Nästansjömyrarna är ett 5 700 ha stort område, varav 100 ha är vattenområden som klassats som Riksintresse för naturvården och ornitologin, och därför bör bevaras för eftervärlden. Detta innebär att området är intressant för riket då området har betydande nationella värden, när det gäller naturvård, friluftsliv och olika näringar.

Komplexet är ett nästan opåverkat myrmosaikområde med få motsvarigheter inom Västerbottens län. Dess karaktär består av omväxlande näringsrika och näringsfattiga mossar och kärr, omgivna av moränkullar. (Morän är den mest utbredda jordarten i Sverige med 75 % av markytan. Den är avlagrad av inlandsis eller glaciär och sammansatt av alla kornstorlekar från block till lera i varierande proportioner).

Den speciella morän som finns på Nästansjömyrarna kallas Rogenmorän och är en kullig morän som oftast förekommer i dalar eller flack terräng. Rogenmorän är en jordart med parallella och gaffelgrenade ryggar med kantiga block ovanpå ryggarna. (ryggarna är upp till 25 meter höga, 100-200 meter breda och 1 km långa, ofta med sjöar i sänkorna). Rogenmoränlandskapet karaktäriseras av moränryggar som i huvudsak är vinkelräta mot isrörelseriktningen. På Nästansjömyrarna domineras ytblock och morän av bergarter av lokalt ursprung, som kvartsit, sparagmit och skiffer.

Bredviksmyrans myrkomplex innefattar 1200 ha stort område varav 1000 ha är våtmark. Lagmyrans område är 450 ha, varav 410 ha är våtmark. Fågellivet är av stor kvalité, särskilt i anslutning till större öppna partier. På myren kan arter som Smålom, Dvärgbeckasin och myrsnäppa beskådas. Men även ett 70-tal tranor som häckar här varje år kan göra en inbiten fågelskådare full av entusiasm, eller en kör av ringduvors kuttrande i den tidiga gryningen. Nästansjömyrarna är också utmärkta marker för den som älskar Lapplands guld som är hjortron. Här har Bruno fotograferat mig när jag  själv är ute och får mig några liter inför vintern.

Mosaiken mellan myr och fastmarksholmar är storskalig och större sammanhängande myrar är ovanliga i större delen av området. I sydost, kan man hitta stora sammanhängande strängblandmyrar och strängflarkkärr.

Nästansjöns yta är sönderflikad av ett antal näs och mindre uddar samt ett trettiotal större och mindre holmar.

Några av Nästansjöns holmar är Gammgubbholmarna, Björnviksholmarna och Sikholmarna. Av näsen i sjön har Hällvallnäset fått sitt namn av att i spetsen av näset ligger i sjöstranden en hälla (stort klippblock) och längre in på näset har lapparna haft en mjölkarvall.

Ånäset kan man se från byn, som är ett långt smalt näs mitt i sjön.

Bredviksnäset och Staburnäs är två andra av sjöns näs. Nästansjöns egen å, Nästansjöån har sitt utlopp vid Staburnäset, som är befolkat året om.

Nästansjön har flera vikar. Några av dem är Bredviken, Lerviken, Mörtviken, Björnviken, Sikviken och Jon-Lars viken. Björnbäcken, som kommer uppifrån Björnberget har sitt utlopp i Björnviken.

Ett intressant område finns vid skogsranden, strax innan man kommer ut på själva myrkomplexet. Här finner man ett antal stora myrstackar, varav vissa är mossbeklädda. Storleken på stackarna är 2-3 meter höga och i vissa fall 4 meter breda. För en amatör är det svårt att bedöma ålder, men uppskattningsvis borde dom vara ett par hundra år gamla. Vid närmare undersökning kan man se att hackspetten gärna söker sig till myrstackarna för att äta myror, och att tranorna inte drar sig för att använda en myrstack till viloplats. Jämför stacken med Bruno som står bakom den.

Vegetationen inom området har en variation från fattiga strängblandmyrar och nordliga mossepartier, till ett mellanting av fattiga och rika kärr. Även stora, naturligt öppna sump- och mjukmattekärr, glest trädbevuxna och örtrika fastmattekärr, sumpskogspartier, samt gölar och gungflyområden ingår i vegetationen.

(En göl är en liten, naturligt bildad, ofta djup sjö i skogs eller myrmark. Det kan även vara en djuphåla i å eller sjö, medan ett gungfly är myrmark som flyter på vatten eller lös gyttja).

Att ta en promenad på Lagmyran är en upplevelse i sig. Att hamna på ett ställe där tuvorna är 1,5 meter höga och mellan dem djupa hål, kräver ett visst tålamod. Det tar sin tid att förflytta sig. Det gäller att ha gummistövlar med långa skaft om man inte skall bli blöt upp till knäna. En GPS kan också vara bra att ha för att hitta tillbaka. Det här tranboet hittade vi vid en sådan promenad. Delar av äggskalen låg kvar i boet.

Avvattningen av det stora myrkomplexet sker i huvudsak via de två bäckarna, Huvudsjöbäcken och Ängesbäcken. Huvudsjöbäcken har sitt utlopp i Nästansjön vid Jon-Larsviken som fått sitt namn efter den siste landslappen Jon Larsson. Ängesbäcken rinner ihop med Krokbäcken på Lagmyran och deras gemensamma

utlopp kan man finna vid udden av Ånäset. Bäckarna är områdets gräns i sydost.

