Denna sida fortsätter nu på "Tuvas sida"
(senaste överst)
Magen/bebis
| En blogg om mig och graviditeten, och nu även hur det är
efter att barnet fötts. Lite som en dagbok som jag uppdaterar efter lust och
tid. Denna sida fortsätter nu på "Tuvas sida" (senaste överst)
|
|
27 april 2006 Livet går sin gilla gång. Nu känns allt riktigt bra. Tuva är ganska nöjd med livet, även om hon tycker att det är lite ledsamt ibland, särskilt på kvällen. Hon äter Minifom före varje måltid, vilket funkar bra. Det märkte vi häromdagen när vi beslutade oss för att testa utan. O, jäklar vad hon skrek! Hon slutade inte förrän hon somnade av utmattning på kvällen. Stackars liten. Så nu får hon äta minifom, i alla fall tills hon blir tre månader, då brukar ju magen ha kunnat stabilisera sig. Jaha, nu vaknade hon.
|
||
|
20 april 2006 Tuva väger ca 4300 gram nu. Idag har hon dessutom fått sitt första barnbidrag, stora tösen. Fast det tar jag minsann hand om... hehe... Hon lyfter huvudet bra, hon tittar på saker intensivt och hon sträcker sig efter dem. Hon ler stort när man prata med henne. Hon är fortfarande sötast i världen.
|
||
|
8 april 2006 Suck! Nu har Tuva varit ledsen sedan Torsdag eftermiddag. Hon har bara sovit korta perioder och däremellan varit väldigt orolig och ledsen. Nu har hon dock somnat och verkar sova gott. Jag satte på henne mammas stickade kofta och hon somnade direkt. På sekunden. Hmmm.... undra vad hon har stickat in i tröjan. Nå´t lugnande medel kanske. Nu har jag äntligen beställt en riktig amningskudde. Det ska bli sååå skönt med lite avlastning i ryggen! Men fasen vad dyrt det är! Jag har beställt en kudde som var på utgång, ändå kostar den nästan femhundra spänn! Usch! Jag tror att jag ska köpa en babysitter också. En sådan med gungfunktion. Tuva älskar ju när det gungar och rör på sig. Att åka vagn är en favorit, men det är inte alltid man har tid och lust att gå ut med vagnen, så en babysitter tror jag skulle vara perfekt. Jag minns att när jag var i USA så hade lillan i familjen en sådan som gungade med hjälp av en liten motor och så var det musik i den också. Vet att det finns med mobiler och allt möjligt. Jag ska kolla på baby outlet i Norrköping, där borde det ju finnas till rimliga priser. Tuva är så söt! Hon har börjat mer och mer att flina. Framförallt på morgonen när hon är utsövd och mätt. Då kan man få ett stort flin som belöning för att man pratar med henne. Hon gapar stort samtidigt som mungiporna skjuter i höjden. Gulligt! Hon har också börjat med "mammamassage". När man bär henne, eller ammar, så far händerna omkring med de små vassa naglarna och river i huden. Ganska mysigt faktiskt. Det ska bli roligt till påsk, då ska äntligen Tuvas mostrar och morbror komma och hälsa på. Ska bli spännande och se hur Tuvas kusin utvecklas, om det börjar bli dags att komma ut snart. Nu ska vi snart åka och hämta Rossi efter hans äventyr... hehe. Jag ska berätta mer sen. |
||
|
1 april 2006 Idag fyller Tuva 4 veckor. Ja, tiden går verkligen snabbt! Hon har snart vuxit ur sina första kläder. Ibland undrar jag varför just jag har sån tur i livet. Jag tycker verkligen att jag har det så superbra och jag är så nöjd med allt. Inte så att jag inte kan utvecklas mer, jag har idéer om framtiden, men jag är ändå väldigt nöjd med nuet. Det är skönt att bara ta dagen som den kommer. Man kan ju inte göra så mycket annat nu när man är hemma med Tuva hela dagarna. Ibland gör vi lite utflykter, men oftast är vi bara hemma och myser (och tittar på Oprah Winfrey på TV). Och jag är nöjd med det. Nä, jag hade tänkt att skriva mer, men jag har ingen lust, jag orkar inte. Vill hellre umgås med min lilla familj i soffan. |
||
|
23 mars 2006 Nu börjar livet få lite fason på sig igen. Det är ju så häftigt att vara mamma! Helt plötsligt så kan jag gå långa promenader, jag kan se mina fötter när jag står upp, jag kan böja mig och gå ner på huk utan problem, jag kan öppna konservburkar utan att det gör ont i händerna... kanske borde jag prova att sätta på mig vigselringarna igen? Jag är inte svullen i ansiktet längre, hårbottnen är ren och fin (den var ju helt full med kvisslor under graviditeten), fötterna är nästan normala och jag har "bara" tio kilo kvar till inskrivningsvikten. Men det är inte så viktigt tycker jag, jag skjuter på viktnedgången ett halvår -för amningens skull. Men det häftigaste av allt, som en bonus, är ju lilla Tuva! Hon är helt underbar! Så söt som en sockertopp. Jag kan inte riktigt fatta att VI kunde få en så söt unge... va? Hur gick det till? Och så lugn och fin är hon. Hon sover hela nätterna om man låter henne, och hon sover långa perioder på dagen också. På kvällen är hon ganska mycket vaken. Ja, det kanske bara är just nu som hon är sån, men i alla fall. Nu några dagar har hon varit lite "tjurig" på kvällen och skrikit massor. Vi tror att hon har ont i magen då, för hon skriker och skriker och så brakar det till i blöjan. Flera timmar kan hon hålla på och bajsa... det enda som duger då är att snutta på något gott. Nappen duger inte, utan det måste vara mammas tutt eller ett finger -det är tydligen godare än nappen. Ibland när hon sover på dagen så bara måste jag ta upp henne och gosa med henne. Jag får nästan abstinensbesvär av att inte få snusa på henne -som just nu när jag sitter och skriver det här till exempel. Snart MÅSTE jag gå och mysa med min lilla bebis; Tuva Mina Johansson. Eller som hennes pappa säger; Tuva luva.
|
||
|
11 mars 2006 Nu börjar vi komma igång med vardagen igen. Livet leker och Tuva är världens sötaste unge! Eller hur!?
