Ledger Art under reservatsperioden
Flera militära kampanjer mot stammarna på prärien under 1870-talet ledde till att de tvingades in i reservat. Myndigheternas reservatspolitik gick ut på att få indianerna att smälta in i det amerikanska samhället. Männen skulle skolas om till jordbrukare och kvinnorna skulle lära sig sköta ett hushåll. Barnen skickades iväg till internatskolor för att lära sig läsa och skriva på engelska. Krigarna berövades på både vapen och hästar, så att de inte längre skulle kunna jaga, strida eller stjäla hästar. Därmed försvann den direkta anledningen till varför präriens krigare tecknade självbiografiska stridsscener på papper. Men trots det fortsatte krigarna att producera teckningar under reservatstiden. De tecknade av nostalgiska, historiska eller av ekonomiska skäl. I reservaten tog även krigare från kiowa-, crow-, blackfeet- och comachestammarna upp konstformen.

Det var under reservatstiden som konstformen nådde sin höjdpunkt. Många tecknare, som nu utövade konsten, var kända krigare eller hövdingar. Reservatstecknarna tecknade nu andra motiv som var hämtade ur vardagslivet, som till exempel buffeljakter, ceremoniella danser och sociala scener, som när unga män uppvaktar kvinnor. I reservaten hade konstnärerna lättare att få tag på papper och ritverktyg än tidigare. De hade tillgång till ett större urval av färger, vilket de gjorde nytta av. Det var inte ovanligt att fyra hästar i en stridsscen färglades i fyra olika färger. Mönster på klädesplagg och tyger målades detaljerat i olika färger. Konstnärerna föredrog starka och mörka färger, som hade täckande egenskaper. Transparenta färger nyttjades sällan.

Många konstnärer kände ett behov av att skildra stammens historia innan den glömdes bort. Cheyennekonstnärer avbildade kända hjältar som Black Kettle, Roman Nose och Tall Bull, som hade stupat under krigen på 1860-talet. Teckningar gjorda av cheyenne- och siouxkrigare som skildrar striden vid Little Bighorn 1876, var både en nostalgisk och historisk tillbakablick på denna händelse. Ett fint exempel på historiska teckningar visar minneconjousiouxen Red Horse prov på. I fyrtioen gripande teckningar från 1881 skildrar han Little Bighornstriden. Det blev också vanligt att konstnären sålde sina teckningar till forskare, militärer och turister. En del teckningar var rena beställningsverk från intresserade vita. Ofta är dessa teckningar signerade på engelska av köparen. I en del fall har köparen även skrivit kommentarer till teckningarna, med uppgifter som är hämtade direkt från konstnären.

Fort Marion Ledger art
Våren 1875 var stammarna på den södra prärien militärt besegrade och hade tvingats leva i reservat. För att förhindra framtida indiankrig lade det amerikanska Krigsdepartementet fram en ny handlingskraftig plan. Enligt denna plan skulle hövdingar och krigare som hade begått krigsförbrytelser under det senaste kriget, Red River War, gripas och transporteras till ett fängelse långt bort från deras hemland. Armén samlade ihop 74 indianer, från cheyenne-, arapahoe, comanche- och kiowastammarna, för att skicka dem som krigsfångar till Florida på östkusten. Resan till dit tog 24 dagar. Ledaren för fångtransporten var kapten Richard Henry Pratt.

Pratt och hans fångar anlände till Fort Marion i slutet av maj 1875. Ett sätt för fångarna att hålla sig sysselsatta under fängelsevistelsen var att tillverka souvenirer. Krigarna tillverkade pappersleksaker och pilbågar. Vid utflykter till havet plockade indianerna havssnäckor, som de polerade och sålde. Ett år efter indianernas ankomst till Fort Marion hade de tjänat ihop mellan 3 000 till 4 000 dollar genom denna souvenirförsäljning. Men de populäraste souvenirerna, var ändå krigarnas färggranna teckningar, som var utförda i ritblock och såldes för 2 dollar styck.