Någonstans efter Krokbäcken skall det finnas rester av en smältugn, där några av Nästansjöns första nybyggare Lisa Nilsdotter med sonen Anders Larsson arbetat med smältning av myrmalm till järn. Vid en fors i Krokbäcken hade dom en smältässja, i vilken dom framställde mjukt och smidbart järn. På flera ställen invid byn och på bottnen av Nästansjön har åtminstone tidigare funnits myrmalm i mindre mängder. Men ingen kan idag visa upp den plats där Lisa och Anders hade sin smältugn, och inga lämningar har där  anträffats när man gjort undersökningar. Däremot vet man att Anders Larsson var den som gjorde allt smide till Vilhelmina kyrka utav just myrmalm från Nästansjö.

Större delen av området har under 1900-talets första hälft använts till myrslåtter. Utmed bäckarna finns stora starrdominerade slåtterkärr, (förr kallat raningar, vilket är en norrländsk benämning på naturligt betingade, och låglänt översvämmade slåttermarker nära en sjö eller ett vattendrag som röjts för att åstadkomma en öppen ängsmark).

med talrika kulturspår i form av höhässjor och ett stort antal knuttimrade lador. Även många av de öppna starrkärren har tidigare slåttats, och man kan där finna liknande lämningar. På Lagmyrans mossar finns dessutom många välbevarade torvhässjor efter torvströbrytning.

Hur löste då de första nybyggarna problemet, med att få slåttermarker och därmed mat

till sina kor? Ja, enligt Sally Lindström så dämde man för utflödet från sjön på hösten

så vattnet steg och täckte näset och de buskklädda bäckstränderna. När våren kom, och isen började släppa, öppnades fördämningarna i sjöns utlopp vilket medförde att isen rev med sig vide och småbuskar med rötter och allt. Under islossningen vakade man över utflödet och rensade bäckmynningarna från ris och rot som kom farande med isen. Stora kasar av ris tornades upp efter rensningen som brändes när det torkat. Resultatet blev slät myrmark som blev utmärkt slåtterland.

Från höjden av Nästansjö by har man kunnat se de båda bäckarna, vilket tidigare givit byn sin specifika karaktär. Numera har skogen vuxit sig så hög efter sjöstranden, i synnerhet där allmänningen ligger, att man bara på vissa ställen i byn kan se dem.

Myrslåttern hade också viss betydelse för att hålla kulturlandskapet runt bäckarna öppet. Sedan man slutade med den har videbuskar och småris vuxit upp runt bäckarna och gjort dem mer osynliga. Byn är på vissa ställen på väg att återgå till sitt ursprungliga utseende, med den utsikt som fanns när de första nybyggarna kom.

Vad hindrar att man ännu en gång gör om den proceduren, för att återskapa en av Sveriges vackraste byar? Vad hindrar att göra Nästansjömyrarna till naturreservat med ett bevarande av det forna kulturlandskapet? Området behöver naturskydd på grund av sin skönhet och sin märkliga beskaffenhet samt dess betydelse när det gäller kännedom om vårt lands natur.

Länsstyrelsen i Västerbotten skriver att ”Myrarna är en naturlig del i den miljö som gör Nästansjö by till Vilhelminas vackraste och att Nästansjömyrarna är ett särpräglat och framstående exempel på kärr, mossar och sumpskogar”. Vilhelmina kommun skriver på sin hemsida att ”Nästansjö är en av Vilhelminas viktigaste jordbruksdistrikt”.” Här förekommer en viss bebyggelseutveckling” och att ”Byn har äldre bebyggelse med kulturhistoriskt bevarandevärde”. Dessutom kan man läsa där att ”Runt Nästansjö finns skogsmarker som markerats som tätortsnära rekreationsområden. Det är viktigt att slutavverkning inom dessa områden inte sker utan samråd”.

På en av Länsstyrelsen hemsidor fanns regler för hur skogsbruk får bedrivas på ett område som klassats som riksintressant. Det skall utföras med stor naturvårdshänsyn. Bebyggelse begränsas till att bara få uppföras för de areella näringarna. De konflikter som kan uppstå är just vid skogsbruk, dikning, torvtäkter, vägbyggnader för att inte nämna terrängkörning på barmark.

     Tillbaka    

 Beställ våra bilder i bra kvalité. Bilderna på nätet har dålig upplösning. Nedan finns några länkar om Nästansjö

På RODEFOTO hittar du många Naturbilder från Vilhelmina kommun och andra delar av Norrland   

Läs om våra turer till Nästansjö: Nästansjösommar 2009    Nästansjö fågelsymfoni i Maj  Vojmån och Nästansjöån  Nästansjö byn med jultraditioner

Här kan du läsa Dora Åsbringer född Anderssons eminenta dikter. Dora hade sina rötter i Nästansjö efter den förste nybyggaren Nils Nilsson d.ä.       

               MAILA OSS                                                                                                   

Övriga källor:

Fångad av det förgångna av Sally Lindström

Gamla byar i Vilhelmina av O.P Pettersson

Länsstyrelsen i Västerbottens län

Lantmäteriet, ekonomisk karta över

Västerbottens län, Nästansjö fastighetskarta

Nationalencyklopedin 2002

Vilhelmina kommuns hemsida

Bok: Värt att se i Sveriges natur