"Hallåååååå! Nu är jag född! Bara så ni vet det!"
|
||
|
9 mars 2006
|
||
|
6 mars 2006 Tuva föddes 09:46, 4/3. Sötast i världen!
|
||
|
2 mars 2006 Vad skönt det är egentligen, att bara gå hemma och dra. Jag glömmer bort det ibland när jag bara gnäller och gnäller. Visserligen är det inte så kul att ha ont lite var stans, eller att inte kunna ge Rossi den motion han behöver. Att bara vänta och vänta kan också vara lite enerverande, men det är inte så farligt. Jag tycker att det är ganska skönt att ligga i soffan och dra mig halva dagen. kanske sitter jag vid datorn ett tag (det finns jättebra forum för blivande föräldrar där ute!) eller pratar i telefonen. Planerar gör jag nästan konstant. Egentligen kommer det inget konkret ur dessa planeringar utan det är mest tankegångar om hur det kommer att bli. Jag oroar mig för att vi glömt köpa något eller att vi har tillräckligt med kläder till den lilla. Fast det spelar ju egentligen ingen roll, om vi märker att man inte hinner tvätta kläderna så är det ju bara att stoppa in bebis i en filt och antingen vänta på släkten som förstås kommer med lite söta kläder i rätt färg (hehe) eller skicka ner Daniel på stan. Det är ju inte särskilt dyrt med bebiskläder. Jag funderar också mycket på det här med besök efter att bebisen är född. Jag har hört så många som säger att man inte orkar ta emot besök. De säger att man ju inte ens orkar gå på toa, hur ska man då orka vara social? Vi får väl se, men jag tror att jag gör så att jag ringer när vi är beredda, liksom, så får de ge sig till tåls. Det är ju i alla fall besöksförbud på BB nu för tiden, så slipper man fundera på det. jag vet ju att jag kommer att vara otålig att visa upp bebisen också... jaja, det ger sig väl! Förkylda människor får dock hålla sig borta!
|
||
|
28 februari 2006 Jaha, idag har det gått nio månader, enligt mina egna uträkningar. Jag vet att ultraljudet sa den 5/3, med det hade FEL! Så nu är det högst två veckor kvar av min graviditet, för om det inte satt i gång av sig själv då, så får de sätta igång mig! Spännande! Snart är vi faktiskt föräldrar... Jag tycker att jag mår relativt bra. Så länge jag slipper anstränga mig så mycket. Hehe... Det är lite tråkigt att ligga vaken om nätterna bara. Det är så konstigt, jag går och lägger mig klockan 22, jättetrött, och ändå somnar jag inte förrän 3-4 nån gång. Märkligt. Men det är väl kroppens sätt att vänja mig vid att det kommer att bli så snart ändå. Häromdagen kom vänner på besök och de hade med sig sina två barn. En snart 3åring och en 4 månaders. Den lilla fick låna spjälsängen och det var helt underbart att titta på! jag som verkligen stått där så många gånger och funderat över hur det kommer att se ut med en bebis däri. Nu vet jag, på ett ungefär i alla fall. Så himla söt var hon! En liten Ängel! Nu måste jag åka iväg en sväng!
|
||
|
22 februari 2006 Inatt har jag inte sovit mycket... Hade vedervärdig halsbränna och nånting som liknade förvärkar. Det gjorde ont i ryggen och magen och lite överallt. men ändå är halsbrännan nästan värre. Självklart var tabletterna tvungna att ta slut just då också. I morse ringde jag till min snälla svärmor och bad henne ta hand om Rossi på förmiddagen så att jag kunde sova. Hon kom med en gång. Tyvärr så lyckades jag väl inte sova så mycket ändå. men lite lugn och ro har jag ju fått i alla fall. Stackars Rossi är alldeles tovig, jag har inte orkat fixa något med hans päls alls på senare tid. Jag kan liksom inte hitta någon bra ställning för att göra det i. Står jag med honom på ett bord får jag ont i ryggen efter en kvart, sitter jag med honom på kaffe bordet händer samma sak, och sitta på golvet eller i soffan med honom i knät är uteslutet -det får inte plats något i mitt knä... så: i eftermiddag bär det av till Ninas klipp och trim för en ordentlig nerklippning! Det ska bli så skönt att se honom "fri" igen. Han älskar ju att vara kortklippt. Han får väl ha täcke på sig den sista delen av den här vintern, även om jag inte tror att han egentligen behöver det, han är ju väldigt varm av sig ändå. Enligt vardguiden.se har jag redan kommit så här långt:
|
||
|
20 februari 2006 Wow vad jag är trött! Jag har inte gjort någonting... eller jo, jag har ju varit ute med Rossi, diskat och tvättat lite, men inte blir man väl sömnig av det? Trött i kroppen kanske, men jag känner att jag bara vill gå och lägga mig och sova. Men jag får sååå dåligt samvete för Rossi... han behöver verkligen mer aktivering. Jag kanske inte behöver promenera med honom just, men jag ska de om jag kan lära honom ngt nytt. Kom på att det skulle vara väldigt praktiskt att lära honom att plocka upp saker som jag tappar. Får se om jag ids... undra om jag ska göra det genom "back chaining" eller bara gå rakt på? Jag är liksom lite för otålig för back chaining, och det kan väl inte vara så svårt att bara klicka fram ett "plock upp" eller vad jag ska kalla det för. Ja, vad ska jag kalla det för? Egentligen kanske det räcker med att man säger "oj" när man tappar saken, och det får vara signalen... Ja, så gör jag; jag klickar fram beteendet i fem minuter, sedan pausar vi för en liten "nap" -Rossi har ju inte jobbat på lääänge, så han blir nog också trött- och så kan vi fortsätta ikväll. Tror att jag börjar med ett par strumpor, lagom storlek och form!
