Under den kalla årstiden satt cheyennerna ofta runt lägereldarna i sina tipier för att berätta historier. Då brukade de äldre även passa på att berätta om stammens historia, mytologiska varelser och ursprung för den yngre generationen. Cheyennerna hade inget skriftspråk, så de förde vidare sin kultur, religiösa ceremonier och traditioner muntligt, från generation till generation. Många av historierna hade en stark moralisk prägel. En del berättelser handlade om cheyennernas ursprung.

Cheyennernas skapelseberättelse
Cheyennerna trodde på en Gud som hade skapat jorden och alla människor, djur och växter. Likaväl trodde cheyennerna som många andra indianstammar på prärien att jorden var täckt med vatten i begynnelsen. Enligt cheyennernas skapelseberättelse flöt en mytologisk varelse omkring på vattenytan. Han kallade till sig olika sjöfåglar och övertalade dem att dyka ner i vattnet för att hämta upp lera. Svanen och gåsen misslyckades i sina försök. Men en liten and kom upp till ytan med lera i sin näbb. När leran hade torkat, skapades jorden. Från den mjuka leran skapade den mytologiska varelsen en man och en kvinna. De representerade sommar respektive vinter. När mannen och kvinnan grälade på varandra skapades klimatet och årstiderna. Eftersom de första människorna inte kunde fortplanta sig, skapades andra människor som kunde fortplanta sig och befolka jorden. Cheyennerna trodde att de första cheyennerna levde i underjorden och leddes upp till ytan av en modig person. Det finns inget i cheyennernas mytologiska berättelser som avslöjar var de ursprungligen kommer ifrån. Även kunskapen om cheyennernas första möte med franska handelsmän i Mississippidalen har gått förlorad.

Tro
Cheyennerna vördade två huvudgudar, Heammawihio (Den vise där uppe) och Ahktunowihio (underjordens gud). Mäktiga andar levde i de fyra väderstrecken. När cheyennerna bad om hjälp från sina gudar, pekade de med sin rökpipa först mot himlen, sedan ner i marken och därefter mot öster, söder och slutligen väster, för att framföra önskemål till andarna att röka och ta emot deras böner och frågor. Av huvudgudarna var Heammawihio den viktigaste. När cheyennerna bad till Ahktunowihio frågade de om mat, vatten, grönsaker och örter och andra livsnödvändigheter.

Cheyennerna var inte oroliga över livet efter döden. Någon motsvarighet till kristendomens himmel och helvete, som man hamnar i beroende hur man har levt på jorden, existerade inte i cheyennernas tro. Enligt cheyennerna var själen odödlig. De hade en föreställning om att de döda fortsatte att leva på samma sätt som de hade gjort på jorden. Dödsriket, Seana, nåddes genom att man följde vintergatan. I cheyennernas dödsrike följde de efter bufflarna, jagade, roade sig, krigade och levde i tipier, precis som i jordelivet.

Naturfenomen personifierades av cheyennerna och tilldelades gudomlig makt. Hoimaha till exempel, levde i norr och brukade uppenbara sig som en vitklädd man. Han gav upphov till snö och kyla på jorden. Åskfågeln orsakade åskmuller och blixtar. På vintern levde han i söder. Han återvände till våren och tog med sig solen som gav värme och regn. Mäktiga andar vistades överallt i naturen, som i floder, uppe på berg och höga kullar. Dessa andar var inte ofarliga för cheyennerna, de bevekades dock genom offer, så att de inte skulle skada människorna.

Mahuts, de heliga pilarna
Cheyennernas viktigaste religiösa ceremoni var förnyelsen av Mahuts, de heliga pilarna. De heliga pilarna symboliserade stammens själ. Av de fyra heliga pilarna var två människopilar och två buffelpilar. De två första pilarna gav stammen god hälsa och framgång och de två andra försåg den med mat. Det var inte pilarnas fysiska utseende som var väsentligt, utan dess obeskrivliga övernaturliga kraft. Pilarna var stammens mest kraftfulla fetisch, ett föremål som innehöll en andlig kraft som alla i stammen kunde ta del av och således högaktade.

