och artfattigare miljön.

Det som möter besökaren här uppe är ett landskap präglat av sin  magnefika storslagenhet, och grandiosa utsikt över sjön Torneträsk med de omgivande fjällen i norr. I öster tornar Cuonavagges/Lapportens välkända U-dal upp sig, och i söder och väster högfjällsmassiven.

 

Den stora nackdelen är den hårt trafikerade vägen. Det är E10:an som går här, mellan Narvik och Lapplands nordligaste stad, Kiruna. En del tar det lugnt och handlar på ICA Lapporten i Abisko. Men de flesta verkar ha bråttom, bråttom.  Du får söka länge innan du hittar ett andningshål av tystnad där du får vara ifred i synnerhet under semestermånaderna.

 

I Abiskojåkkas delta finns gott om sjöfågel. Deltat som är ett fågelskyddsområde har tillträdesförbud under tiden 1/5-31/7. Stenfalk är den vanligaste rovfågeln medan Kungsörnen minskat, liksom flera av de stora däggdjuren. Järv, fjällräv och lo förekommer sporadiskt och björn kan ses någon enstaka gång. Älgens betesspår och spillning är rikligt förekommande, och det är lätt att få syn på den. Till parkens fauna hör även Ekorre, Hermelin, Mård, Smågnagare, Fjällämmel och Gråsidig sork. Vid stranden Torneträsk kan man finna stenar i alla regnbågens färger. Se själv.

 

Fåglar som påträffas uppe på kalfjället är Snösparv, Fjällripa och den så lätt igenkännliga Fjällpiparen med sitt karaktäriska pip. En fågel som för hela Norrland är karakteristisk är Rödvingetrasten. Den har ett otal lokala dialekter, och går att finna på högplatåtundran mellan Torneträsk och Taava Eno. Fågellivet är annars mycket variationsrikt. En av de mer sällsynta fågelarterna är Nordsångaren. Fåglar som trivs i björkskog och som är vanliga här är Bergfink Blåhake, Gråsiska, Lövsångare, men även Svartvit flugsnappare, Trädgårdssångare, Järnsparv och Rödhake är arter som kan beskådas här. På de öppna rismyrarna och hedarna finns vadare som Grönbena, Småspov och Gluttsnäppa. Sydliga arter blandas med fjällarter. I småsjöarna finns Bläsand, Vigg, Knipa och Sjöorre.

 

Abiskojåkkas utlopp är en av de första platserna som blir isfritt på våren. Då söker sig mängder av fåglar hit. Sångsvanen med sin gula näbb rastar här i väntan på att isen ska gå upp i de högre belägna fjällsjöarna. Under maj och juni, innan häckningen är fågellivet som mest intensivt.

 

Abisko ligger i regnskugga vilket innebär att man har minst nederbörd i Sverige, 300 mm/år. Jämför det med Riksgränsen, fyra mil västerut där man har mest nederbörd i hela Sverige med 1600 mm/år. Anledningen till att Abisko får så lite nederbörd beror på att det är omgivet av fjäll. De regnväder som driver in från Atlanten, avkyls och regnar ifrån sig innan de når Abisko. Detta leder till att Abisko får så lite nederbörd. Nationalparken Abisko representerar de nordliga lapplandsfjällens särart. landskapet är grandiost.

 

 Abisko är  en av de solrikaste platserna i landet. Ljuset har en nästan arktisk prägel Abiskos plats norr om polcirkeln gör att solen aldrig går ner mellan mitten av maj till mitten av juli. Från Njulla kan du se midnattssolen under tiden 27 maj – 18 juli. Det är många som besjungit midnattssolens land. Däremot under vintern, från mitten av november till slutet av januari är det tvärtom. Mörkt ute större delen av dygnet, solen går inte upp, men det ljusnar till någon timme, och då kan man få uppleva ljusets blå nyanser som vi kallar den blå timmen. I Abisko har man en tradition att gå upp på en kulle vid namn Stornabben. Härifrån välkomnar man solen när midvintersolståndet är förbi och solen vänt mot norr igen.

 

Vid Abisko Turiststation finns en hamn, varifrån det går guidade turer på Torneträsk. På ICA Lapporten kan man köpa en glass när det blir alldeles för varmt. Norrmännen har upptäckt att det är billigare att handla och turista i Sverige, och det är inte ovanligt att man här får se karavaner av norska husbilar här.

 

Lapporten - Cuonavággi (Tjuonavagge)
 

Nationalparkens dalsänka inramas av ståtliga fjällmassiv i söder och väster och av Torneträsks vattenvidder i norr. Den domineras av ofta välväxt och örtrik fjällbjörkskog som högre upp på kalfjället ersätts av rishedar och ängar.

Områdets mest karaktäriska drag Lapporten, reser sig sydöst om Abisko och syns tydligt från vägen och järnvägen mellan Kiruna och Narvik. Lapporten - Cuonavággi (Tjuonavagge) eller U-dalen ligger ca 1 mil sydost om Abisko. 

 

Lapportens karaktär består av två fjäll med branta fjällväggar vars toppar heter Tjuonatjåkka och Nissuntjårro. Fjällväggarna som är 1 554 resp. 1 738 meter höga är ett minne från den senaste inlandsisen. Mellan de branta fjällväggarnas toppar finns en 2 km lång dal som ser ut som ett U. Det är den dalen/öppningen som kallas Lapporten. Det samiska namnet på Lapporten är Cuonavaggi och betyder ”Gåsdalen” eller ”Fjällåsdalen”. I dalen ligger Tjuonajavri eller Lappsjön. Från den sjön kommer jåkken Tjuonavaggejåkka. Lapporten i Abisko är ett av Sveriges mest avbildade motiv!

 

Norr om Torneträsk, i en smal kil mot gränsen till Norge finner man svårtillgångliga massiv med ganska höga toppar. Mot norr avslutas fjällkedjan med platåer av tundra och frusna myrar fram till Treriksröset. Strax väster om röset också Sveriges nordligaste fjälltopp Pältsan 1444 m.ö.h.

 

Studera gärna naturens och skaparens detaljrikedom var du än befinner dig i den vackra svenska vildmarken. Vill du ha minnen kvar, ta fram kameran. På så sätt får du minnena och bilderna med dig som du kan återuppleva under vintern. Låt det vackra finnas kvar till nästa besökare. Det är så många som ännu inte fått ta del av Sveriges vackra vildmark . Tänk på att allt som människor gjort, skräp, plast och papper inte passar in i naturen. Ta med dig skräpet hem.

 

Bruno och Rode Nordin

Besök gärna hemsidan RODEFOTO

där du hittar fler bilder från

Torneträskområdet och andra ställen i svensk natur

 

Läs gärna om vårat besök i Torneträsk 2010 här  Besöket i Vassijaure 2008

TILLBAKA TILL FÖRSTA SIDAN                                                                 MAILA TILL OSS

 

 

Midnattsolkarta från fjällen.nu   

 

Våra  bilder har låg upplösning. Vill du beställa någon bild eller säga vad du tycker om våra hemsidor kan du maila här.