|
||
|
15 februari 2006 Det var inte alls nå'n värk. Det var nog snarare så att bebisen snurrade på sig ett halvt varv. Nu har den nämligen fötterna åt höger och rumpan åt vänster. När den gjorde det, så försökte den komma upp utanför revbenen. Det var nog det som gjorde så ont... Jag var på MVC idag och allting verkar normalt, som vanligt. Nästa gång ska jag dit 1/3. Då är det verkligen nära... Barnkammaren är färdig nu. Det är jättemysigt därinne. Jag har t.o.m. bäddat sängen. En sänghimmel sitter uppe och allting är förberett. Jag vill bara vara därinne hela tiden, men det finns liksom ingen mening med att bara sitta där, så jag är inte där ändå. Farmors lilla grönblommiga fåtölj står därinne och den passar perfekt! Innan hade jag olika filtar över den, för att den är så omodern och lite "nött" (läs: helt trasig) men när jag tog av dem för att tvätta dem så såg jag hur bra den passade. Den smälter in perfekt. Nu ska jag bara försöka komma på något som gör att jag kan dölja vissa skavanker. Kanske kan man lämna in den till någon som lappar den lite smakfullt på armstöden och limmar fast tyget på ryggstödet igen. Det skulle jag gilla. Den är ju så söt, fast inte så bekväm egentligen. Jag håller på att virka en röd/orange filt. Det är mysigt att sitta och virka när man väntar på att det ska hända något. Man känner sig liiite nyttig där man sitter framför tv'n, fast jag vet ju att egentligen behöver vi inga fler filtar. Men jag kan ju inte göra något annat, ja -utom möjligtvis en halsduk...
|
||
|
13 februari 2006
15:15 Jag har precis haft min första värk. TROR jag... Nånting var det i alla fall. Jag kunde inte röra mig, knappt. Det var inte alls molande som jag trodde, utan en riktigt vass smärta som satt i hela magen och i bröstkorgen. Var det inte en värk så var det en hjärtattack... Det var svårt att andas till och med. Det fanns ingen ställning som kunde avlasta nånting, och det blev bara värre när jag bytte ställning. Till slut försvann smärtan bara. Men den satt i i ungefär en kvart. Jag trodde att de skulle vara kortare. Jaha, en upplevelse rikare! Nu är det bara att vänta och se om det händer något mer. Det är ju faktiskt tre veckor kvar tills D-dagen, så det var nog bara en förvärk. Fast... de ska ju inte göra ont, säger de... hmmmm... vi får se om det händer något mer idag, i så fall ska jag försöka uppdatera. saxat från "vardguiden.se":
|
||
|
5 februari 2006 Nu är den igång för fullt och sparkar när jag sitter här. Men jag tycker att den blivit lugnare på sistone i alla fall. Visst, det är ju trångt därinne, men det är inte bara det att den knuffar snarare än sparkar, det händer inte riktigt lika ofta nu. Men tillräckligt ofta för att jag ska känna mig lugn i alla fall. Nu är det bara en månad kvar, och det är den kortaste månaden dessutom -Februari... 5 mars ska det väl börja vara dags... Idag är jag trött och lite sliten, så nu ska jag slänga mig i soffan en stund.
