TEMA OÄNDLIGHETEN [1]

 

OÄNDLIGHETENS KOSMOLOGI - NIVÅ 3

 

 

 

Innan vi övergår till att helt ägna oss åt kosmologisk oändlighet på nivå 3 är det bäst att klarlägga en underlighet från nivå 2 (den som inte läst artikeln om kosmos oändlighet på nivå 2 bör först göra det här).

Varje "inflationsbubbla" i den kedjereaktion med nya "bubblor", i ett fraktalt mönster som är oändligt (och där samma mönster återfinns i smått som i stort), som är multiversum på nivå 2 är, som jag påpekade, i sig, oändlig (liksom vår egen "bubbla" bortom den synliga delen av universum).

Hur kan det vara så? Hastigheten i utvidgningen är inte oändlig i någon "bubbla" i något skede av ett universums utveckling. Volymen hos varje "bubbla" är därför ändligt stor. Men rummet i rumtiden kröker sig oändligt mot tiden och därför är även varje universum på nivå 1, trots att det är inneslutet i en ändlig "bubbla" på nivå 2, oändligt i sin utsträckning bortom varje synbar horisont.

De oändligt många andra universa som existerar på såväl nivå 1 som nivå 2 finns alla på ofantligt stora avstånd från vår egen sfär av i princip synligt universum. Andra universa på nivå 3, oändligt många de också, finns däremot alla här och nu i samma rumtid som vi.

Den enormt framgångsrika fysiska vetenskapens alla fundamentala ekvationer är unitära enligt en strikt matematisk definition. Detta medför att allt som de fysiska lagarna tillåter faktiskt händer alltid och överallt. Du, kära läsare, som sitter vid din dator och läser detta har oändligt många kopior inte bara långt borta, i nivå 1 universum och nivå 2 universa i multiversum, utan här och nu. Några gnuggar ögonen av förvåning, andra får en aha-upplevelse, andra skrattar rått, återigen andra stänger av sin dator osv, osv...

Nu har det väl ändå gått för långt, kanske du säger. Om det här är följden av matematiken i fysikens modeller av verkligheten så måste de vara fel. Du, lika lite som jag, ser någon annan sitta vid datorn samtidigt. Om kartan inte följer verkligheten måste man ändra på kartan. Eller hur?

Att vi inte ser våra tvillingbröder och systrar beror på det informationsgap som åtskiljer oss och som jag beskrev i den inledande artikeln till detta oändlighetstema (som du kan läsa här). Fysiker kallar den process som åstadkommer detta för dekoherens. Det är ett experimentellt välbelagt händelseförlopp.

Där kan vi också se, genom listigt utformade fysiska mätningar, att allt från elementarpartiklar till system på makronivå (Tegmark nämner kilometerlånga optiska fibersystem) faktiskt existerar i jämsides överlagrade versioner i enlighet med de matematiska förutsägelserna. I vardagslag märker vi endast av överlagringarna (av oss själva och allt annat) som en slumpfaktor i tillvaron. Det beror på vårt grodperspektiv på tillvaron.

Anta att du befinner dig i en av överlagringarna. Du har just läst föregående mening. Skillnaden mellan den kopian av dig och en kopia i en annan överlagring kan vara en annorlunda minnesbild, t ex att du just läst även denna nästa mening. Om din kopia från den första överlagringen bestämmer sig för att läsa nästa mening också så återförenas ni tillfälligt i en gemensam rumtidshistoria. Det vanliga är dock att era historier splittras och far iväg långt ifrån varandra.

Ur ett fågelperspektiv däremot beskriver Tegmark kosmologin på nivå 3 som en överlagrad vågfunktion i ett abstrakt Hilbertrum som innehåller alla möjliga rumtidshistorier plus en massa annat som bara kan beskrivas med kvantfysikens ekvationer men inte har någon motsvarighet i ett vanligt händelseförlopp i rum och tid.

Det lustiga är att dessa rumtidshistorier redan finns på nivå 1 och nivå 2. Nivå 3 tillför inga nya universa, bara fler (oändligt fler) kopior av de som redan finns i multiversum och omöjliga att särskilja från dessa, sånär som att de finns på ett helt annat plan (ur ett helt annat perspektiv) i existensen...