Pratt hade redan från första dagen uppmuntrat indianerna att teckna. Han försåg dem frikostigt med ritblock, blyertspennor, tusch och vattenfärger. Indianerna fick närapå obegränsad tillgång till papper och ritverktyg. Men det var inte alla som tecknade. Comancherna och caddoindianen, som inte kunde luta sig tillbaka på någon teckningstradition inom respektive stam, tecknade inte. Endast ett fåtal teckningar producerades av arapahoerna. Utan det var unga cheyenne- och kiowakrigare, i aktiv krigarålder, som entusiastiskt satte igång att teckna.

Konsten som krigarna producerade under sin vistelse i Fort Marion saknar motstycke i prärieindianernas Ledger Art historia. Indianerna tecknade delvis av ekonomiska orsaker, men även för att hålla sig sysselsatta i en deprimerande miljö. Köparna var många, inflytelserika personer, turister och fortets personal stod i kö för att köpa indianernas exotiska teckningar. Dessutom delade Pratt ut konstverk som presenter till högt uppsatta personer för att det eventuellt skulle vara till gagn för indianerna i framtiden. Att Pratt och hans hustru uppskattade indianernas konst visar den samling av Fort Marion teckningar som de samlade på sig under tre år.

Fort Marionteckningarna är färgglada och idylliska. De avslöjar inget av de problem som fängelsevistelsen innebar för indianerna. Präriekrigarnas självbiografiska teckningar före 1875, som skildrar krigarbragder på ett kraftfullt och direkt sätt, saknas helt i Fort Marionkonsten. De få stridsmotiv som fångarna tecknade, skildrar grupper av ridande krigare som bekämpar indianer eller soldater. Människor och hästar är omsorgsfullt tecknade, med åtskilliga detaljer och färger. Men dessa påhittade motiv saknar offer och blod, och framförallt verklighetsanknytning. Det verkar som om indianerna var väl medvetna om att välja bort motiv som skildrade indianer som räknar coup, tar skalper och dödar. Delvis för att behaga den nya publiken, men också för att inte äventyra deras frisläppande. De konventionella bildsymbolerna, flygande pilar och gevärskulor, gevärsexplosioner och coupstötar, som ju var så typisk för konsformen före 1875, upphörde nästan helt. Hästhovar och fotspår förekommer i ett fåtal teckningar. Indianerna begrep att den nya publiken inte kunde tolka denna bildsymbolik och därför tog de bort den. Även den typiska namnbildskriften försvann med Fort Marionkonsten, eftersom konstnärerna hade lärt sig att signera sina verk på engelska.

Indianerna uppmanades att teckna nya motiv på "indianskt vis", och man kan anta att indianerna var styrda i deras val av motiv. Trots att fångarna upplevde fängelsevistelsen som hemsk och orättvis, skildras inget av dessa känslor i teckningarna. Den tjugofyraårige kiowaern Zotom (uttalas Zo-tamn) skildrar i en serie teckningar den skrämmande resan från Fort Sill till Florida. Han tecknar kiowakrigare som sitter i vagnar i väntan på transport till järnvägen. Han skildrar indianernas resa genom det amerikanska landskapet. Två av Zotoms teckningar skildrar tragiska händelser som ägde rum under fångtransporten. Den ena teckningen skildrar cheyennen Lean Bear´s självmordsförsök. Den andra visar när Grey Beard skjuts till döds av vakter, när han i desperation försöker fly.

Fort Marionkonstnärerna försökte även skildra hur vardagslivet såg ut, i och omkring fortet. Dessa teckningar visar indianer klädda i uniformer som exercerar eller som undervisas i klassrum. Men även så skilda händelser som pilbågsuppvisningar och hajfiske. Dessa teckningar har förberetts genom noggranna studier på plats och är korrekta i detaljer. Nostalgiska jaktscener, var vanliga motiv. De visar hur indianer till häst rider efter bufflar, kalkoner, björn, antilop och rådjur. Några teckningar, som tyder på att konstnären drömde sig tillbaka till den gamla goda tiden, har motiv som skildrar unga välklädda beridna män som uppvaktar unga kvinnor, tipiläger som ligger vid foten av ett berg eller personer som vilar i skuggan under ett träd.