|
||
|
31 januari 2006 Prinskorvarna har blivit falukorvar. Fötterna likaså. Jag dricker säkert två liter mjölk om dagen, utan problem. Jag har hemsk halsbränna på kvällen. Eller egentligen är det inte riktig halsbränna, utan bara magmunnen som är lite slapp, och mjölken liksom "rinner över" när man lägger sig ner. Jag funderar starkt på att börja sova i gästrummet där vi har en säng som man kan hissa upp och ner huvud- och fotända som man vill. Men jag tror inte att jag kan sova där heller, jag har blivit så van vid att sova med Daniel bredvid att det skulle kännas jättekonstigt. Igår gick jag ända till Kvännaren för att hämta bilen som Daniel hade haft på morgonen för att ta sig till jobbet. Jag gick den korta "bakvägen" förbi Elfa och över järnvägen, ändå tog det mig en timme. Jag handlade (mjölk=tungt) och åkte hem. Sedan låg jag i soffan resten av dagen. Jag tyckte att jag förtjänade det. Dessutom var jag helt slut! Vad lustigt det är att fötterna är så svullna. Jag måste ha skohorn nu för att få på mig skorna. Tur att jag köpte ett sånt där långt sist jag var på IKEA! Fötterna och händerna känns verkligen som om jag fått en allergisk reaktion, fast minus klådan... skumt. Inatt drömde jag att jag hade fått tillbaka lite av min röst, jag kunde sjunga... Det var roligt, för det kan jag sannerligen inte nu! Rösten är totalt förändrad och jag får känna på hur det måste vara för alla dem som inte kan sjunga. Jag hoppas verkligen att den kommer tillbaka efter förlossningen, så att jag inte blir som den där mamman i 2005 års julkalender -hon skrek väl sönder rösten under förlossningen tror jag. Förlossningen ja... jag ser fram emot den i dubbel bemärkelse. Först och främst är det ju ett möte med vårt barn, det är ju det största. Men dessutom hoppas jag att det är en förlösning från alla underliga gravidkrämpor. Att de på något mirakulöst sätt ska försvinna som genom ett trollslag. Att jag helt plötsligt kan sjunga för mitt barn, att jag kan promenera med barnvagnen och hunden långa promenader ner på stan i vårsolen, att jag kan knyta mina skor igen, att jag kan lyfta tunga saker, att jag kan bära mitt barn i mina händer utan att tappa det eller få ont i tummarna, att alla maskulina drag försvinner (vad är det för dumt påfund? Ska man inte vara superkvinnlig när man är gravid) och att jag kan ha alla mina kläder igen. Tänk vad härligt i sommar. Då ska jag ha vackra klänningar och bara strosa omkring. Jag ska njuta av att vara "ledig" för första gången på flera år. Jag ska sitta på fiskaretorget och äta glass med liten i vagnen och Rossi dreglandes ikapp. Jag ska gå ut till de där klipporna på andra sidan viken och sitta där och glo. Jag ska gå ut till Lysingsbadet och promenera ut på öarna och jag ska bara ha sol hela tiden! Tja, drömma kan man ju alltid göra!
|
|
BarnetOm du väntar ditt första barn ligger det troligtvis i rätt position nu, uppochned. Tycker du att bebisen rör sig något annorlunda mot de första rörelserna? Det kan bero på att det är trångt därinne, men är du minsta orolig prata med din barnmorska. Nu ökar fostervattnets mängd inte mer utan det minskar snarare eftersom din kropp absorberar en del av det. Hjärnan är färdigväxt. En del psykologer säger att barnet redan nu är medveten om sitt ”jag” eftersom det kan svara på saker med till exempel sparkar. Vikt 2800 gram. MammaDin livmoder är 32-35 centimeter. Din mage kan börja sjunka ner lite och det blir lättare att andas, men det kan fortfarande vara svårt att hitta en bekväm sovställning. Många gravida upplever att de behöver kissa ännu oftare än tidigare. Det beror på att livmodern trycker på urinblåsan. Nu kanske din vikt stannar till förlossningen. Kolostrum eller råmjölk kan läcka ur dina bröst fast bebisen ännu inte är född. |
25
januari 2006
Saxat från vardguiden.se:
Vecka 35
BarnetNu är barnet ungefär 45 centimeter långt. Du har säkert känt av att barnet hickar ibland. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen. Barnet har hittills varit ganska skrynkligt men nu börjar huden räta ut sig. Navelsträngen är generellt cirka 50 centimeter lång och tjock som en tumme. Vikt 2600 gram. MammaDitt totala fundusmått är nu ungefär 31-35 centimeter. Du har ökat minst elva till tretton kilo. Så här långt in i graviditeten brukar ledbanden och musklerna i korsryggen mjukas upp. Detta kan göra att du får ont i ryggen. Om värken är besvärande bör du prata med din barnmorska. Många känner sig lättirriterade nu. Bebisen trycker på överallt. Det är svårt att andas, sitta, stå och sova. Prata mycket med din partner så han eller hon förstår vad du går igenom. Nu står magen som högst för att snart sjunka ned lite. Då blir det lite lättare att andas igen. Det är lätt att bara fokusera på förlossningen, men kanske kan det vara dags att läsa på lite om amning och livet efter förlossningen. Prata om förlossningenDet är viktigt att prata igenom förlossningen med sin partner och vilka förväntningar ni båda har. Även om man tror att man är överens kan det vara bra att verkligen stämma av och se att det är så. Är det andra eller tredje barnet kanske man har förutfattade meningar som behöver vädras. Väntar du barn utan en partner är det bra att prata med den du tänkt ta med dig, vare sig det är en doula, kompis eller förälder. En doula är en person som fött barn själv som du känner förtroende för som kan följa med och vara ett stöd för dig och din medföljare vid förlossningen. Pappa/partnerDet är hög tid att förbereda dig för förlossningen. Din partner har förmodligen redan börjat nedräkningen. Det är bra om ni kan prata om vilket stöd din partner vill ha av dig vid förlossningen, men även av barnmorskan och personalen. Du kan kanske be din partner skriva ner hur hon skulle vilja att förlossningen genomförs. Den lappen kan ni lägga med i förlossningsjournalen. Vill hon föda i några speciella ställningar? Vilken slags smärtlindring kan hon tänka sig och inte? Vill hon ha musik på rummet? Prata igenom detta nu eftersom det inte blir så mycket tid under förlossningen. Prata också igenom vilket stöd hon vill få från dig. Hos barnmorskan/kontrollerI vecka 35 är det dags för ännu ett besök hos barnmorskan som känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde. Har ni inte varit på studiebesök på en förlossningsavdelning än är det hög tid nu. Barnmorskan har information om en förlossningsklinik nära dig. |
22 januari 2006
Det bara snöar och snöar! Det är jobbigt att pulsa genom snön, men det är värt det för att se Rossis glädje! Han skuttar och krumbuktar och hela tiden äter han på snön. Han rullar sig njutningsfullt eller stoppar ner hela huvudet i snön för att kolla vem som bor därunder. men han gillar inte att pulsa för mycket, för då fryser han om tassarna.
