TEMA OÄNDLIGHETEN [1]

 

OÄNDLIGHETENS KOSMOLOGI - NIVÅ 4

 

 

 

Den fjärde nivån i oändlighetens kosmologi är den mest spekulativa, men kanske den som i slutändan har störst betydelse för ontologin. Jag beskrev den ganska ingående redan i Draget från oändligheten (som nu finns i ny upplaga) på följande sätt:

"[E]n teori inom fysiken [är] en uppsättning ekvationer som simulerar en struktur i verkligheten så bra att den matematiska strukturen och den fysiska strukturen är närmast oskiljaktiga. Fysiker tror sig dessutom om att vara nära att hitta en matematisk struktur som förklarar allt. Men även om de lyckas tycks det som om ett mysterium återstod: Varför simulerar just dessa ekvationer verkligheten och inte andra? Frågan ställdes av en av förra århundradets mest berömda fysiker, John Wheeler, och en ung fysiker som kanske blir en av detta århundrades mer berömda, Max Tegmark, har försökt sig på ett svar på den frågan.

Att vissa matematiska strukturer har fysiska motsvarigheter har varit uppenbart länge. Vad Tegmark föreslår är att alla matematiska strukturer har fysiska motsvarigheter. För att förstå Tegmarks svar måste vi först bättre definiera vad en matematisk struktur är för något. Alla matematiska strukturer kan beskrivas med formella system. Formella system består av tre saker. En samling symboler och regler för att forma strängar av dessa symboler samt regler för att bestämma vilka strängar som är satser i just det formella systemet, eller med andra ord vilka beskrivningar som är tillåtna... Bakom varje samling ekvivalenta formella beskrivningar finns en struktur som sägs ha matematisk existens. Alla ekvivalenta formella beskrivningar beskriver helt enkelt enligt Tegmark en objektiv bakomliggande verklighet. En existens som är oberoende av sin beskrivning låter onekligen som det vi brukar mena med den yttre verkligheten.

Man skulle kunna jämföra med olika nischer i det ekologiska systemet som om och om igen fylls ut under evolutionens gång trots katastrofer och arters undergång.Arterna som fyller ut en ekologisk nisch är då motsvarigheter till olika formella beskrivningar av nischen. Här kan man dra många trevliga analogier. Generna hos varje individ inom en art skiljer sig från varje annan men själva genuppsättningen är gemensam för arten. På samma sätt följer alla de många världarna i ett multiversum samma fysiska lagar, men med individuella olikheter...

Vad Tegmark säger är att man kan ta det här ett steg längre, att även andra nischer kan tänkas existera där helt andra naturlagar gäller...

De många världarna bakom kvantfysikens formalism är enligt Tegmark en av många ”öar” i en skärgård av matematiska strukturer som kunde befolkas av självmedvetna subsystem... Det är uppenbart att vi inte vet exakt hur den matematiska strukturen ser ut som vi upplever inifrån, i så fall skulle vi redan ha en färdig teori för kvantgravitation. Därför, säger Tegmark, ska vi inte utgå från att vi med säkerhet vet vilka matematiska strukturer som vi a priori kan bortse från som en yttre verklighet.

Sammanfattningsvis säger Tegmark att den enklast tänkbara teori vi kan omfatta är att alla matematiska strukturer har samma ontologiska status. I en sådan teori finns inga fria parametrar med det ena eller andra oförklarade värdet eller oförklarbara förutfattade meningar om vilka matematiska strukturer som kan tänkas representera en fysisk verklighet och vilka som inte kan det. I själva verket innehåller en teori som ger alla matematiska strukturer samma status praktiskt taget informationsmängden noll, medan däremot att välja ut specifika matematiska strukturer kräver allt fler axiom och initial information.

Den matematiska formalismen[s]... [o]ändliga strukturer kan beskrivas med ändliga algoritmer som förutsätts utförda ett oändligt antal gånger. Till skillnad från Tegmarks antagande om oberoende matematiska existenser finns det ett antal datavetenskapliga forskare som väljer att utgå från alla möjliga beskrivningar. Skillnaden mellan de bakomliggande strukturerna och beskrivningarna av desamma är enligt denna skola, ofta kallad computalism, inte absolut utan relativ. Frågan om en beskrivning har en reell motsvarighet blir då en fråga om precision. Computalisterna svarar ja på frågan om existensen kan beskrivas. Det är möjligheten att kunna beskriva något som gör det reellt."

Inte förrän nu inser jag emellertid fullt ut hur oändligt "demokratisk" kosmologin på nivå 4 är. Lådbilsingenjörens modell av verkligheten är lika fundamental som astrofysikerns. Eller uttryckt på annat sätt: Min sporttokiga hjärnas beslut att ta "sportlov" från skrivandet nästa vecka (för att titta på OS) har samma dignitet i multiversum som andra universa!