|   med MedVetTekt © 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 | "Utan jag i himmelen är förvisso en förändrad värld, åtminstone min." | ![]() |
Besök vår butik![]() Bokhandeln för vissa och ovissa |
Aktuellt ezine om världsbildsvetenskap.  Arkiverat
Vecka 13
Finns det något som är sig oändligt likt från alla perspektiv? Finns det något som är oändligt olikt
allt annat oavsett hur vi ser på det? Det förra skulle i så fall vara oändligt sannolikt och det senare
oändligt osannolikt.
I boknumret
PV: Tema Penrose redovisar jag dennes insikt, att om universum fortsätter att utvidga sig i oändlighet (och bli oändligt sannolikt) så var sannolikheten
för Big Bang oändligt liten. Det var med andra ord en helt unik händelse, oändligt osannolik.
De flesta sannolikheter vi laborerar med ligger dock någonstans mellan extremerna. Även om alla som skriver
hoppas att åtminstone någon liten formulering ska förevigas så är sannolikheten för fortbestånd från det ena
ögonblicket till det andra knappast oändlig. Däremot verkar det finnas ögonblick där sannolikheten att
överleva är oändligt liten.
I alla tider har människor sökt odödlighet genom sin avkomma. Det kan tyckas ligga någonting i detta i och med
vår nuvarande kunskap om det som skiljer våra könsceller (celler för reproduktion) från våra kroppsceller (celler för bildandet av kroppsorgan).
Könsceller (och cancerceller) är i princip odödliga (de är självreparerande och kan kopiera sig i oändlighet). Med modern
genteknik kan även andra celler odödliggöras i provrör.
Problemet med avkomman är förstås att bara hälften av de egna generna följer med. Följden av detta beskrev jag
i boknumret
PV: Tema Dawkins: "När du får barnbarn får det i genomsnitt en fjärdedel av dina gener. Ditt barn lämnar ju exakt hälften av sina gener till ditt barnbarn, men den hälften skulle ju av en slump kunna vara den hälft den fick av sin andra förälder och inte en enda gen från dig. Man behöver alltså inte gå många släktgenerationer för att med stor sannolikhet inte återfinna en enda gemensam gen med förfäderna."
Generna må vara odödliga, men din personliga genuppsättning är det definitivt inte. Det finns en grupp åldringsforskare
som anser att vi kan lära oss reparera förslitningen i våra kroppsceller och därmed förlänga livet dramatiskt, kanske så
länge att ny teknik gör det möjligt att överleva i symbiosform (människa-maskin). Transhumanister kallar sig de som
förespråkar det senare. En av förgrundsgestalterna för denna ideologi är svensken Nick Boström, filosofiprofessor verksam
i Oxford.
Boströms teori om att de nuvarande gängse kosmologiska teorierna visar på en verklighet så stor att alla möjliga observationer någonstans redan är gjorda, leder oss fram till en annan svensk, Max Tegmark, matematikprofessor verksam i USA. Tegmark har inte bara beskrivit multiversum målande,
han står också för vad som kallats det mest farliga vetenskapliga tankeexperiment som någonsin formulerats. Men lite får man väl riskera
när vinstlotten heter evigt liv?
I Draget från oändligheten beskriver jag det sålunda:
"Tegmarks tankeexperiment var egentligen avsett att visa att det är möjligt att empiriskt få belägg för att de andra världarna i multiversum är lika verkliga som den värld vi känner oss hemtama i.
Tanken är att den djärve experimentatorn sätter sig framför en pistol som är riggad så att dess avskjutningsmekanism är kopplad till en bifurkation i multiversum, en händelse där identiska tillstånd delas i två separata universa. En sådan koppling kan i princip göras redan med dagens teknik. Utfallet av experimentet blir att i den ena grenen i det nydelade multiversumet avfyras pistolen och experimentatorn dör. I den andra grenen avfyras däremot inte vapnet och experimentatorn pustar ut. Detta bevisar naturligtvis ingenting eftersom chansen att han skulle överleva hur som helst var 50%.
Men nu kommer det fina i kråksången. Experimentatorn gör om experimentet som han sitter. Överlever han gör han om det igen. Och igen. Efter så där en tio experiment är han, tänkte Tegmark, förmodligen övertygad om att det alltid finns någon gren i multiversum där han överlever. Hur många gånger han än gör experimentet kommer han alltid att uppleva en värld där han överlever alldeles oavsett hur många världar som finns där han inte överlever (och därför inte upplever att han inte överlevt).
Hur har tanken på evigt liv uppkommit ur detta experiment? Om experimentatorn fortsätter sina experiment kommer han visserligen alltid att befinna sig i en värld där han överlever, men alltid något äldre än han var före det senast utförda experimentet.
Men å andra sidan är alla händelser kvantmekaniska även om vi inte upplever dem så, vilket innebär att när experimentatorn blir så gammal (i de världar han överlevt) att han dör av ålderssvaghet, så bör det även då finnas "en dörr ut" i en värld där han överlever ett litet tag till. Väl där finns ännu "en dörr ut" o s v i all oändlighet. Ergo evigt liv!"
Sällan har rådet att inte försöka göra detta hemma varit mer befogat!
MedVetTekt -veckans notiser inom Medicin Vetenskap och Teknik
Veckans Medicinska nyhet SOJA VERKAR LÅNGSIKTIGT
En ny studie kan ge förklaringen till varför så få asiater är överviktiga och varför vissa cancerformer är mindre
förekommande i asien. Den stora förbrukningen av soja i asiatisk mathållning är den troliga förklaringen.
Vid djurförsök kunde man se att ett enda ämne i soja, genistein, som gavs till möss som senare fick ungar resulterade i att
avkomman inte utvecklade fetma medan en kontrollgrupp blev dubbelt så feta som vuxna möss. Forskarna tror att det finns ett prenatalt
"fönster" där moderns diet har mycket stor betydelse för hälsan hos hennes barn långt upp i vuxen ålder.
Källa: http://www.dukemednews.org/news/article.php?id=9584
Veckans Vetenskapliga nyhet MOLEKYLER KONVERTERAR
Nukleinsyror är stora komplexa molekyler som både bär på genetisk information och fungerar som enzymer. Ny forskning ger belägg
för att nukleinsyraliknande molekyler kan ha varit föregångarna till den så kallade RNA-världen, som senare gav upphov till
cellulärt liv med DNA och proteiner.
Ett problem har varit att förstå hur den katalytiska funktionen kunnat överföras från en molekyl till en annan då detta
inte fungerar sekventiellt som genetisk överföring. Det nya ligger i upptäckten att detta ändå är möjligt förutsatt några
kritiska mutationer hos molekylen som leder till en "evolutionskonvertering" från en molekyl till en annan.
Källa: http://www.eurekalert.org/pub_releases/2006-03/sri-ec032406.php
Veckans Tekniska nyhet NEUROCHIP FÖR HJÄRNAN
Europeiska forskare har lyckats skapa ett fungerande gränssnitt mellan hjärnceller hos däggdjur och ett datorchip. Mikrochippet har över 16000 transistorer på en kvadratmillimeter.
Speciella proteiner som finns i hjärnan användes för att "klistra" hjärnceller på chippet. Proteinerna fungerar också som en tvåvägskanal
för att överföra elektriska signaler mellan hjärncellerna och datorchippet. Forskarna kallar det för neurochip och hoppas kunna använda
hjäncellernas gener för att styra beräkningar.
|
|