Igår gick vi en promenad tillsammans med några andra. Det är svårt när man inte kan bestämma takten själv, men det var härligt med en riktig vinterpromenad tillsammans med vänner. Efter den promenaden känns den som om jag har blivit bredare om höfterna. Snart går jag väl mitt itu... Idag ska jag ta det lugnt!
17 januari 2006
Senaste gisslet: Karpaltunnelsyndrom. Heter det så? Det betyder i alla fall att man har ont i framförallt tummarna. Men också resten av händerna. Jag försöker ignorera det, för egentligen gör det ju inget, för det är ju inte "riktig" smärta utan ngn nerv som kommer i kläm när händerna svullnar. Och det gör dom. Jag kan inte längre få av mig ringarna obehindrat. Fingrarana ser ut som små prinskorvar (det ligger väl i släkten va mamma?).
Igår hade jag besök av en fyramånaders bebis. Intressant. Söt som socker var hon, men hon kräktes hela tiden... vi får väl se vilken sort jag får. Det finns ju några varianter; kräkbejbi, kolikbejbi, sprattelunge, mammaunge, matunge, sovunge, osv... ja vi får helt enkelt se. En sprattelgubbe är det i alla fall nu. Igår kväll försökte den ta sig ut genom min "midja"... eller där den satt förr i alla fall. Den har inte fattat var utgången är än, i så fall hade den nog kommit redan, för det verkar vara en pigg krabat, säkert nyfiken på livet. Igår hade den hicka länge på kvällen. Känns väldigt konstigt!
saxat från vardguiden.se:
Vecka 34
Många barn ligger nu med huvudet nedåt. Barnet lyssnar till mammans hjärtslag, magen som kurrar och andra kroppsljud. Inte konstigt att en del barn sedan har svårt att ligga själva i vaggan eller spjälsängen. De vill vara nära dig och lyssna till de här ljuden. De inre organen är nu färdiga, förutom lungorna. De behöver mogna ett tag till, de ska ju anpassas från vatten- till landlivet och luftfyllas när barnet kommer ut. Ögonens pupiller kan dras ihop och vidgas.
15 januari 2006
Nu tror jag att jag fattat varför jag inte får upp bilderna på sidan. Tydligen måste de ligga i samma mapp som det andra, även om man laddar upp båda mapparna... jaja, nu finns det lite fler bilder i alla fall. Tack Dorota för att du fixade det åt mig!
9 januari 2006
Idag har jag klippt Rossi. men när jag kom till benen, så tröt orken, så han ser lite rolig ut. Jag får fixa till det i morgon. Han är i alla fall jättelycklig över att vara lite kortare på kroppen. På promenaden fick han det första tokrycket jag sett på länge. Han fick vara lös nästan hela tiden. Han är ju så lydig när han är nyklippt. Konstigt, men sant. Han blir ju mycket livligare, och då också mer uppmärksam och villig att lyssna. Nu kliar det på hela kroppen förstås eftersom de små mjuka stråna kommer in överallt.
Jag mår bra. Just nu är jag väldigt trött i kroppen och jag har lagt ner alla små arbeten (diska och städa o så) en stund. Jag måste sitta lite, för den där dumma höften eller vad det är började spöka när jag var ute och gick. Suck. Men annars är jag så glad och lycklig liksom. Det är jag nästan hela tiden, det är bara ibland som det blir lite långtråkigt här hemma, men jag har ju Rossi som livar upp det hela lite och ser till att jag kommer ut lite. Undra hur det hade gått om jag inte hade honom. Jag hade nog varit fet som ett hus och jag hade inte haft en enda muskel. Som det är nu har jag i alla fall lite grundkondition även om den inte är den bästa.
Jag är i vecka 33 nu... veckorna knallar på. Så här står det om vecka 33 på vardguiden.se:
Nu har barnet troligtvis passerat tvåkilosstrecket. Det ökar med ungefär en kvarts kilo i veckan. När man mätt aktiviteten i hjärnan har det visat sig att det händer saker även när barnet sover. Kanske drömmer det redan. Nu kan barnet skapa röda blodkroppar och underhudsfettet lagras. Bebisen uppfattar ljus och mörker, natt och dag. Om barnet kan fokusera blicken redan i livmodern är forskare inte helt eniga om. Några hävdar att barnet lär sig fokusera först under första till andra levnadsmånaden.
Mamma och jag var på IKEA i fredags. Det var sååå roligt! Vi kom iväg tidigt och var där precis innan de öppnade. Eftersom vi visste precis vad vi skulle ha så tog det inte mer än 1.5-2 timmar innan vi var helt färdiga. Alldeles lagom! Tyvärr var spjälsängen som vi skulle ha slut just då... men vi vet ju ändå vilken vi ska ha så det är ju bara att hämta den när vi är i Linköping nästa gång.
4 januari 2006
Jag är trött. Varför har jag inte en sån där hund som vill sova länge på morgonen? Rossi är så morgonpigg så. Men han är ju å andra sidan helt bedårande ibland. Och han är ju kvällstrött. Sover hela kvällen, jättegullig ser han ut då. Och efter morgonpromenaden, då kan han minsann sova riktigt länge... men då är ju jag vaken! Nåja, dags för min frukost nu!
1 januari 2006
Dagens citat:
"Hej, jag heter Mr Ringmuskel, men de kallar mig Rossi i vissa länder." -Husse om att det syns så tydligt när Rossi är bajsnödig.
