Planet landade runt 03.00 i Krasnojarsk, ungefär så långt från havet man kan komma på vår jord. Två bilar bemannade av trötta men leende ryska pingstvänner väntade på oss, och vi packade in oss. Jag såg till att säkra en framsätesplats åt mig själv, för att konversera med föraren och se vad två års universitetsstudier i ryska skulle duga till (under hela våren hade jag dessutom övat ryskan genom att sjunga ur ett ryskt lovsångshäfte jag fått från "Tsérkaf Vinagrádnik", Vineyardförsamlingen i Sankt Petersburg som grundats av mina vänner i Göteborg Vineyard).

Genom mycket stapplande, upprepningar och roliga grammatiska fel fann jag med stigande entusiasm, den sena timmen till trots, att jag förstod vad föraren sade och att han förstod mig! Han hette Vanja, var runt 25 år gammal och jobbade liksom sin far på en skola för tyngdlyftare. För några år sedan hade han blivit frälst när en amerikansk evangelist hade kommit och talat på Krasnojarsks idrottsarena, som kyrkorna hyrt för detta ändamål.

Han var mjuk, lyssnande och tålmodig, något som inte kan sägas om de flesta andra ryssar jag försökt öva min ryska på. Amanda hade sagt: "Man behöver nästan församlingsfolk om man ska öva nybörjarryska..." Och jag har förstått, att när man väl kan grunderna i ett språk - det krävs inte mycket, kanske bara det man lär sig i gymnasiet när det gäller tyska eller franska - finns det egentligen inga hinder för att göra sig förstådd. Alla begrepp kan förenklas, förklaras och uttryckas med andra ord, eller förtydligas med gester eller teckningar. När jag skulle hänvisa till mögel, drog jag exempelvis till med "små gröna svampar".  Det enda hindret är samtalspartnerns (och ens eget) tålamod, eller motivationen: hur viktigt det är att kommunicera just detta begrepp.

Medan vi pratade susade miljonstaden Krasnojarsk förbi, höljd i gryningsljus. Vårt mål var Divnogórsk, en stad 30 km från Krasnojarsk med 30.000 invånare, där vi skulle få sova i en kyrka. Klockan var över 05.00 och solen sken när vi slutligen kom fram, och på något sätt hamnade vi på de madrasser som kyrkfolket hade ställt till vårt förfogande...