Under vistelsen i Fort Marion blev indiankonstnärerna medvetna om bakgrunden. I stället för att nöja sig med att teckna människor och hästar på en vit bakgrund lade man till berg, kullar, träd, gräs och floder. Och man strävade efter att utnyttja hela papprets yta. Under konstformens begynnelse använde sig präriens konstnärer av en liten färgpalett. Fort Marionkonstnärerna hade tillgång till många färger. De började experimentera med olika kompositioner och gjorde sig bekanta med olika färgtekniker. Rittekniken var den samma. De började med att rita motivens konturer i blyerts eller tusch och fyllde därefter i de tomma ytorna med färg. Konstnärerna prövade på att teckna invecklade och detaljerade scener som täckte hela papprets yta. När de försökte sig på att skildra flera olika händelser på samma pappersark placerade de figurerna i de olika scenerna på olika plan. Ofta innehåller dessa masscener mängder av figurer, som är involverade i olika aktiviteter. Därmed hade Fort Marionkonstnärerna tagit ett stort steg ifrån ledgerkonstformens ursprungliga idé och i stället närmat sig den västerländska konststilen.

Howling Wolf
Flera kända cheyennekonstnärers teckningar, som producerades under fängelsevistelsen i Florida, finns bevarade idag. Dessa teckningar finns nu i museers och myndigheters samlingar, samt hos privata samlare och kommersiella gallerier. Några av dessa cheyennekonstnärer var Soaring Eagle, Chief Eagle, Making Medicine, Squint Eyes, Little Chief, Big Nose och Howling Wolf. Bland dessa tecknare stod Howling Wolf ut som unik, då hans teckningar överglänser de andras teckningar i fråga om komposition, teknik och färger.

Howling Wolf befann sig i rätt ålder när han anlände till Florida. Han var redan en etablerad krigare och hade utvecklad sin konstnärstalang innan han kom till Florida. Hans konst är därför unik och intressant, eftersom den spänner över tre tidsperioder. Han tecknade före reservatsperioden och fortsatte att utveckla sitt konsnärsskap under fängelsevistelsen i Florida. När han återvände till reservatet i Oklahoma forsatte han att teckna, vilket han tillsammans med Squint Eyes var ensam om. Alla de andra indianfångarna slutade att teckna, när de släpptes ur fängelset.

Howling Wolf föddes 1849 och växte upp under en orolig tid då cheyennernas sammanhållning ställdes på svåra prov, både internt och externt. Stammen var uppdelad i tio band. Under vintrarna var banden uppdelade i mindre familjegrupper för att till sommaren återigen komma tillsammans vid gemensamma buffeljakter och religiösa ceremonier. Cheyennerna leddes av ett stamråd som träffades under sommaren för att ta beslut i olika frågor som rörde hela stammen. Rådet bestod av fyrtio fredshövdingar, fyra från varje band. Dessa bandhövdingar befann sig vanligtvis i en ålder då de inte längre förväntades att gå ut i strid. De resterande fyra hövdingarna var äldre erfarna kloka män, som hade viktiga funktioner att fylla vid stammens religiösa ceremonier. Hövdingarna valdes för en period på tio år. Förutom de Fyrtiofyras råd fanns det en religiös överhövding som kallades för Sweet Medicine.

De flesta cheyennemän var medlemmar i något av cheyennernas sex krigarsällskap. Varje sällskap hade fyra ledare som valdes vart tionde år. Sällskapen var underställda de Fyrtiofyras råd och hade en polisiär funktion. De såg till att rådets beslut efterlevdes och agerade som poliser vid stora lägerflyttningar, buffeljakter och religiösa sammankomster.

Det största hotet mot cheyennerna var vita nybyggare, som inkräktade på deras jaktmarker. Fredshövdingarna var naturligtvis för en fredlig lösning på denna konflikt. Medan en militär fraktion, som leddes av hundkrigarna och unga krigare, ansåg att de vita skulle köras bort med våld. De nonchalerade fredshövdingarnas strävan att förhandla med de amerikanska myndigheterna och försökte med alla till buds stående medel att motarbeta dem. De värjde sig inte ens för att hota fredshövdingar, vilket Black Kettle fick erfara. Att hundkrigarna trotsade fredshövdingarna var inte ett normalt beteende, utan visar hur allvarligt de vitas hot var mot stammens existens.

