INDALSÄLVEN

 

Indalsälven är Jämtland och Medelpads älv. Älven som är 420 km lång, har sina källor i de jämtländska gränsfjällen. Upprinningsområdet innefattar ett flertal sjöar och källarmar innan själva älven tar vid. Avrinningsområdet är 26 720 km2 och vid mynningen är medelvattenföringen 460 m3/s.

 

Från den fågelrika Ånnsjön kommer en av källarmarna via Landverksströmmen och Tångböleströmmen, ut till sjön Gevsjön med utlopp vid Tångbölenäset. Från Gevsjön tar älven sig vidare genom Gevsjöströmmen och Gåshöljan, till den når Bäverbäcksudden i Bodsjön.

 

Via Skalån vid norska gränsen kommer ett annat biflöde som först når  sjön Skalsvattnet och  sedan Medstugusjön, vilken följer Skalstuguvägen, väg 322 en bra bit. Via Medstuguån tar sig älven vidare via Storfallet, Nästhöljan och Sönnerån, ner till Bodsjön där den möter Gevsjöströmmens utlopp. Via Bodsjösundet tar älven sig vidare via Bodsjöströmmen till nästa sjö som är Tännsjön.

 

Skalstuguvägen bör nämnas. Den erbjuder betraktaren ett antal stenvalvsbroar över de olika åarna, vilka leder vattnet mellan sjöarna i Indalsälvens upprinningsområde. Broarna som är från mitten av 1800-talet är ett konstverk i sig, byggd av naturens eget material sten, som lagts i bestämda mönster så att det blivit ett, två eller tre valv.

 

 

Tännsjöns utlopp går via den mäktiga Tännforsen, som med en fallhöjd på 37-38 meter, varav 32 meter är lodrätt fall rusar ut i Våmviken  som är en vik tillhörande sjön Östernoren. Tännforsen som är ett av Indalsälvens största fall kallas även för Nordens Niagra. Forsen är det sjunde största vattenfallet i Sverige. De finfördelade vattenpartiklarna ligger som i en dimma över området, och soliga dagar kan en regnbåge bildas över forsen. Denna forsdimma är numera sällsynt längs svenska älvar. Tännforsen är klassad som naturminnesmärke och är naturreservat.

 

Via Drottningsundet tar sig älven vidare ut ur sjön Östernoren, forsar genom Norängeströmmen och når så småningom Duved där den byter namn till Duvedsälven. Här möter oss Forsaforsen och ett näs som från vägen utgör en vacker tavla med Renfjället i bakgrund. Men det fjäll som tydligast karaktäriserar älvdalen just i Duved är Mullfjället som på senare år börjat exploateras mer och mer.

 

 

 

I Åre byter älven åter namn till Åreälven eller Åresjön. Båda namnen används. Men från och med byn Såå återfår älven sitt rätta namn. Åre är ett turistcentra för skidintresserade turister. Den lilla byn vid Åreskutans fot är idag exploaterad, för att passa skidåkande turister. Man får åka en bra bit för att finna andra värden som tystnad och naturens eget turistparadis. Dessutom är det dyrt att bo här. Det som finns är stugor. Sedan 2003 finns inte någon campingplats för husvagnar längre i själva Åre, så husvagnsturisterna får söka sig andra ställen än Åre att bo på.

 

Öster om Åre vid byn Hålland ligger Ristafallet. Ristafallet består egentligen av två fall, tio respektive fjorton meter höga. Fallen skiljs åt av en trädbevuxen ö, och har skurit in sig 100 meter bakåt i kalkstenen. När vi hunnit några mil till österut möter oss det lilla samhället Järpen. Här kommer Järpströmmen ner med sitt vatten från Kallsjön och fyller på Indalsälven som flyter vidare ner mot kusten.

 

Vid Mörsil gör älven en krok söderut, och via Ocknesjön och Kvissleviken flyter den sedan genom Storsjön innan den via de båda sunden Vallsundet och Rödösundet vid Frösön och Rödön tar en meandersväng norrut mot Krokom innan den flyter österut igen.

Öster om Krokom, efter det att älven tagit sig igenom Kattstrupeforsen möter den ett av sina största biflöden Långan, som kommer ner norrifrån via Landögssjön som är dess källsjö. Vid Håkaviken, intill Litsnäset har den sitt utlopp i Indalsälven.

 

 Åsträckan upp till Landögssjön fram till Gysåns mynning är outbyggd och är av stort geovetenskapligt intresse. Mäktiga isavlagringar i form av deltan, åskullar, dödisgropar och fossila sandurfält omger ån. Vid Långan kan man även hitta orkidéer som Guckusko.

 

För att komma till Kattstrupeforsen och Långans utlopp måste man ta av vid Krokom och köra mot byn Aspås och sedan ta av mot höger och byn Lit. Detta när man kommer västerifrån. Kommer man österifrån kör man väg 45 mot Strömsund, tar av vid Lit mot Aspås.

 

Inte så långt ifrån Långans utlopp ligger byn Lit. Här kommer nästa stora biflöde ner med utlopp i sjön Gröven i Indalsälven. Det är Hårkan vars upprinningsområde ligger i de norska gränsfjällen. Ån flyter igenom bl a sjöarna Rengen, Valsjön, Hotagen, Lövsjön, Ockern och Sandvikssjön innan den till slut mynnar i Indalsälven vid orten Lit strax nordost om Östersund. Hårkan är oreglerad och rinner genom kalkrik berggrund vilket skapar ett rikt insektsliv i ån. Bilden visar en ljuvlig sommardag då vi inte kunde låta bli att stanna till just här. Vid Hårkan kan den blomsterintresserade finna rariteter som Stormhatt och Skogsnäva. Myrarna är rika på orkidéer som Guckusko, Flugblomster och Vaxnycklar. Timotej och Styvmorsviol växer på de övergivna slåtterängarna, och för fiskaren är det rika beståndet av Harr, Öring, Abborre, Gädda och Sik en upplevelse.