Vi håller på att vila upp oss efter nyårsnatten som var lite av en pärs. Inte så mycket för Rossi egentligen, men för oss och för Fia -faraohunden som vi också tog hand om. Blir bara så trött på att folk inte kan hålla sig till 12-slaget med de förbaskade fyrverkerierna. Mellan 15.00 igår och 9.00 i morse så vägrade Fia att gå ut ur huset. Vid femton kissade hon bara och släpade sedan hem Daniel. Man har verkligen inget att sätta emot när hon blir så där rädd. *suck* Rossi blir också rädd, men han tvärvänder inte i alla fall, utan kan avreagera ganska snart. Han lägger sig helst och sover när det smäller. Vid tolvslaget igår sprang han ner i källaren och lade sig i duschkabinen. Ganska sött faktiskt som valde den som den tryggaste platsen hemma hos Daniels föräldrar. Men han kom upp igen ganska snart efter att det slutat smälla. När det var som värst satt jag med honom därinne.
I natt tänker jag sova gott!
Sist jag skrev var ju Rossi lite jobbig. Det visade sig senare att han var dålig i magen. Han var dålig i flera dagar och det var nära flera gånger att jag ringde veterinären. Som tur var så gick det över och nu är han som vanligt igen. När det var som värst ville han gå ut tre-fyra gånger varje natt. Inte så kul när det jobbigaste för mig är att resa mig från liggande.
Min mage mår finfint, skulle jag vilja påstå. Den växer och frodas på bl.a. magsäckens bekostnad. Däri får inte mycket plats i taget, men behöver fyllas på desto oftare. Liten sparkar inte så mycket längre, utan sträcker snarare på sig och byter ställning hela tiden. Ibland är det riktigt obekvämt. Magen blir kantig och det syns tydligt utanpå vad den håller på med. Det blir nog ett livligt barn. En liten busunge!
27 december 2005
Det har varit en riktigt lyckad julhelg. Lagom mycket vila och lagom mycket ståhej. Bra julklappar och god mat. Perfekt helt enkelt.
Jag har byggt ihop skötbordet inne i barnkammaren. Jag gjorde allt själv, utom ett par skruvar som jag inte fick i ordentligt, men Daniel tyckte också att de var svåra. Han fick i dem till slut i alla fall. I går var vi på stan och köpte de första kläderna som bebisen ska ha på sig på väg hem från BB. Nu har jag tvättat alla bebiskläder vi har och lakanen och filtarna så att de inte ska vara giftiga för bebisen när jag använder dem. Jag har till och med strukit lakanen -inget jag planerar att fortsätta med dock...
Rossi är en "pain in the..." idag. Vet inte vad det är för fel på honom. Han ligger aldrig still utan travar omkring och småpiper. Han har väl långtråkigt stackarn. Matte är ju för tråkig! Går aldrig ut på långpromenader längre. Tur att brorsan och hans lilla familj(tjejen o hundarna) ska komma förbi, då har Rossi nån att leka med en stund.
Bäst att jag röjer undan lite skräp innan de kommer!
saxat från vardguiden.se
|
BarnetBarnet väger nu ungefär ett och ett halvt kilo och är huvud till fot cirka 40 centimeter långt. Nu börjar det närma sig födelselängden. Många barn har redan långt hår på huvudet som kan ha vuxit upp till två centimeter. Barnet har fortfarande inte lagt sig till rätta utan ligger ibland med huvudet nedåt och ibland med huvudet uppåt eller åt sidan.
MammaDin lungkapacitet har ökat från 500 till 800 kubikcentimeter luft per andetag. Det behövs både för barnet och för dig själv. Den ansträngning det innebär att vara gravid kan göra dig andfådd. Bebisen fyller upp större delen av magen. Det kan kännas trångt och tungt. Många kvinnor samlar på sig vatten. Om dina ben är svullna och känns tunga kan du prova med stödstrumpor. Tala med din barnmorska eller hör efter på apoteket. Har du börjat tänka på förlossningen? Känns det bra, roligt, spännande, ångestframkallande, häftigt? Läs om förlossningen här till vänster. Prata med din familj och dina vänner. Din barnmorska finns också där för att reda ut begrepp och lyssna till dina tankar. Hos barnmorskan/kontrollerI vecka 31 är det dags att besöka barnmorskan igen. Från vecka 31 sker besöken varannan vecka fram till vecka 40 om du väntar första barnet. Har du fött barn förut kan det räcka att komma lite mer sällan även nu. Sedan beror tätheten mellan besöken på om du går över tiden. Barnmorskan brukar de sista veckorna lyssna på barnets hjärta, känna efter hur barnet ligger, kontrollera ditt blodtryck och hur livmodern och barnet växer. Kanske behövs ett extra urinprov eller blodvärde. Din partner är alltid välkommen att följa med. Svårt att arbetaOm du har ett tungt arbete kan du fråga barnmorskan om havandeskapspenning. Har du ont i ryggen eller andra besvär kan du vända dig till en sjukgymnast eller ordna läkarbesök för recept eller sjukskrivning. Du kan också använda föräldrapenning i slutet av graviditeten om du vill ta ledigt för lättare besvär som trötthet, sammandragningar, svullna ben eller ont i ryggen. |
23 december 2005
Idag är magen ivägen. Den har kilat in sig under revbenen och den sticks! Konstig känsla. Ungefär som "tusen nålar", fast på magen. Som att det är ngt vasst precis innanför huden. Kanske är det en igelkott jag har där inne... tja, de är ju söta i alla fall...
Jag är trött och lite håglös. Det är nog för att det är en mitt-emmellan-dag innan jul liksom. Alla julförberedelser är färdiga, men det är inte julafton förrän i morgon.
