Howling Wolfs reservatsteckningar
Cheyenne- och arapahoreservatet, som Howling Wolf återvände till i april 1878, hade kommit till genom Medicine Lodgeavtalet 1867. Fjorton cheyennehövdingar och krigsledare skrev på avtalet. Cheyennerna gick med på att ge upp allt land de tidigare gjorde anspråk på, förutom ett nytt reserverat landområde i Oklahoma. Indianerna lovade att alla fientliga handlingar mot amerikanska egendomar och medborgare skulle upphöra. Förenta staterna lovade att betala ut en halv miljon dollar i kontanter till cheyennerna och förse dem med kläder och mat i 25 år. Myndigheterna skulle även stå till tjänst med läkare, smeder och skollärare.

Cheyennernas situation i reservatet var svår. Förutom känslan av förnedring över att tvingas vara inlåsta i ett reservat kunde Förenta staternas regering inte leva upp till avtalets löften om mat vilket ledde till att svält och sjukdomar härjade bland cheyennerna. Buffeln var i det närmaste utrotad och trots att cheyennerna fick lov att jaga utanför reservatets gränser gav det inte mycket. Cheyennernas sista gemensamma buffeljakt genomfördes vintern 1877-78. Myndigheternas försök att skola om krigarna till jordbrukare misslyckades totalt. För en stolt cheyennekrigare var det bara kvinnor och vita män som ägnade sig åt jordbruk och därför var det väldigt få krigare som försökte sig på jordbruk. Cheyennernas första agent, kväkaren John D. Miles, försökte engagera krigarna i en transportfirma. Hans idé var att cheyenner skulle frakta varor från Wichita i Kansas till reservatets huvudort i Darlington. Men även detta initiativ misslyckades, då indianerna inte fick tillräckligt många uppdrag.

När Howling Wolf återvände till reservatet var han uppskattningsvis 30 år gammal. Traditionellt befann han sig i en ålder då han skulle ha varit en etablerad krigare och erkänd ledare bland sitt folk. Han hade troligen vandrat i sin fars fotsteg som en ledare för ett krigarsällskap och slutligen avancera till att bli fredshövding. Denna naturliga utveckling spolierades av hans tre år i fångenskap i Florida. Med sig till reservatet hade Howling Wolf sin far. Han försökte leva upp till regeringens ideal och gå "den vite mannens väg" genom att börja odla. Både Howling Wolf och hans far Eagle Head hade blivit så kallade progressiva indianer. De uppmanade andra indianer att leva som vita och luta sig på kristna värderingar. Howling Wolf tog olika ströarbeten som fanns tillgängliga i reservatet. Han arbetade som assistent i reservatets skola och inom reservatspolisen. Han prövade även på jordbruk och köpte en vagn för att ge sig in i transportbranschen. Och för att visa att hans familj var vänligt sinnade till den vite mannen övergav de traditionella indianska klädesplagg, bar håret kortklippt och klädde sig som vita. Kanske var det Howling Wolfs far som ledde familjen in i den vite mannens värld. För när hans far gick bort den 16 maj 1882 övergav Howling Wolf den nya livsstil han hade anammat och återvände till sin traditionella indianska livsföring.

I dag finns det tolv teckningar bevarade som Howling Wolf producerade under hans tre första år i reservatet, 1878-1880. Teckningarna är utförda i ett ritblock av en typ som Pratt försåg sina fångar med i Florida. Troligen har Howling Wolf tagit med sig ett ett ritblock från Fort Marion till reservatet. Flera av målningarna påminner mycket om Fort Marionmålningarna, medan andra är unika jämfört med både Fort Marionmålningar och ledgermålningar i allmänhet. Liksom Oberlinteckningarna kom dessa tolv teckningar i arméspejaren Ben Clarks ägo. Clark skänkte ritblocket till löjtnant John Gregory Bourke, som var en hängiven samlare av indianföremål. I dag finns den i Joslyn Art Museums samlingar och kallas för "The Bourke Drawings".

Att teckningarna är så olika Fort Marionmålningarna beror huvudsakligen på att Howling Wolf har ritat figurernas konturer i tusch och färglagt teckningarna med vattenfärger och gouache, en vattenbaserad färg med täckande egenskaper. Trots att en del av Howling Wolfs Fort Marionteckningar är utförda i tusch och vattenfärger färglade han de flesta teckningarna med färgkritor. De klara och intensiva färger som färgkritorna gav Fort Marionmålningarna saknas i Bourkemålningarna. Howling Wolf har ritat konturerna med grova tuschlinjer och färglagt med vattenfärger med ett kletigt och suddigt resultat.