Howling Wolfs far hette Eagle Head eller Minimic och hans familj tillhörde Black Kettles band. Black Kettle förespråkade fred och Eagle Head gav honom sitt stöd och agerade som medlare mellan Black Kettles fredsgrupp och hundkrigarsällskapets krigsivrare. När omval av de Fyrtiofyras råd ägde rum 1864, var Eagle Head en av ledarna för bågsträngssällskapet. Troligen befann sig Eagle Heads familj i Black Kettles läger vid Sand Creek i november 1864, när det anfölls av Chivingtons soldater. Eagle Head fortsatte att förespråka fred efter Black Kettles död 1868. Han var en av få cheyennehövdingar som förde sitt folk till reservatet i Oklahoma. Där kämpade han hårt med att förhindra att unga krigare utförde krigsräder mot vita nybyggare.

År 1873 hade han valts till fredshövding, men trots det bytte han sida under det så kallade Red Riverkriget 1874 och hade då gått över på krigsivrarnas sida. Han deltog i Adobe Wallsstriden i juni 1874. Våren 1875 kapitulerade slutligen Eagle Head, tillsammans med alla sydliga cheyenner. Eagle Head var då en av de första cheyenner som pekades ut som krigsförbrytare.

Howling Wolf fick en traditionell uppfostran. Vilket bland annat innebar att han fick lära sig att jaga och bli en modig krigare. Han gick med i samma krigarsällskap som hans far tillhörde. År 1861 deltog han i sin första krigsräd. Troligen följde han med som "uppassare" för att se och lära, vilket var vanligt för unga pojkar. Eftersom han inte var gift och hade flyttat till ett annat band, är det troligt att han upplevde Sand Creek massakern 1864. Tre år senare deltog Howling Wolf i en attack mot ett vagnståg vid Fort Dodge. I striden erövrade han sin första coup med en sabel. Dagen efter deltog Howling Wolf i ytterligare en attack mot ett vagnståg i Kansas vid Cimarron Crossing vid Arkansasfloden. Gruppen bestod av sjuttiofem krigare under ledning av Lame Bull. Howling Wolf sårades under denna räd, när han försökte stjäla vagnstågets ledarhäst. När striden vid Washita ägde rum ett år senare, var Howling Wolf således en aktiv krigare. Men det är inte känt om han befann sig i Black Kettles läger vid Washitafloden, när det attackerades av Custer i november 1868. Fyra månader senare erövrade Howling Wolf sin andra coup i närheten av Fort Larned.

Trots att uppgifter om Howling Wolfs krigsbragder är få, deltog han troligen i flera liknande skärmytslingar, både mot indianer och vita. Liksom sin far, kapitulerade Howling Wolf 1875 och var en av trettiotre cheyenner som transporterades som krigsfångar till Fort Marion i Florida. Fotografiet på Howling Wolf (Honanistto) är troligen taget år 1877, under hans fängelsevistelse i Fort Marion.

Howling Wolfs Fort Marionteckningar
I dag finns det sextionio teckningar bevarade som Howling Wolf med säkerhet har producerat under hans vistelse i Florida. Samtliga teckningar, utom en, är utförda i sex olika ritblock. Howling Wolfs första teckningar är daterade till 16 månader efter hans ankomst till Fort Marion. Det äldsta ritblocket, som innehåller arton teckningar, kan dateras till september 1876. Ritblocket ägs av Statsbiblioteket i New York i Albany County. Det en månad yngre Yaleritblocket innehåller sexton teckningar och ägs av Yaleuniversitetet. En serie på tjugonio teckningar, som är utförda i den så kallade Scottboken från 1877, finns bevarad i The Southwest Museum i Los Angeles. Två odaterade Howling Wolfteckningar finns i en autografbok, som en gång ingick i Rickard Pratts privata samling. En odaterad teckning, som är utförd på linjerat anteckningspapper, finns i Hamtonuniversitetets arkivsamlingar. The Field Museum of Natural History äger en serie på åtta teckningar, som är signerade av både Howling Wolf och cheyennen Soaring Eagle. Av dessa åtta teckningar, kan tre med säkerhet tillskrivas Howling Wolf.

