Mitt på dagen, lördag klockan 12.00, började vi röra på oss. Pingstvänner började anlända, både från Divnogorskförsamlingen och den större tusensjälade Krasnojarskförsamlingen, och en måltid dukades upp på kyrkbacken: "shi" (soppa med kyckling och potatis och mycket annat), potatismos och så mycket "tshaj" (te) vi kunde dricka. Ryssarna har en smart metod att förse sig med lättlagat te: de gör en laddning med superstark brygd, fullpackad med teblad, som får stå hela dagen. Närhelst någon vill ha, spär han ut med hett vatten till önskad smakstyrka, liksom man gör med jordgubbssaft i den svenska sommaren.

En av dem vi åt med var Sasha längst till höger i blått, en verkligt ödmjuk och kärleksfull kille. Han bor i ett rum i kyrkan så att den inte blir alltför inbjudande för tjuvar, men nu upplät han sitt rum åt tjejerna och flyttade ut till bastun så länge vi fanns i Divnogorsk. Sasha har tidigare arbetat som ambulansbaserad sjukvårdare, ett ganska krävande arbete, men när han fann att det inte gick att försörja sig på den statliga lönen sadlade han om och började jobba på en kylskåpsfabrik istället, ett betydligt mer välbetalt jobb. Till och med de ansvarsbetyngda läkarna har inte mer lön än fabriksarbetarna, cirka 1.500 rubel (=500 kr) i månaden!

När jag med välbehag hade slevat i mig hela soppan
 

Församlingens tanter lade ner en oerhörd möda på maten för oss gäster,
men när jag tackade för maten fick jag till svar "Sláva Bógu!" (ära åt Gud).