Vinden vände norröver och molnen följde med. I söder började molntäcket spricka upp, och en härlig regnbåge, tecknet på Guds nådesförbund med Noa, lyste över ungdomar som stod och lyssnade (tyvärr tog jag bilden ett par minuter för sent, när den nästan försvunnit).

Olaf hade sagt: "Gud har inte talat något speciellt till mig inför det här mötet, så jag ska inte säga något." Men jag berättade lite om hur jag tyckt livet varit ganska trist och meningslöst innan Gud kom in i bilden och förvandlade mitt liv, och att han vill göra detsamma med dem som lyssnade.

Vår pastor Leonid sade: "Nu börjar det bli lite sent, och ni är lite trötta, eller hur?" "Njet..." Så vi körde en sång till, och sedan förklarade Leonid mötet avslutat.

Sekunden därefter föll en tung droppe från himlen, och sedan en till och ännu en. Snart öste regnet ner, och jag prisade högt Gud för hans timing medan vi bar in högtalarna i säkerhet i kulturhuset.