TEMA OÄNDLIGHETEN [1]

 

VIRTUELL OÄNDLIGHET

 

 

 

På grund av trassel med listservern blev utskicket av förra veckans PV dels försenat och dels dubblerat. Som botgöring blir detta det enda numret före påsk.

Veckans artikel ska av en händelse handla om något som kan åskådliggöras med utskickstrasslet förra veckan. När jag på fredagmorgonen upptäckte att torsdagens nummer av PV inte gått ut bestämde jag mig för att göra ett återutskick. Och till min förnöjelse gick det ut direkt. Trodde jag. Men på fredag eftermiddag gick ännu ett utskick ut. Var det mitt försenade originalutskick eller var det utskicket jag gjorde på fredagmorgonen? Det kan ju tänkas att originalutskicket bara råkade tajma mitt andra utskick så att jag förleddes att tro att det gick ut direkt.

Utan teknisk kunskap vore det omöjligt för mig att veta vad som var original och vad som var repetition. Om man tänker sig att ovanstående händelseförlopp återupprepades oändligt många gånger så kan man i en viss mening hävda att originalet försvunnet bortom all hjälp.

Det är det som vissa filosofer och vissa vetenskapsmän antar har hänt med verkligheten bortom en virtuell oändlighet av simuleringar!

Oxfordfilosofen, svensken Nick Boström, skrev 2003 en artikel Are You Living In a Computer Simulation? som sedan dess fått mycket uppmärksamhet inte bara bland andra filosofer utan också bland vetenskapsmän och i media.

Under förutsättning att nanoteknologin utvecklas vidare i accelererad takt verkar det högst sannolikt att det inom överskådlig framtid vore möjligt att simulera, molekyl för molekyl, allt som pågår i din hjärna. I en något mer avlägsen framtid borde det vara möjligt för en oerhört avancerad och resursstark teknologi att simulera inte bara enskilda hjärnor utan hela världar som ett slags subuniversa.

Under förutsättning att vi lever i ett multiversum där allt som kan hända händer någonstans borde vi alla inte bara ha oändligt många "verkliga" kopior av oss själva utan också oändligt många "virtuella" kopior.

I själva verket bör det finnas många fler "virtuella" kopior. Om du tar utgångspunkt från din plats i multiversum bör "tätheten" virtuella simuleringar där du ingår vida överstiga tätheten "vanliga universa" där du ingår. Boström menar att det är rimligt att tro att nästan alla av dina kopior är virtuella. Under förutsättning att det är fysiskt möjligt att utveckla så avancerade teknologier utan att de förgör sig själva så är det nästan säkert att du ÄR del av en virtuell simulation.

Möjligen kan man undvika den slutsatsen om nästan ingen så avancerad teknologisk civilisation skulle finna skäl att utföra simulationer av det slaget. En lustig slutsats är att den som befinner sig i en civilisation där man redan börjat planera för sådana simuleringar kan utgå från att han/hon själv befinner sig i en!

Som ett sätt att tänka på simuleringar inuti simuleringar har den australiensiske matematikern Russell Standish jämfört fenomenet med kompilatorer i dagens datorvärld. En kompilator tar ett programspråk, t ex C, och översätter det till ett annat språk, maskinspråket som den aktuella datorn kan köras på. Kompilatorn kan själv vara skriven i C. Den måste själv ha kompilerats i första skedet, men efter detta är den kompilerade C-kompilatorn och programmen i C en sluten värld. Det finns inget spår eller behov av ett spår av den första kompilatorn.

I det här fallet är det klart att "verkligheten där ute" består av den maskinella hårdvaran som det i och för sig slutna systemet körs på. Men tänk då istället att kompilatorn översätter C-koden till ett "virtuellt maskinspråk" som ska köras på en virtuell maskin som simuleras i datorn. Om det här steget upprepas ett oändligt antal gånger, säger Russel, så blir det meningslöst att tillskriva någon enskild kompilators översättning från ett programspråk till ett maskinspråk någon särskild vikt. Kompilatorn före C-kompilatorn "försvinner" tillsammans med hårdvaran.

Utfirån tankar som denna har Russell Standish skrivit en ännu outgiven bok Theory of Nothing som Indexkompaniet ska försöka ge ut på svenska framöver.

Med förhoppningar om en GLAD PÅSK återkommer PV efter helgen med ett nytt tema. Vi går från det universella till vår unika historia som bestämmer så mycket i vår världsbild - till Tema Historia.