Det är tråkigt att vara ensam hemma också. Daniel har bilen idag också, så det känns lite "isolerat"... dumheter egentligen, jag bor ju inte ens på landet.
Jag ska se om jag kan lägga upp några bilder på sidan nu, jag har ett nytt ftp-program, så det kanske går.
Ska se om jag hinner skriva lite i morgon om hur julafton varit.
22 december 2005
Oj vad jag har handlat julklappar! Jag har köpt så mycket böcker att jag inte vet vem jag ska ge dem till, till slut... men det ska bli roligt med jul! Riktigt roligt i år faktiskt.
Jag skulle ju ha jobbat på julafton och juldagen, men min rygg pallade inte längre, så nu är jag sjukskriven fram till havandeskapspenningen hoppar igång. Det är en befrielse, även om jag har dåligt samvete för det. I natt hade jag faktiskt en mardröm om att den som jag skulle ha jobbat för fick hoppa in på julafton, och jag kände mig jättedum. Men det ÄR ju faktiskt inte mitt fel... eller? Det är ju ingen större idé att gå till jobbet om jag inte kan göra mitt jobb, det är ju skillnad om man är förkyld eller nåt, då kan man ju fortfarande göra uppgifterna. Jag kan ju bara stå och titta på... Nåja, gnäll, gnäll... hehe...
Jag har en så lustig känsla i kroppen, jag är alldeles nöjd... jag vet inte hur jag ska beskriva det. Ungefär som när man är nykär, det känns som man vill gå omkring med ett fånigt leende på läpparna hela tiden. Vad kallas det nu igen... Lycka! Det är inte ofta man säger det, men jag är lycklig! Jag känner mig tillfreds med livet. Jag tycker att Daniel är underbar, han knorrar sällan över att han får ta över fler och fler uppgifter från mig, och han verkar också lycklig, även om han uttrycker det lite underligt ibland. Igår, till exempel, så satt vi i våran (underbara nya) soffa och myste med lite godis och coca cola och han tittade på mig med det leendet jag just skrev om och sa: " min lilla bäver"... VA? Bäver??? Jaja, jag vet att det är ett av hans favoritord, men ändå... Fast jag vet ju vad han menade. Det syns i hans ögon, han behöver egentligen inte säga något... Jag tror att det var hans sätt att uttrycka samma känsla som jag har i kroppen. Antagligen är det hormonerna.
Tur att jag har en sådan känsla i alla fall. Jag har läst att en del gravida inte tål sina män över huvud taget under graviditeten. De tål inte ens lukten av dem (det kan jag iofs förstå, Daniels fötter t.ex. är ju inte av denna värden...). Hormonerna styr totalt ibland. Stackars män, vad de får stå ut med...
Jag var på MVC igår. Min barnmorska, Maud, mätte och hade sig. Bebisen har en hjärtfrekvens på 150. Mamma sa att det betyder att det är en flicka... men vad vet jag... Hittills har jag gått upp exakt 10 kilo. Det är väl inte så mycket? Kanske kommer jag då gå upp 15 kilo totalt. Jag hoppas att det inte blir så mycket mer i alla fall, för det verkar så jobbigt att bära på. Dessutom ska man väl få av sig de där ganska snabbt också, är det ju tänkt. Mycket är ju vatten i alla fall och det "pissar" man ju av sig ganska snabbt.
Häromdagen var mamma och jag på stan och köpte bebisens första overall. En beige liten lurvig, fodrad fleecekreation. Det stod "en månad" på den, så det är ju inget som den kan ha länge, men å andra sidan så är det ju inte vinter längre, förhoppningsvis när bebben kommer. Och man kan ju inte klä på den en massa jättestora kläder hela tiden. Den var jättegullig!
Daniels föräldrar åkte på semester idag, så vi fick lite "julafton" hos dem i söndags. Då fick vi det där skötbordet från IKEA som vi tittat på. Jag har försökt bygga ihop det... Jag har kommit halvvägs, så barnkammaren är riktigt stökig... ska se om jag orkar bygga lite på det i dag, medan det är ljust -vi har ju fortfarande inte ens en lampa därinne. Dessutom måste jag fixa inne i gästrummet idag, ifall det är någon som vill sova där i jul. Och så måste jag tvätta, fast först måste jag köpa tvättmedel för det är slut... och så måste jag städa lite i köket... och så måste jag... ja... inte sitta här längre i alla fall som ni hör...
Det blev visst ganska "privat" i den här dagboken... men det får vara så. Blir man generad av att läsa det, så får man väl låta bli då!
16 december 2005
Min önskelista
Många frågar vad jag önskar mig till jul, så jag kan ju lika gärna skriva upp det här då...
badlakan -vanliga handdukar når knappt runt mig längre
små, stapelbara plastburka som jag kan frysa in portioner med. För att underlätta när bebisen är född.
kudde till badkaret
saccosäck eller bara innehållet i en, så jag kan sy överdraget själv
taklampor
trasmatta (tvättbar)
sånt där gumminät man har under trasmattor för att de ska ligga stilla.
hjälp med hundpromenaderna
15 december 2005
Igår kom äntligen soffan från IKEA. En stor, härlig, mörkbrun hörnsoffa i mjukt skinn. Äntligen kan man ligga framför tv:n och glo när man inte har ork till ngt annat... eller lust till ngt annat heller för den delen... Innan har vi bara haft ett par fåtöljer, sedan vi flyttade, och det är verkligen inte samma sak, särskilt när man är gravid och får ont i ryggen.