Pilarna gavs till cheyennerna från Maheo, cheyennernas högsta väsen, genom Mutsoyef, Sweet Medicine, som var en mytologisk varelse. Sweet Medicine var en vacker man i sin ungdom, med mystiska vanor. När han var gift, tog han sig tillsammans med sin fru till de heliga bergen (Bear Butte) i Black Hills, Syd Dakota. De kom till ett grotta, där alla andar som fanns överallt var församlade. Förkroppsligad till en människa gick Maheo (skaparen) fram till Sweet Medicine och gav honom pilarna. De skulle ge cheyennerna lycka och välstånd om de vördades korrekt.

De heliga bergen Bear Butte i Syd Dakota är en helig plats för cheyennerna. Foto: Peter Dorch

Maheo lärde ut till Sweet Medicine alla sånger som var förknippade med pilarna, och hur de skulle skötas, samt hur förnyelsen och reningen av pilarna skulle gå till. Maheo förklarade för Sweet Medicine, att om cheyennerna riktade buffelpilarna rituellt mot djur, skulle de bli förvirrade och hjälplösa och lätta att döda. När pilarna riktas mot fienden, förblindas dessa och vet inte vad de gör. Således var pilarna lösningen på cheyennernas värsta oro, svält och nederlag i krig.

Förnyelsen eller reningen av de heliga pilarna var ingen årlig ceremoni. De år de inte renades, genomförde cheyennerna soldansen eller djurdansen (Massaum) i dess ställe. En särskild person utsågs till pilbevarare. Till sin hjälp hade han fyra assisterande medicinmän. Pilbevararens uppgift var att förvara pilarna och behandla dem med respekt. Pilarna lindades in i ett skinnbylte, så att de skyddades från insyn.

Pilarnas förnyelseceremoni kunde initieras av en enskild cheyenne som önskade göra något viktigt. Det kunde vara en person som led av stor oro eller påfrestning av någon anledning. Han ville då anförtro sig till det gudomliga genom att avge ett löfte om att han åtog sig att finansiera en förnyelse av pilarna. Han kanske var svårt sjuk och gav då ett löfte att finansiera en förnyelseceremoni av pilarna om han blev frisk. Ett sådant löfte kom från en enskild person av fri vilja. Under en speciell omständighet måste pilarna ovillkorligen genomgå en reningsceremoni, så fort som möjligt. Det var när en cheyenne hade dödat en annan cheyenne. Mord inom stammen betraktades som det mest fruktansvärda brott en cheyenne kunde begå. Pilarnas fjädrar blev nedsmutsade med blod. Stammen kunde drabbas av ohyggliga olyckor. Alla bytesdjur flydde och höll sig borta från cheyennernas byar. Stammen kunde drabbas av svår svält och var handlingsförlamade inför sina fiender, ända fram tills man hade gottgjort sig genom att rena pilarna.

Pilförnyelsen ägde rum mitt på sommaren. Genom den långa vintern, hade alla cheyenneband och även familjegrupper levt uppsplittrade i mindre läger, isolerade från varandra. Den person som hade avlagt ett löfte att finansiera ceremonin fick hjälp av sin familj och sina släktingar att skaffa fram mat och gåvor. Han red runt till de olika cheyennelägren för att informerat dem var ceremonin skulle äga rum. Under de första sommarveckorna hade banden börjat röra sig mot den förutbestämda mötesplatsen. Man valde en undanskymd plats, med gott om gräs för hästarna och i närheten av rinnande vatten. När banden kom tillsammans reste de sina tipier i en stor cirkel. Innanför cirkeln restes tre speciella tipier. I mitten stod den stora heliga piltipin (the Great Medicine Arrow Lodge). Till höger om den stod pilbevararens tipi (the Arrow Keepers Tipi) och bakom den heliga piltipin stod finansiärens tipi (the Offering Tipi).

