TEMA OÄNDLIGHETEN [1]

 

OÄNDLIGT OCH EVIGT

 

 

 

Avslutningsorden i första upplagan av Draget från oändligheten låter så här: "Ögonblicken vi har befunnit oss i kan vi aldrig ändra. Vi söker skönhet. Det gör vi rätt i för alla ögonblick är för evigt."

Det är inte bara vackra ord, hoppas jag, utan de är underbyggda av den bild av verkligheten kvantfysiken ger oss. I boken argumenterar jag på följande vis:

"Varje tidpunkt är en del av helheten. I den kvantfysikaliska verkligheten är helheten uppdelad i ett oändligt antal universa. Om varje universum liknas vid en punkt, är tidpunkter de specialfall som lokalt kan åsättas ordningstal. De bildar en sekvens. Observera att detta inte är en generell egenskap hos verkligheten (multiversum) utan en lokal approximation.

Tiden är ingen (yttre) referensram som verkligheten kan uttryckas i. Moment betyder beståndsdel. Och där tidsmoment uppkommer - där verkligheten kan uppfattas sekventiellt - är de bara en liten del av verkligheten.

Verkligheten kan varken uppkomma vid en viss tidpunkt eller upphöra vid en annan tidpunkt eftersom verkligheten är större än tiden och tiden är en del av verkligheten. Det som gör denna tanke svår att förstå är "sunda förnuftets" uppfattning av tiden som något som "går" oberoende av en yttre verklighet.

Denna uppfattning är i grunden falsk och irrationell. När vi säger att något hände vid en viss tidpunkt tänker vi oss att tiden därefter på något sätt rört sig därifrån och till den tid där vi nu befinner oss. Det är lika tokigt som att tänka sig att bara för att något händer på en viss plats rör sig rummet därifrån till den plats där vi råkar befinna oss. Lika lite som det finns en objektivt särskilt utvald plats att befinna sig på som rummet kan förhålla sig till, lika lite finns det ett objektivt särskilt utvalt "nu" som tiden kan förhålla sig till. Tiden varken rör sig till nuet, bort från nuet eller i nuet. Nuet är en subjektivt uppfattad tidpunkt, men alla tidpunkter är objektivt lika verkliga. Och ingen tidpunkt befinner sig i rörelse.

Tid är bara ett approximativt sätt att lokalt ordna moment där varje moment är ett "fruset" universum - en stillbild av ett universum. Med andra ord är andra tider bara specialfall av andra universa."

Sammanfattningsvis är situationen den att tidpunkter följer den gamla kortspelsregeln: Lagt kort ligger! Du kan inte ändra ett ögonblick, det ligger där det ligger för evighet.

Om varje universa är som ett evigt, oföränderligt ögonblick varifrån kommer då rörelsen?

Den senaste utvecklingen inom kosmologin talar om ett stationärt fraktalt mönster som det utmärkande för multiversum i sin helhet. Alla som zoomat in i en virtuell fraktal värld vet att den ser likadan ut på alla nivåer, varje upptäckt förändring i den sekvens man följer visar sig vara en återupprepning av samma mönster.

En annan utveckling inom kosmologin har börjat ifrågasätta tolkningen av de svarta hålen. Man talar om händelsehorisonterna som ett slags vakuumtillstånd istället. Med den omtolkningen kan de svarta hålen förklara den nyupptäckta mörka energin, som tycks accelerera utvidgningen av universum. Den består av sådana "omtolkade" svarta hål. Dessutom passar den nya beskrivningen på svarta hål perfekt på detta universum självt. Vi ÄR ett svart hål.

Det lustiga är att det sedan länge varit känt att om vi kunde se ett rymdskepp närma sig händelsehorisonten på ett svart hål skulle det se ut som om rymdskeppet saktade ner mer och mer för att till slut till synes fasta för evigt i ett stationärt tillstånd. För resenärerna inuti rymdskeppet skulle däremot allt verka som vanligt medan de passerade händelsehorisonten, den accelererande rörelsen in mot det svarta hålets mitt skulle fortgå i samma takt under passagen.

Det som "från utsidan" ser ut som en oändligt avsaktande evig existens är alltså "på insidan" en accelererande rörelse mot förintelse...