Tema Dawkins[1]

 

DEN FELANDE LÄNKEN

 

 

 

Då vi med Richard Dawkins ledsagning sökt oss till allt grövre stammar av evolutionsträdet nådde vi i förra artikeln i den sjätte sammanslagningen av olika grenar till anthropoiderna. Dessa beskrivs i Nordstedts ordbok som människoliknande varelser (apor).

Vissa människor har än idag svårt att acceptera att vi har ett gemensamt stamträd med aporna. Det finns en mycket aktiv kristen gruppering, kreationisterna (främst i USA, men även här), som på allvar hävdar att "den felande länken" (mellan oss och aporna) aldrig har hittats.

Dawkins har själv vitsigt avfärdat detta nonsens i sin bok "Climbing Mount Impossible" från 1996. Det är en typ av uppfattning som per definition slår fast att det inte finns några "mellanformer". I och med att man benämner Homo sapiens olika från Homo erectus och Homo habilis och naturligtvis från Australopithecus, för att inte tala om anthropoiderna, så står det klart att det inte finns några mellanformer i klassificeringen, eftersom de mellanformer som finns i verkligheten klassificeras till än den ena än den andra arten.

I de närmaste mötena i vår fortsatta pilgrimsfärd mot våra evolutionsrötter träffar vi på halvaporna. Dessa klassificeras av zoologerna tillsammans med människoapor och apor som primater.

För 58 miljoner år sedan sammanstrålar världens minsta primat, kallad tarsier, med oss övriga primater till en grövre stam på evolutionsträdet. Detta underliga lilla djur har enorma ögon. Det är ett nattlevande djur, men saknar den ljusåterspeglande förmåga som många nattlevande djur har (och som får kattens ögon att lysa när man lyser på dem i mörkret). Vitsen med att återspegla ljuset är att ögat får en chans att uppfatta ljuset två gånger, vilket är praktiskt om man vill kunna se i nästan totalt mörker. Tarsier kompenserar detta med jättelika ögon att fånga ljuspartiklarna med.

Fossila fynd tyder på att mötesplatsen, från vilken vi och andra primater gick skilda vägar, kan ha ägt rum i nordamerika. Det fanns på den tiden en landväg över till nordamerika via Grönland!

Det är inte mycket vi har gemensamt med en tarsier kan tyckas. Men en sak vi har gemensamt med denna halvapa är att våra näsborrar består av enstaka hål. För förmodligen sådär 63 miljoner år sedan möter vi enkelhåliga näsor en hel grupp halvapor med näsborrar mer likt hundars. Denna grupp består till övervägande del av lemurer, men även lorier, pottos och bushbabies. Madagaskar är berömt för sina lemurer, men dessa måste ha kommit till ön långt efter att den skildes från afrika (för 165 miljoner år sedan) och Indien (för 90 miljoner år sedan). Hur är okänt, men det räcker med att en gravid hona flutet till ön på en trädgren.

Detta vårt åttonde möte med våra "närstammare" är det sista före dinosauriernas utdöende. Reptilernas hegemoni rådde från ungefär 65 miljoner år sedan till ytterligare mer än 100 miljoner år bakåt i tiden.

Under hela denna tid fick vi däggdjur leva i skymundan, som små nattlevande insektsätare...