Förnyelsen av pilarna var en religiös ceremoni och tog fyra dagar och fyra nätter att genomföra. Den var cheyennernas allra heligaste ceremoni och krävde stillhet och andakt.

Första dagen gick åt att bygga den heliga piltipin och offertipin. Den heliga piltipin var dubbel så stor som en vanlig tipi. Två vanliga tipier rivs och används som material. Den andra dagen ägnas åt de heliga pilarna. De förs över från pilbevararens tipi till den heliga piltipin. Man undersöker om pilarnas fjädrar är trasiga, och i så fall lagas de. Den tredje dagen går åt till att göra i ordning en rad pinnar. De symboliserar alla familjer, förutom dem som har en mördare i familjen. På fjärde dagen blottas pilarna för solen. Alla av manligt kön fick ta del av pilarnas kraft genom att de nu tilläts passera pilarna, även de yngsta pojkarna som bars på sina fäders armar. Under detta moment fick kvinnorna hålla sig inne i sina tipier med dörrarna stängda. Under natten går cheyennernas överhövding in i den heliga piltipin tillsammans med alla medicinmän. De sjunger fyra heliga sånger. Mellan varje sång uttalas profetior. I gryningen på den sista dagen avslutas ceremonin med att deltagarna i den heliga piltipin tar ett svettbad i offertipin, som nu är omgjord till en svetthydda. När svettbadet är över kan kvinnorna återigen komma ut ur sina tipier. Livet är återskapat, renat och stärkt. Därefter kan den gemensamma buffeljakten äga rum.

Soldansen, Oxheheom (New Life Lodge, Den nya livshyddan)
Pilförnyelseceremonin var unik för cheyennestammen. Soldansen däremot, var en ceremoni som de flesta indianstammar på prärien genomförde. Soldansen kom till cheyennerna genom en mytologisk varelse som kallades för Erect Horns (Tomsivsi). Erect Horns var en mytologisk varelse inom sutaistammen. Enligt en gammal mytologisk berättelse, led sutaistammen av svår svält. Sutaierna höll på att dö ut. Djuren svalt och allt land blev ödsligt och torrt. För att lindra sitt folks lidande färdades Erect Horns, tillsammans med en ung kvinna, till ett heligt berg för att ta emot instruktioner från Maheo och Åskfågeln. I en grotta i berget fick de lära sig allt om hur soldansen skulle genomföras.

I grottan överlämnade Maheo en helig buffelhudshatt med horn, Issiwun, till Erect Horns, därav hans namn. Innan de lämnade grottan sade Maheo till Erect Horns att om han följde alla instruktioner han hade fått, skulle den mullrande åskan väcka liv i solen, månen och stjärnorna. Regnet skulle falla och växtligheten skulle åter spira och djuren skulle komma fram och följa efter honom till hans hem. Om Erect Horns bar buffelhatten under soldansceremonin skulle han få kontroll över buffeln och alla andra djur. Det som Maheo hade lovat föll in. Just då Erect Horn och den unga kvinnan hade lämnade grottan, återskapades jorden på nytt. Bufflar kom fram till dem och följde dem hem.

Den första soldansen genomfördes i enlighet med Erect Horns instruktioner. Om sutaierna genomförde soldansen varje år behövde de inte längre svälta. Erect Horns buffelhuva är cheyennernas andra heliga fetisch. Buffelhuvan hade stor makt över sutaiernas välfärd. Om den vördades korrekt skulle sutaierna få mat i överflöd, god hälsa, kläder och bostäder.
En ansvarsfull man med lugnt sinne och stort mod valdes till att sköta och förvara buffelhuvan. Buffelhuvan var tillverkad av huvudskinnet från en buffelko. Den var dekorerad med blå glaspärlor och var försedd med nedhyvlade horn som var målade. Den kunde visas upp endast vid tre tillfällen, då stammen var drabbat av sjukdom, när de heliga pilarna förnyades samt när de användes i krig.