Av tolv teckningar skildrar tio olika lägermotiv, vardagshändelser eller danser. Inga teckningar skildrar direkta stridsscener, även om en teckning skildrar en grupp krigare med Roman Nose i spetsen som i triumf återvänder till deras läger, och att en annan skildrar en skalpdans.

I några Bourkemålningar, skildrar Howling Wolf återigen cheyennernas historia. Den inledande teckningen beskriver cheyennernas första möte med den vite mannen. Den andra teckningen skildrar en viktig fredsförhandling som ägde rum mellan cheyenner och arapahoer och deras tidigare fiender kiowaer, comancher och kiowa-apacher sommaren 1840. Teckningen visar hur en cheyenneledare hälsar på en ledare från en annan stam. Människorna från de två stammarna har slagit upp sina tipier i närheten av mötesplatsen. Nyfiket betraktar de på avstånd när det historiska handslaget äger rum. I målningens bakgrund flyter en flod, med träd som växer längs dess stränder. Det intressanta med teckningen är att Howling Wolf har ritat deltagarnas namnbilder, bland annat den fruktade kiowakrigaren Sitting Bears namnbild. Mötet ägde rum vid arkansasfloden, som cheyennerna kallade för Flint Arrowpointriver. Howling Wolf har ritat ett streck som går från floden upp i luften och slutar vid en ritad pil. Att Howling Wolf har namngivit en geografisk plats med hjälp av en namnbildsymbol är unikt, det förekommer inte i någon annan teckning som han har målat. Lite längre fram i ritblocket har Howling Wolf målat en scen som visar hur cheyennerna tar upp en uråldrig sed, genom att odla majs och squash.

Det är möjligt att Howling Wolf och andra krigare producerade flera teckningar i reservatet än de som är kända idag. Howling Wolfs samtliga teckningar är utförda under en tioårsperiod. Idag vet vi att endast Howling Wolf och Squint Eyes fortsatte att teckna när de hade återvänt till reservatlivet. Howling Wolf tecknade under tre år, därefter upphörde hans konstutövande. Den deprimerande stämningen som rådde i reservatet och avsaknandet av nyfikna turister, god tillgång på teckningsmaterial, gott om tid och Pratts uppmuntrande ord saknades i reservatet och var nog en anledning till att Howling Wolf slutade med sitt konstutövande. Det var bara unga aktiva krigare som tecknade under vistelsen i Fort Marion, äldre män som inte längre förväntades dra ut i strid gjorde det inte. Även åldersfaktorn kan ha varit en bidragande orsak till varför Howling Wolf, som var i trettioårsåldern, slutade teckna.

Howling Wolf brottades med personliga problem i reservatet och försökte etablera sig själv som ledare för sitt folk med strävan att leda dem in i den vite mannens värld. Efter sin fars död blev Howling Wolf en traditionell konservativ ledare, som kämpade för cheyennernas rättigheter mot myndigheterna. Slutligen 1892, delades individuella jordlotter ut till varje familjemedlem, reservatsgränserna försvann och överbliven mark såldes till vita. Howling Wolf och andra ledare såg oroligt på hur spänningar mellan cheyenner och vita bosättare ökade när bägge sidor anklagade varandra för boskaps- och häststölder. Resten av sitt liv tillbringade Howling Wolf i lugn och ro på sin jordplätt. De erfarenheter Howling Wolf hade skaffat sig på östkusten löste inte hans problem i reservatet. I slutet av sitt liv var han återigen tvungen att återvända till den vite mannens värld för att försörja sig. Howling Wolf avled i en bilolycka 1927 när han var på väg hem från en Wild Westshow i Houston, där han för pengar dansade inför turister fyra dagar i veckan

KÄLLOR
Joyce M. Szabo (1994), Howling Wolf and the History of Ledger Art. Albuquerque, University of New Mexico Press.

Herman J. Viola (1998), Warrior Artists, Historic Cheyenne and Kiowa Indian Ledger Art, drawn by Making Medicine and Zotom. Washington D. C. National Geographic Society.

Jean Afton, David Fridtjof Halaas, Andrew E. Masich, Richard N. Ellis(1997), Cheyenne Dog Soldiers, a Ledgerbook History of Coups and Combats. Denver, Colorado Historical Society.

Ronald McCoy (1997), Kiowa Memories, images from Indian Territory, 1880. Santa Fe, New Mexico, Morning Star Gallery