Albany- och Yaleteckningarna
Howling Wolfs Albany- och Yaleteckningar visar prov gammal traditionell teckningsstil som är blandad med nya idéer. Han skildrar inga traditionella stridsscener eller häststölder. Däremot förekommer det flera jaktscener.

En buffeljaktsteckning från Yaleblocket ger prov på hur Howling Wolf har komponerat teckningen på gammal hederligt sätt. Den föreställer en ensam ryttare som jagar en buffel. Ryttaren har Howling Wolf placerat på papprets högra sida och buffeln på den vänstra sidan. Både häst och buffel är tecknade med utsträckta ben, för att ge sken av rörelse. Vilket ju var ett vedertaget grepp i förreservatsteckningar. Buffeljakter var inte ett traditionellt ämnesval. Men Howling Wolf har anammat en stil som har sina rötter från den traditionella prärieteckningsstilen. Det visar hans tillvägagångssätt att skildra rörelser, figurernas placering på pappret och den enkla kompositionen. Howling Wolfs pennstreck är exakta och gjorda med stadig hand. Konturernas tuschlinjer är utförda på ett elegant och skickligt sätt. Varje detalj i jägarens kläder och vapen är omsorgsfullt ritade och färglagda. Det är som om jägaren har klätt upp sig inför en fest i stället för jakt. Howling Wolf har tecknat buffelns hår med omväxlingsvis hårda och mjuka pennstreck i olika riktningar, vilket är mycket ovanligt inom konstformen. Även det lilla oansenliga streck till mun som Howling Wolf har tecknat, som ger intryck av en barsk jägare med ett beslutsamt ansiktsdrag, saknas i andra konstnärers Fort Marionteckningar.

I en annan teckning från Yaleblocket, med samma tema, har Howling Wolf gått tillväga på ett helt annat sätt. Teckningen skildrar en jägare och en buffelhjord som befinner sig i ett detaljrikt landskap. I denna jaktscen har Howling Wolf valt att skildra "lugnet före stormen", istället för att återge den dramatik av rörelser och förföljande som en buffeljakt innebar. Jägaren har suttit av och fjättrad sin häst vid ett träd. I skydd av ett träd riktar jägaren sitt gevär mot de inget ont anade bufflarna. För att bryta med landskapets monotona bruna och gröna färger, är jägarens kläder och häst färglagda i starka röda och gula färger.

I en serie på fyra teckningar visar Howling Wolf prov på att han även är en duktig historieberättare. I dessa teckningar skildrar han olika cheyennska fredsdelegationers möten med andra indianstammar eller vita. En teckning skildrar ett fredsmöte, som ägde rum vid Medicine Lodge Creek i Kansas 1867, mellan vita och indianer. Teckningarna har sina rötter från traditionellt prärietecknande, men visar även prov på att Howling Wolf har lyckats placera händelser i rätt miljöer med verklighetsanknytning.

Scottboken
I april 1876 hade Howling Wolfs syn dramatiskt försämrats. En läkare i Saint Augustine försökte bota honom, vilket ledde till att han nästan blev blind på vänster öga. Richard Pratt beslutade sig då för att skicka Howling Wolf till en ögonexpert i Boston, vilket ägde rum i juli 1877. Innan Howling Wolf reste iväg producerade han en serie teckningar i den så kallade Scottboken. En dam vid namn Eva Scott, som var enormt imponerad av Fort Marionmålningarna, besökte Howling Wolf och kiowaern Zotom och bad dem att teckna i var sin bok som hon försåg dem med. Trots att Eva Scott kom med förslag till vad konstnärerna skulle teckna, valde Howling Wolf att teckna egna motiv.

