TEMA OÄNDLIGHETEN [1]

 

OÄNDLIGHETENS KOSMOLOGI - NIVÅ 2

 

 

 

Den som inte läst artikeln om kosmos oändlighet på nivå 1 bör först göra det här eftersom denna artikel börjar med att begära av läsaren att denne ska föreställa sig en oändlig mängd unika "nivå 1 universa". Detta är oändligheten på nivå 2. En oändlig mängd av det som redan är ett oändligt multiversum.

Varje sådant (multi)universum har alla de underliga egenskaper som till kommer nivå 1. De kan dock skilja sig från vårt universum genom att de så kallade "fysiska konstanterna" kan ha andra värden och antalet dimensioner antas också kunna variera.

Den som hade svårt att ta till sig tanken på oändliga observerbara universa som ser ut som vi är vana vid, men ändå fick medge att detta är den troligaste kosmologin mot bakgrund av känd fysik och gjorda mätningar, invänder förmodligen att vi i och med nivå 2 har hamnat i ren science fiction. Men så är inte fallet.

Den bland astronomer idag mest accepterade teorin för universums uppkomst är terorin om kaotisk inflation. Med hjälp av den kan en rad annars svårförståeliga observationer elegant förklaras. På köpet får man svälja ett multiversum på nivå 2.

i Draget från oändligheten (som inom kort släpps i en andra upplaga) beskrev jag inflationsteorin på följande sätt: "Från att ha varit en teori bland många är nu Big Bang den allmänt accepterade modellen för universums utveckling från det att universum var en sekund gammalt fram till idag. Men teorin kan inte förklara varifrån energin kom som gjorde att det ”small” någonstans där inom den allra första sekunden. Modellen kräver också att vissa parametrar var mycket fininställda vid tidpunkten för den stora smällen för att universum ska se ut som det gör idag. Tjugo år före millennieskiftet lanserade fysiker i USA, dåvarande Sovjetunionen och Japan oberoende av varandra en teori som både gav smällen sin energi och inte krävde att universum började på något speciellt sätt bland mer eller mindre sannolika konfigurationer. De beskrev alla en modell där universum genomgår en period som kommit att kallas inflationistisk."

"Om du tänker dig en skrynklig ballong som du blåser upp (inflate = blåsa upp) så försvinner alla skrynkligheter och om du kunde blåsa upp den riktigt stor blir dess krökning allt mindre dessutom. Om du nu undersöker en liten, liten del av ytan på den uppblåsta ballongen är den platt (så gott som) och utan varje spår av information om ballongens storlek, skrynklighet eller krökning innan du började blåsa upp den. På motsvarande sätt suddar den inflationistiska perioden i det tidiga universum helt bort spåren från universums tillstånd före inflationen."

"Fysikerna var glada därför att de nu kunde beskriva hur universums utveckling enligt Big Bang inte var beroende av hur mer eller mindre osannolikt universums begynnelsetillstånd hade varit, men framför allt att man fick tillgång till så mycket energi man behövde för att driva på processen."

"Det som driver inflationen är ett fenomen som man kan likna vid underkylt vatten. Om man sänker temperaturen tillräckligt snabbt i ett vattenbad kan man kyla vattnet till hela minus 20 grader innan det fryser till is. I universums början sker på motsvarande sätt en så snabb sänkning av temperaturen att det uppstår ett slags underskylt vakuum. Ett tillstånd som fysikerna kallar ett falskt vakuum. Ett ”sant” vakuum definieras som ett tillstånd av lägsta möjliga energi. Allting strävar efter sitt lägsta energitillstånd, så ett falskt vakuum övergår snabbt till sitt sanna jag. Och eftersom sant vakuum saknar egenskapen tryck, till skillnad från även en tunn gas, som utövar ett tryck, om än så litet, på sin omgivning, men ändå expanderar på det falska vakuumets bekostnad, så betyder det att det falska vakuumet har negativt tryck."

"Det visar sig, när alla symmetrier som är inbyggda i standardmodellen för elementarpartiklar tas med i beräkningarna, att det med största sannolikhet inte är allt falskt vakuum som hinner övergå i sant vakuum, utan att området med falskt vakuum expanderar exponentiellt runt om det område som bildar det universum där vårt synliga universum bara är en pytteliten del. Dessutom upprepas denna bild, ett ”vanligt” universum omringat av ett vilt expanderande falskt vakuum, som en oändlig holografisk självgående process." (den som idag beställer ett ex av Draget från oändligheten får sin beställning effektuerad så fort andra upplagan lämnar tryckeriet)

Eftersom detta är en kedjereaktion som aldrig upphör är antalet "vanliga" universom (om än vart och ett för sig ett oändligt multiversum och med varierande inställning på de varierbara parametrarna) en så kallad "oräknebar oändlighet", dv s samma oändlighet som de reella talen har; en oändlighet som är större (mäktigare) än de vanliga räknetalens oändlighet (1, 2, 3, osv.......i oändlighet).

Inom varje multiversum på nivå 1 kan man, åtminstone i princip, tänka sig att det är möjligt att nå andra observerbara universa om man färdades med ljusets hastighet och hade oändligt med tid. Multiversum på nivå 2 (multi-multiversum) skiljer sig genom att själva rummet mellan varje multiversum på nivå 1 expanderar fortare än ljuset och att man därför inte kan färdas till ett annat multiversum på nivå 1 om man än hade en oändlighet att tillgå.

Varför ska man då överhuvudtaget bry sig om dessa onåbara världar? Jo, därför att bara om de finns har vi en bra förklaring på varför vi själva finns.