![]() |
Nezpercéernas hemland låg i nordvästra USA. De var traditionellt ett fredligt folk och tog emot de första vita med öppna armar. De välkomnade även missionärer, och många nezpercéer blev därför trogna den katolska läran. Som ett resultat av de vitas hunger efter guld och betesmark tvingades nezpercérna till att avtala bort stora delar av sitt land under andra hälften av 1800-talet. År 1863 blev de slutligen tilldelade ett pyttelitet reservat i Idaho. När en grupp nezpercéer vägrade flytta in i reservatet blev de attackerade av soldater. Nezpercéerna valde då hellre att fly från sitt hemland än att bli tvingade att leva i reservatet. Under den 200 mil långa flyktvägen utkämpade nezpercéerna fem stora strider och åtskilliga skärmytslingar. Nezpercéernas krigare var hopplöst undertaliga armén, som var utrustad med kanoner, granater och repetergevär. Krigarna hade dessutom 500 kvinnor och barn att ta hänsyn till. Trots det gäckade de modiga och mycket beslutsamma nezpercékrigarna armén hela tiden. Den ena armékolonnen efter den andra, ledda av ärrade veteraner från inbördeskriget, trasslade bara till det för sig i sina strider. Flykten följdes med stort intresse av de lokala tidningarna, där generalerna och deras armé fick svidande kritik. Nezpercéerna omringades till slut i september 1877 av general Miles styrkor vid Bear´s Paw i norra Montana, och tvingades till kapitulation. Nezpercéernas flykt under fyra sommarmånader 1877 saknar motstycke i den amerikanska historien. Nez percéernas land och tidiga historia |
Källor Merill D. Beal (1977). "I Will Fight No More Forever", Chief Joseph and the Nez Perce War. Seattle, University of Washington Press. Helen Addison Howard (1978). Saga of Chief Joseph. Lincoln, A Bison Book, University of Nebraska Press. Francis Hainer (1955). The Nez Percés, Tribesmen of the Columbia Plateau. Norman, University of Oklahoma Press. Clifford E. Trafzer (1992). The Nez Perce. New York, Chelsea House Publishers. |