Teckningarna i Scottboken är enkla i komposition. De innehåller färre figurer, jämfört med Albany- och Yaleteckningarna. Kanske med anledning av Howling Wolfs synskada, är Scottbokens teckningar förenklade, utan några detaljer. Howling Wolf skildrar med enkla medel en hel rad olika aktiviteter och porträtt från prärien. En teckning visar en soldanshydda med krigare i förgrunden som står uppställda på rad bakom ett solskydd. Scotteckningarna är inte lika ambitiöst färglagda som hans tidigare Fort Marionverk. Liksom i Albany- och Yaleteckningarna har Howling Wolf blandat traditionell ledgerteckning med nya idéer. På Scottbokens första sida har Howling Wolf ritat ett självporträtt i helfigur, iklädd full präriemundering med en amerikansk flagga i handen. Bredvid honom har han ritat sin namnbild, en varg som ylar. Nedanför självporträttet har han skrivit sitt namn på engelska.

Richard Pratts autografblock
Två Howling Wolfteckningar, som finns i en autografbok tillsammans med andra krigares teckningar, är väldigt enkelt utförda. I den första teckningen skildrar Howling Wolf en krigare till häst beväpnad med en lans, troligen han själv. Krigaren attackerar en ensam osagekrigare som befinner sig till fots. Flygande pilar i luften indikerar stridens hetta. Den andra teckningen föreställer ett självporträtt.

Förutom alla dessa teckningar, som Howling Wolf med säkerhet har producerat, finns det 8 teckningar i Field museets samlingar som Howling Wolf och Soaring Eagle har producerat tillsammans. Det var vanlig att krigare delade på ett anteckningsblock, likaväl som att flera krigare målade på samma buffelhud. Av dessa 8 målningar står troligen Howling Wolf för 3.

Howling Wolfs förreservatsteckningar, Oberlinteckningarna
Allen Memorial Art Museum, som tillhör Oberlin College i Ohio, har i sin samling femtiosju anonyma ledgerteckningar. När teckningarna kom till museet 1904, hade de separerats från bindningen. Av bokens hundratjugo sidor saknas sexton. Genom att tolka varje krigares namnbildskrift, detaljer i kläder och utrustningar samt enskilda händelser, har man konstaterat att teckningarna är utförda av sydliga cheyenner under åren 1864-1874. De flesta av motiven domineras av enskilda krigares bragder och är så skickligt utförda att de med säkerhet kan tillägnas Howling Wolf. Stridsscenerna är enkla i komposition, vilket avslöjar att de troligen är utförda före reservatstiden. Hela fyrtioåtta teckningar är signerade med konstnärernas namnbilder. Av dem är tjugotre teckningar signerade med Howlig Wolfs typiska namnbild.

Boken hade kommit i Ben Clarks ägo cirka 1880. Ben Clark livnärde sig som spejare åt armén och var gift med en cheyennekvinna. Han deltog i flera kampanjer mot indianerna under olika generaler som Sully, Custer, Sheridan, Miles och Crook. Clark var god vän till Richard Pratt och följde med honom till Fort Marion i Florida. Flera teckningar bär Ben Clarks handskrivna kommentarer, som förklarar vad teckningarna föreställer.

Sidorna i boken är linjerade och numrerade och har måtten 20 x 30 cm. Teckningarna är utförda på det horisontella planet. Eftersom tusch blöder igenom papper är teckningarna utförda på varannan sida. Vilket var ett vanligt grepp inom konstformen. Howling Wolf har använt en mängd olika medier, blyertspenna, färgpennor, kritor, tusch, tusch utspädd med vatten och vattenfärger.

