Vjelíkij Boch! Kagdá na mir smatrjú ja,
Na fsjo shto Ty sazdál rukój Tvartsá.
Na fsjech sushéstf, kavó svoj svjet darúja,
Pitájesh Ty, ljubóviju Atsá.
Tagdá pajót moj duch, Gaspót, tjibjé:
Kak Ty vjelík, kak Ty vjelík!
Tagdá pajót moj duch, Gaspót, tjibjé:
Kak Ty vjelík, kak Ty vjelík!
Kagdá smatrjú ja k njébu, k zvjózdam mlétshnym,
Gdje dívna svjétlyje mirý tjikút.
Gdje sólntse i luná v efírje vjétshnam
Kak v okeánje karablí plyvút.
Tagdá pajót moj duch, Gaspót, tjibjé:
Kak Ty vjelík, kak Ty vjelík!
Tagdá pajót moj duch, Gaspót, tjibjé:
Kak Ty vjelík, kak Ty vjelík!
Kagdá vjisnój priróda rastsvjetájet
I slýshu v dálnje róshe salavjá.
I aramát dalíny grut vdychájet,
I sluch laskájet zvónkij shum rutshá.
Tagdá pajót moj duch, Gaspót, tjibjé:
Kak Ty vjelík, kak Ty vjelík!
Tagdá pajót moj duch, Gaspót, tjibjé:
Kak Ty vjelík, kak Ty vjelík! |
O store Gud, när jag den värld beskådar
Som du har skapat med ditt allmaktsord,
hur där din vishet väver livets trådar
och alla väsen mättas vid ditt bord.
Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud, o store Gud!
Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud, o store Gud!
När jag hör åskans röst och stormar brusa
och blixtens klingor springa fram ur skyn,
när regnets kalla, friska skurar susa
och löftets båge glänser för min syn.
Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud, o store Gud!
Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud, o store Gud!
När sommarvinden sveper över fälten
och blommor doftar invid källans strand,
när trastar drillar i de gröna tälten
vid furuskogens tysta, dunkla rand.
Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud, o store Gud!
Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud, o store Gud! |