 

Från sjön Gröven flyter älven vidare genom Sännselet, Midskogsselet och Överstfjärden, förbi Stugun innan den når den vackra sjön Gesunden. Här ligger den lilla rastplatsen Fiskviken, där man kan stanna till och ta sig en kopp kaffe till Gesundens vågor.

 

Via Stadsbergets tunnel följer vi älven vidare till byn Ammer. Här har Indalsälvens tredje stora biflöde Ammerån sitt utlopp i älven. Att följa Ammerån via Ammeråstigen norrut är en upplevelse i sig. Ammerån är till skillnad mot Indalsälven opåverkad av vattenkraftutbyggnad, och har en vildmarkspräglad karaktär. Forsar och sel avlöser bebyggelsen. Den vackra byn Skyttmon bör nämnas med sina kulturhus av snickarglädje. Det är en skönhet i sig och det ger byn sin speciella karaktär.

 

Vi lockas även av den lilla byn Gevåg, som vid vindstilla väder speglar sig i älvens vatten tillsammans med naturen omkring, så att en betraktare blir alldeles förtjust av Skaparens under. Älven når så småningom samhället Hammarstrand och den utbyggda Hammarforsen, vilken kom till när Ragundasjön tömdes 1796 och Döda fallet var ett faktum. Före kraftverkets dagar gav den en sådan inspiration att en musiker med känsla för naturen inspirerades till att skriva melodin Hammarforsens brus.

 

Från Hammarstrand ner till Bispgården har älvsträckan några intressanta attraktioner. Vid rätt tidpunkt på våren kan man här få skåda hundratalet tranor, som på sin väg norrut rastar på de stora fälten utmed älven. Ragunda stenkyrka från 1300-1400 talet är också värd ett besök, i egenskap av Jämtlands bäst bevarade medeltidskyrka.

 

Det tredje stora turistmålet är den före detta Storforsen, vars dån den 6 juni 1796 tystades för all framtid. Det var Magnus Huss med sitt projekt att skapa en flottled förbi Storforsen, med målet att förhindra att timret blev kaffeved i forsen som gick snett. Resultatet blev att hela Ragundasjön tömdes på vatten så den blev tom för alltid, Döda fallet var ett faktum. Älven tog sig en ny bana, vilket resulterade i fruktansvärda följder nerströms älven, och Magnus Huss blev för alltid känd för sitt upptåg. Sedan 1964 är Döda fallet naturreservat och riksintresse.

 

Trots Döda fallets grytor och torra klippterräng som på bilden inte är någon skönhet precis, är platsen en sevärdhet i jämförelse med de kraftverk som nerströms Döda fallet bromsar upp älvens naturliga lopp, dels vid Svarthålsforsen i Bispgården, men även vid Hölleforsen och Stadsforsen, nerströms Utanede. Ett kraftverk med tillhörande elstolpar och elledningar är inte något vackert att skryta över.

I Järkvissle ligger nästa kraftverk innan vi når Lidensboda, varifrån vi har en ljuvlig utsikt över älven, liksom från byn Liden, när vi tar en extra sväng genom byn.

 

Från Vättaberget i Liden får vi en magnifik utsikt över hela älvdalen, som nedanför kan bjuda den naturintresserade på både mård, räv och ett rikt fågelliv. Vill man få närmare kontakt med älven är byn Sunnås med Sundsjöåsen på andra sidan ett alternativ, för att inte nämna Indal, byn som gett älven sitt namn.

 

En bit nedanför Indal svänger älven något mot nordost mot Bergeforsen, och vi följer med via väg 330. När vi kommer fram till Bergeforsen ligger det kraftverk som definitivt hindrar laxen från att vandra upp i älven. En laxodling ligger här, man kan skåda både säl och fågel och besöka Indalsälvens eget deltaområde, som trots störningar från Midlanda flygplats och bruset från E4:an som här kallas Deltavägen, kan ge korta stunder av rofylldhet och tystnad.

Där Indalsälven definitivt tar slut, vid Klingerfjärden i Bottenhavets vågor, ligger naturreservatet Lövudden vilket kan inbjuda en fågelskådare att plocka fram kikaren. 

 

 

Bilderna visar

Indalsälven vid Tångböle, Tännforsen och Ristafallet, Forsaforsen, Åreälven, Gesunden, Ammerån, Döda fallet och Bergeforsen samt de stenvalvsbroar som förekommer.

 

 

FOTNOT

 

Genom att själv följa en älvs lopp från dess upprinningsområde till dess utlopp, stanna och studera älven på olika platser, får man definitivt den bästa beskrivningen och informationen om en älvs natur och kultur. LÄNKAR om Indalsälven  En fiskares naturupplevelse   Brunos fiskesajt

 

 

Våra bilder har låg/dålig upplösning. Vad tycker du om vår sida?      

                                       Du kan BESTÄLLA BILDER i bra kvalité genom att:  Skicka ett mail.

                                      eller Gå in på RODEFOTO där du hittar fler Naturbilder från Indalsälven                                                                             

                                       och andra platser i Norrland.

Sidan presenteras av:                                              

Bruno och Rode Nordin                                   

 

Tillbaka till första sidan