Figurernas konturer är tecknade i tusch utan några hjälplinjer i blyerts med stor skicklighet. Med precisa linjer har Howling Wolf tecknat klädesplagg och utrustningar som till exempel benbröstplattor, lansar och sköldar med fjädrar. Blandningen av färgmedier har gjort det möjligt för Howling Wolf att skapa obegränsade effekter. Färgpennor och kritor ger mörka täckande färger. Med vattenfärger kunde han skapa tunna och svaga nyanser. Och genom att lägga på tjocka lager av färg har han bland annat fått fram strukturer på klädesplagg. Howling Wolf ritar cheyennernas traditionella fiender på ett konventionellt sätt, så att de är lätta att känna igen på deras klädsel och utrustningar. Uteindianer är klädda i skinnskjortor med fransar. Pawnee- och osagefiender skildras med rakade huvuden och mockasiner med höga skaft. Teckningarnas krigiska motiv berättar på ett realistiskt sätt om fiendens öden, med blod som sprutar. Ett grepp som saknas helt i Floridakonsten.

De flesta teckningarna i Oberlinboken tar upp traditionella ämnen, som stridsscener eller häststölder. Dessa teckningar är utförda i gammal hederlig stil. I arton teckningar har Howling Wolf avbildat sig själv, när han möter olika fiender. Det är strider då han modigt attackerar ett månghövdat motstånd. Eller då han ensam utmanar en fiende. I en del teckningar har han skildrat sig själv som en ung och oerfaren krigare. Då avbildar han sig själv utan sköld eller fjäderbonad tillsammans med krigare som bär utrustningar som visar att de är erfarna krigsledare.

I en ovanlig serie teckningar ur Oberlinboken har Howling Wolf skildrat händelser i cheyennernas historia med stor trovärdighet. Den tidigaste historieteckningen är rubricerad av Ben Clark som "At the Sand Creek Massacre". Troligen befann sig Eagle Head och hans son tillsammans med femhundra cheyenner i lägret vid Sand Creek, som attackerades på morgonen den 29 november 1864, av en sjuhundra man stark coloradomilis. Howling Wolf var ungefär 15 år när händelsen ägde rum och hade ännu inte utmärkt sig i strid. Howling Wolf har på ett korrekt sätt avbildat sig själv utan fjäderbonad och sköld. Teckningen visar Howling Wolf iklädd hat, ridande i full galopp och skjutande mot fienden som befinner sig i papprets vänstra marginal. Tre kamrater rider framför Howling Wolf och vänder sig om mot honom och öppnar eld mot en förmodad grupp av fiender på papprets högra sida. Hans kamrater bär på var sin sköld men i övrigt är de inte uppklädda för strid. Lägret attackerades tidigt på morgonen, så krigarna hade inte tid att klä på sig ordentligt innan de försökte försvara lägrets invånare.

I en annan historieteckning beskriver Howling Wolf hur han erövrar sin första coup. I maj månad 1867 deltog Howling Wolf i en räd som leddes av Lame Bull mot ett vagnståg söder om Fort Dodge i södra Kansas. Howling Wolf skildrar hur han under kraftig moteld och endast beväpnad med en sabel rider fram till en vit man och vidrör honom med sabeln. Howling Wolf har tecknat tre vagnar som dras av var sitt hästpar.

Dagen efter, attackerade samma krigarskara ytterligare ett vagnståg. Den här gången vid Cimarron Crossing vid Arkansasfloden strax väster om Fort Dodge. Under attacken rider Howling Wolf fram till den främre vagnen, som dras av två mulor. Howling Wolf träffas av en kula strax ovanför knät. Även hans häst skottskadas. När Howling Wolf skildrar händelsen i en teckning har han valt att inte ta med vagnarna. I stället har han koncentrerat sig på att teckna ett detaljerat självporträtt i helfigur. Han har varit angelägen om att illustrera hur blodet rinner från såret. Howling Wolf står framför sin skottskadade häst och riktar sin pistol mot fienden, som är tecknade längs papprets vänstra marginal. Eftersom dessa två attacker var planerade och risken att bli dödad var stor, är krigarna klädda i sina finaste kläder. Howling Wolf är klädd i en gul skjorta med silverarmband och tygleggings, som han har färglagt i grönt och gult. Över bröstet hänger en magnifik benbröstplatta med ett tillhörande pectoralsmycke i nysilver, troligen av spanskt ursprung. Från håret hänger och ett hårband (hairplate), som består av en serie runda tillplattade metallskivor i nysilver eller mässing uppträda på ett läderband.