Igår var jag på andra mötet med föräldragruppen. Det var intressant, vi pratade om förlossningen *gulp*. Vet inte hur jag kommer att klara det, jag som har världens lägsta smärttröskel. Tror jag i alla fall, det är ju svårt att veta, man kan ju inte riktigt jämföra smärtor med varandra... *hmmm*
Bebisen tar plats nu! När jag sitter vid datorn så här så måste jag sträcka ordentligt på ryggen, ändå känner jag att den kilar in sig under revbenen. Den sparkar också, men det gör sällan ont. Det är en härlig känsla! Det är en väldigt aktiv bebis som är vaken den mesta tiden, så det är bara att förbereda sig på att man inte kommer hinna med nåt annat när den är född -det här är ingen sovbebis som man hör talas om ibland. Jag tror att jag kommer att få kalla in svärmor som har erfarenhet av vilda ungar och min mamma som kan få alla bebisar att somna, sedan när det är dags. Om jag vill ha någon sömn i alla fall. Hehe... jag kan redan nu se hur stämningen blir tryckt och luften dallrar när "farmor" och "mormor" ska tävla om vem som får hålla bebisen och vem som är bäst på att lugna den. *Fniss*
Nehej, nu måste jag fortsätta med de fördömda julkorten!
11 december 2005
Igår var jag, Rossi och Daniel i Stockholm för att ställa ut Rossi på HUND 2005. Jag var tvungen att ta med mig Daniel som motvillig bärare, för jag tvivlade på att jag skulle orka själv med magen och allt. Dessutom visste jag inte hur trött jag skulle vara på hemvägen. Det gick faktiskt ganska bra! Vi gick upp 03.30 och åkte en timme senare. Jag körde hela vägen upp under vilda sparkar från magen. Kanske tyckte bebis att det var spännande? Vi var uppe strax efter 8.00. Där fick vi stå i en lååång kö till veterinärbesiktningen, som visade sig vara obefintlig. Skumt, men i alla fall så kom vi fram i tid och det var ju skönt. Rossi tyckte att det var lite konstigt ställe och när vi hade satt upp hans tygbur så tog det inte längre än fem sekunder så låg han därinne helnöjd.
Egentligen skulle Rossis uppfödare, Dorota, visa honom i ringen, men det visade sig att Rossi inte tyckte att det var någon bra idé. Han såg inte klok ut när hon skulle gå med honom i kopplet. "Maaaaatteeeee" skrek hela hans kroppsspråk. Så det blev så att jag fick göra det. Jag han knappt bli nervös, vilket var bra. Lite klumpig kände jag mig när jag gick runt i ringen, men jag tyckte att det gick ganska bra. Rossi fattade att han skulle stå, oftast. En gång såg jag att han tänkte lägga sig och rulla... det hade ju varit lite komiskt...
Tyvärr fick vi en tvåa, förmodligen för att Rossi inte visade sig från sin bästa sida när domaren ville känna på honom, utan skyggade lite. Han fick i alla fall väldigt bra kritik, så jag är nöjd med det!
Sedan fick vi vänta till framåt två innan det var våran tur igen. Det var uppfödargrupperna. Rossi skulle tävla tillsammans med storebrorsan Tristan (som vann championklassen) och systerdottern Utzi (som blev BIM-bäst i motsatt kön) plus en tik till (som jag glömt namnet på) för att se vilken uppfödare som gjort det bästa jobbet. Rossi fick stå mellan två eleganta damer, vilket gjorde honom alldeles yr i mössan så Dorota och jag bytte hund. Jag fick ta hand om väluppfostrade Tristan medan hon försökte få fason på kåtbocken Rossi. Det var lite jobbigt eftersom man var tvungen att sitta på huk mycket. Det kunde inte jag, jag fick värsta blodstoppet i benen då... konstig känsla. Det gör att jag längtar ännu mer tills jag går hem på havandeskapspenning, för jag sitter mycket på huk i jobbet. I alla fall; till allas stora glädje så vann vi! Jätte kul för Dorota som kämpat så hårt med sin uppfödning! Det kändes häftigt att ha med sin egen hund i den "vinnande kretsen". Rossi själv säger att det förstås var hela skillnaden, det var han som gjorde att hela gruppen glittrade.
Nu kunde vi åka hem. Jag körde första biten (litade inte riktigt på att Daniel skulle hitta ut från området) till Nyköping där vi åt på McDonalds. Det tyckte bebisen också var spännande! Spark-spark. Nu fick Daniel köra resten av vägen och jag sov som en liten gris hela vägen hem. När vi kom hem åt vi lite och tittade på tv och tog det lugnt. Jag sov ända tills pappa ringde 11.30... ryggen känns lite idag, men det är inte så farligt.
9 december 2005
Den femte mars 2006 har vi en fullgången bebis. Det är ju inte säkert att den kommer just den dagen, men någon gång runt det datumet borde det vara. Det är väldigt spännande och det händer mycket i kroppen just nu. Magen börjar bli riktigt stor och i vägen. Bebisen sparkar mest hela tiden och den har precis börjat nå upp till revbenen. Det är så man riktigt hajar till! Vi var på första föräldragruppsmötet igår. Det var jättetrevligt även om det bara var fem personer med den här gången. Imorgon ska jag åka till Stockholm för att ställa ut Rossi på Hund2005. Det blir väldigt spännande att se hur mycket jag orkar. Det beror ju mycket på dagsformen. Vissa dagar orkar jag ingenting, medan andra är precis som vanligt. Som tur är har Daniel lovat att följa med och hjälpa till. Annars hade jag nog inte tordats... Jag ska skriva och berätta hur det gick sedan.
