Efter striden vid Spring Creek tog Sitting Bull sitt folk mot norr, medan vagnståget fortsatte vidare mot Tonguefloden. Men general Miles, som hade lämnat garnisonen vid Tongueflodens med sitt 5:e infanteriregemente för att undsätta vagnståget, beslutade sig för att följa efter Sitting Bull. Vid Cedar Creek slog indianerna läger och där träffades Sitting Bull och Miles för ett fredssamtal. Det var första gången som en representant från Förenta staternas armé och en ledare för de fientliga indianerna möttes sedan siouxkrigens början. Samtalen ägde rum den 20 och 21 oktober och visar hur lång ifrån de två parterna verkligen stod varandra.

General Miles anklagade Sitting Bull för att ha stulit mulor från armén och att de skulle lämnas tillbaka. Han krävde att Sitting Bull skulle lägga ner sina vapnen och utan villkor kapitulera och föra sitt folk till garnisonen vid Tonguefloden. Sitting Bull beskyllde Miles för att ha skrämt bort bufflarna och krävde att han skulle föra dem tillbaka. Vidare ansåg Sitting Bull att Miles inkräktade på siouxernas land och krävde att hans soldater skulle dra sig tillbaka från Yellowstonedalen och överge de militära garnisonerna. Efter första dagens diskussioner drogs sig parterna tillbaka och lovade att återuppta samtalen nästa dag.

På morgonen, upptäckte indianerna att Miles soldater hade grupperat sig i stridsställning. De hade närmat sig lägret i smyg och det skapade oro bland invånarna. Kvinnor och barn började genast montera ner sina tipier och förberedde sig på att fly. Under tiden vandrade Sitting Bull och de andra siouxledarna över till Miles för nya samtal.

Den här gången deltog ledare från sans arc- och minneconjoustammarna. Sitting Bull kände till att dessa ledare var villiga att kapitulera. Av hänsyn till sans arc- och minneconjouhövdingarnas kapitulationstankar uppträdde Sitting Bull lite mildare till en början. Men han stod fast vid vad han hade sagt dagen innan. Under samtalen frågade Sitting Bull varför Miles hade kommit till hans land med så många soldater. Miles svarade att han hade kommit för att jaga honom och hans folk. Sitting Bull frågade sedan hur Miles kunde känna till var han befann sig. När Miles svarade att han kände till allt om Sitting Bulls förehavanden blev hövdingen rejält irriterad och förlorade fattningen. Även Miles blev arg och hotade att attackera lägret om Sitting Bull inte kapitulerade omedelbart. Sitting Bull reste på sig. Han förklarade att samtalen var meningslösa och att han ville avsluta dem. Mötet bröts och Sitting Bull återvände lugnt till sitt folk och Miles gick tillbaka till sina soldater, med oförrättat ärende.

Soldaterna gjorde nu sig beredda för en attack. Sitting Bulls krigare svarade med att sprida ut sig på höjder och i raviner, för att täcka sina familjers flykt. När soldaterna attackerade, förvarade sig indianerna för att successivt kunna dra sig undan från platsen. Miles trupper lyckades beslagta stora mängder mat, utrustning samt några tipier. En indian stupade och två soldater sårades.

Sitting Bull ledde sitt folk österut till Bad Route Creek, och följde den ner till Yellowstonefloden. Splittringen mellan hunkpapasiouxerna och sans arc- och minneconjousiouxerna ledde till att Sitting Bulls folk fortsatte ensamma mot Missourifloden. Ungefär 2 000 sans arc- och minneconjousiouxer fångades in av Miles vid Yellowstonefloden. Där valde deras ledare att kapitulera. Även White Bull, som led av skottskadan han hade fått tidigare, beslutade sig för att ge upp. Miles höll kvar fem siouxer som gisslan och litade på att resten av indianerna skulle ta sig ner till Cheyenne Riveragenturen på egen hand och kapitulera där.