Stora sjöfallets nationalpark som är 127 800 ha stort avsattes 1909. Syftet med detta var att skydda det berömda vattenfallet Stora sjöfallet och dess källsjöar. I Vietas, 20 mil från polcirkeln ligger en stor turistanläggning, Stora sjöfallets camping där man har plats för många husvagnsplatser. En restaurang med fantastiskt god lappländsk mat finns här också. Campingen är en utmärkt utgångspunkt att göra utflykter ifrån i nationalparken. Vi var här år 2000 och 2002 och kan intyga platsens skönhet.

Gierkavmassivet som kan beskådas på södra sidan av Luleälven från Saltoluokta fjällstation till sjöfallsudden ovanför stora sjöfallets camping är rik på bl.a. lapsk alpros och fjällsippa. Här finns en fascinerande terrängform från istiden, en djup klippravin. Den har troligen fördjupats av inlandsisarnas smältvatten.

Ett område med de mest ursprungliga och orörda tallurskogarna i vårt land finns att beskådas i Vietas. Det är mycket gamla träd, som till stor del är av urskogskaraktär.

I Vietas finns även ett mindre intressant område ur natursynpunkt, ett underjordiskt vattenkraftverk som togs i drift 1971. Kraftverket har två aggregat som får vatten dels via en tunnel från Suorvadammen med en fallhöjd på 78 meter. Dels genom en tunnel från Satihauredammen med en fallhöjd på 82 meter.

Vid sjön Satihaure finns en närhet till fjällen som är påtaglig trots den påverkan som sjön har utav vattenkraftutbyggnaden. Har man tur kan man få sig några harrar. En fjällbjörksallé pryder sjökanten.

Fjälltrakten kring Stora Sjöfallet är variationsrikt med högfjällsmassiv och lågfjällsryggar, flacka högslätter och djupt nedskurna dalar. Längst i sydväst reser sig Lapplands drottning, högfjällsmassivet Akka som betyder gumma eller kärring. Mormor och farmor kan det också betyda. Akka som är 2 017 m ö h höjer sig 1500 meter över det omgivande landskapet, vilket saknar motstycke i fjällvärlden. På grund av att omgivningarna är låga får Akkamassivet denna majestätiska resning. Akka är även känt som Nils Holgerssons fjäll. Massivet har branta toppar och glaciärer, och syns vida omkring när man kommer vägen mot Ritsem. Akkamassivet har sju toppar, vilka alla bär kvinnonamn.

Omkring stränderna vid Akkajaure finns stora kubiska block av syenit, som här utgör berggrunden. Berggrunden som i stora delar av nationalparken är kalkfattig ger upphov till mager vegetation. Rishedarna domineras av dvärgbjörk, kråkris och blåbär.

Norr om regleringsmagasinet finns fjället Kallaktjåkkå, 1810 m ö h vars nordsida vetter mot den smala och djupt nedskurna Teusadalen med björkskog utmed magasinets stränder i parkens nordostgräns. I Teusadalen finns en vegetation av högväxta örter, bl.a Sveriges nordligaste förekomst av nordisk stormhatt. Även björkskog av en sällsynt frodig örttyp finns här. De stora nivåskillnaderna i parken gör att flera olika vegetationstyper förekommer; urskog, fjällbjörkskog, kalfjäll och blockmarker.

Den kalkfattiga berggrunden medför att vegetationen är mager inom stora delar av parken.

Vid Stora sjöfallet utgörs berggrunden av en hård, röd bergart som kallas sjöfallskvarsit. Nedanför fallet stupar fjället Lulep Kierkau i höga, lodräta branter i sjön Langas. På detta fjäll finns en rik växtlighet med bl a fjällvallmo.

Den typ av natur som präglar parken är mestadels fjällbjörkskog och barrurskog. Fattig vegetation präglar området, men i östra delen är den något rikare. Öster om Vistasvagge finns mycket ståtliga tallurskogar med grova gamla tallar. Det finns gott om torrträd och döda stammar på marken. I parken ingår 2 600 ha barrskog.

Raivojåkkå heter en av jokkarna i nationalparken. Det är två vattenfall som vid vissa tidpunkter ser ut för att hålla varandra i handen. Fallet har därför fått namnet Greven och Grevinnan. Greven delar sig som ett par byxor och Grevinnan formar en kjol.

Väster om Akka ligger ett av fjällens bäst utbildade deltan från istiden, vilka bildar flera terrassplan med stora dödisgropar. Öster om Akka ligger den öppna, vattenrika högslätten Kassalako där det finns gott om våtmarksfåglar. Djurlivet i Stora Sjöfallet har påverkats negativt av vattenkraftutbyggnaden. Fåglar som  Kungsörn, havsörn och jaktfalk häckar inte längre i området. Under gnagarår finns däremot chans att få se jorduggla, hökuggla eller fjällvråk. Sjöfågelfaunan är också fattig, förutom på småsjöarna på högslätter som Gassalahko. Andra mer vanliga fåglar som kan beskådas är Snösparv, Lappsparv, Stenskvätta, Ljungpipare och Fjällripa. I björkskogen är blåhake, bergfink och lövsångare allmän. Några av områdets djur är Älg, Björn, Järv och Lo och i år 2002 har en varg, kallad Laponiavargen varit synlig i området. Frågan är väl bara hur länge den får leva. Kampen mellan naturälskare och renskötande samer pågår hela tiden.

