I svenska församlingar finns det en viss konkurrens i musiklivet. De som har uppnått en viss ålder vill gärna sjunga de sånger som var aktuella när de var små: högtidligare psalmer och väckelsesånger. Den uppväxande generationen, däremot, vill följa med i den nya våg av lovsånger som framför allt kommer västerifrån.

Och det är likadant på Papua-Nya Guinea.

---

Trumsånger Äldre PNG-are vill i allmänhet hålla fast vid det traditionella och ingångna, och föredrar att lovsjunga Gud med entoniga sånger, ackompanjerade av kundutrummor, som de har tillverkat av stockar sedan urminnes tider. Nedan finns ett exempel på hur sådan trumsång kan låta. Trumsång

---

Gitarrsånger Den yngre generationen är mer öppen för det nya som kommer in från utlandet. De är särskilt förtjusta i gitarrer, och således kan man även höra glada lovsånger för gitarr under gudstjänster och bönemöten. Det finns två olika sorters gitarrsånger: pres (praise), glada sånger som i allmänhet är fartfyllda, och wosip (worship), som är lugnare och avsedda för en djupare och mer innerlig tillbedjan. Pres fungerar också som kyrkklocka - de som kommer först till samlingsplatsen sätter igång med att lovsjunga, så hör andra att mötet har börjat. Folk strömmar till, och när tillräckligt många har kommit, tar man bön, predikan och wosip. Yesu ge / Herre Jesus, kom (pres) Yumi mas givim pres / Vi måste tacka (pres) Manggac / Ditt levande blod (wosip)

---

 

Papua-Nya Guineas nationalsång År 1975 utropades Papua-Nya Guinea som en självständig nation, från att tidigare ha varit en brittisk koloni. Landets nationalsång är ett pampigt verk för blåsorkester, helt olikt djungelns traditionella toner, med en text som tackar Gud för friheten. O Arise All You Sons