Väg går genom parken till Ritsem. Från Vakkotavare, mellan Vietas och Ritsem går Kungsleden mot norr genom parken. I västkanten av parken går en rösad led från Akka till Kisoris och vidare till Padjelanta. I övrigt saknas rösade leder.

Från Ritsem har man en hänförande utsikt över sjön Akkajaure, och på nära håll kan man beskåda Akkamassivet med sina glaciärer. På vänster sida om massivet reser sig topparna i Sarek nationalpark, och till höger om massivet kan man beskåda nationalparken Padjelanta på långt håll. Ritsem är en bra utgångspunkt om man vill göra en tur till dessa nationalparker.

I Ritsem finns även en turistanläggning med 80 bäddar fördelade på 26 rum. Kaffeservering, självhushåll, dusch, fjällutrustning, fiskekort och proviantförsäljning är den service som erbjuds.

Från Ritsem kan man ta sig till sjön Sitasjaure. Har man tur kan man köra bil ända fram till Sitasjaurestugorna, men vägstumpen är i många fall så dålig att man få ta risken att bilen skakar sönder. Man får även räkna med att bommen kan vara låst när man kommer tillbaka.

Landskapet mellan Ritsem och Sitasjaure är ett kalt, öde vildmarksområde där en trött arbetare kan sätta sig och vila själen. Här finns ingen asfalt eller betong, inga krav på prestationer eller ekonomisk tillväxt. Inga storstadsbor kommer här springande, nej här hämtar man nya krafter att åter orka med ett år av arbete och slit.

I beskrivningen av nationalparken borde det vara själva fallet,  som vore det centrala, så är det dock inte idag. Fallets vitskummande fors som tidigare kunnat beskådas, långt innan man kom fram till det, och det mäktiga dånet vars ljud hörts vida omkring har sedan länge varit ett minne blott.  Det var den sittande regeringen 1919 som förstörde detta mäktiga fall genom att tysta forsens dån och göra hjärtat av nationalparken till vad den är idag, när man  beslutade  att vattenkraften skulle byggas ut och kraften från Stora sjöfallet skulle användas för elproduktion. Riksdagen godkände förslaget utan diskussion, och fallet bröts ur parken. Idag är fallet bara en rännil. Sveriges största naturliga vattenfall, som på sin tid var det mest fotograferade, blev bara på några år en liten bäck, vars vatten idag rinner genom den labyrint av trösklar och skrevor som en gång var Stora sjöfallet.

För den som besöker platsen där fallet låg får se den mäktiga klyfta som vattnet under åren hade mejslat ut i den röda sjöfallsstenen. Idag består parken av två delar med regleringsmagasinet Akkajaure som avdelare.

I Suorva byggde man ett vindkraftverk som blev färdigt i oktober 1998. Vindkraftverket som är 40 meter högt och har en effekt på 600 kilowatt är ett monument över modernare tiders naturvänliga produktion av elkraft. Men ur natursynpunkt är den helt förkastlig. Precis som den torrlagda älven förstör den rofyllda omgivningen, som här uppe skulle ge en människa krafterna åter, för att orka med dagens plågsamma krav på prestation, är vindsnurran ett stressobjekt samtidigt som den förstör den naturbild som annars kunnat bli den skönaste tavla för fotografen. Nu sägs det att vindsnurran skall bort senast 2008 då projektet är avklarat men det är nog inte något vi får förvänta oss. Hur skulle inte naturens skönhet skadas om parker av sådana snurror sattes upp lite var stans i fjällen?

Vindsnurran vid Suorvadammen som syns på långt håll, har 79 år efter det att vattenkraften byggdes ut blivit Stora sjöfallets nya karaktärsdrag. Vid Suorvadammen finns även välbevarade arbetarbaracker kvar från anläggartiden. Området är av högt kulturhistoriskt och industrihistoriskt värde, och när vi tog oss en fisketur och körde  förbi dem såg vi att än idag bor det folk i dessa baracker.

Bilderna på denna sajt har mycket låg upplösning. Skulle du vilja beställa någon bild med bästa kvalité kan du maila oss. Eller

Besök Rodefoto.se där du hittar fler Naturbilder från Stora sjöfallet och andra platser i Norrland.

Källor: Värt att se i Sveriges natur,  Stora sjöfallets hemsida  Läs om våra upplevelser i Stora sjöfallet 2007

Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i Norrbottens län     

Institutionen för skoglig vegetationsekologi