Liksom pilförnyelseceremonin är soldansen en förnyelseceremoni. Det centrala temat i soldansen var att återskapa världen. Eftersom soldansen introducerades av sutaierna till cheyennestammen, genomfördes alla sånger och böner under ceremonin på sutaidialekt.

En enskild person gav ett löfte om att finansiera en soldans. Orsaken till löftet var densamma som vid pilförnyelsen. Det tog åtta dagar att genomföra soldansen. Vanligtvis genomfördes soldansen det år då det inte ägde rum någon pilförnyingsceremoni. Om båda ceremonierna genomfördes samma år, firades soldansen efter pilförnyelsen, som var den viktigaste ceremonin av dem båda.

De första fyra dagarna gick åt till att bygga danshyddan och till hemliga ritualer i Lone Tipi (Den ensamma tipin). De sista dagarna ägnades åt dans i soldanshyddan.

Soldanseremonin började med att löftesgivaren drog sig tillbaka till Lone Tipi tillsammans med sin hustru och en präst. Lone Tipi representerade det heliga berg som Erect Horns mottog soldansens tillvägagångssätt. I fyra dygn vistades de ensamma i tipin och återuppspelade Erect Horns besök hos gudarna. På den fjärde dagen välsignade prästen en buffelskalle och garanterade på så sätt att bufflar skulle finnas i överflöd för resten av året.

Under de fyra dagar som riterna i Lone Tipi fortgick, hade de övriga i stammen byggt en soldanshydda. Den består av en hög mittenpåle av poppelträ som är omringad av lite lägre träpålar. Pålarna är förbundna till varandra med långa horisontella trägrenar. Konstruktionen täcktes med buffelfällar som ägdes av ryktbara krigare. Själva dansen börjar när krigare, som är målade i ansiktena, samlas runt mittenpålen och börjar höja och sänka sig på tåspetsarna. Runt halsen bar varje dansare ett halsband och i det hängde en visselpipa gjord av vingbenet på en örn. Dansen pågick i fyra dagar och stoppades enbart då dansarna behövde äta och dricka.

När krigarna hade dansat i fyra dagar avslutades en del krigare soldansen med en rituell tortyr. Hål gjordes i huden på krigarnas bröst på två ställen och pinnar stacks igenom hålen. Två linor, som var fästade vid soldanshyddans mittenpåle, hakades på pinnarna. Sedan dansade männen runt pålen, samtidigt som de lutade sig bakåt tills huden brast och hans offer var över. Männen hade redan innan soldansen hade påbörjats, givit ett löfte att de skulle offra sig själva under soldansen, av samma själ som löftesgivaren hade lämnat när han lovade att genomföra hela ceremonin.

Soldansen avslutades med ett svettbad för löftesgivaren, hustrun och prästen. De måste rengöra sig från allt det heliga som fanns hos dem, innan de kunde återvända bland vanligt folk. När så soldansen var till ända, klev cheyennerna ut i en värld som hade blivit återskapad på nytt.

Massaum (Contrary). Djurdansen
Den tredje stora ceremonin, djurdansen, var väldigt olik pilförnyelseceremonin och soldansen. Men även den genomfördes i syfte att bringa välstånd till stammen, det vill säga gott om mat. Djurdansen var en jaktritual som Sweet Medicine lärde sig när han besökte det Heliga berget. Därefter lärde han ut ceremonin till cheyennerna. I djurceremonin spelar kvinnorna en viktig roll. En man angav ett löfte att genomföra ceremonin av privata skäl, men också för stammens välgång.

Under fyra dagar och fyra nätter äger hemliga riter rum i en stor tipi, som består av två tipidukar. Duken är rest runt en stor träpåle. På pålen har man lämnat kvar färska kvistar, som en symbol för att alla träd, gräs och frukter skall växa. Löftesgivaren och hans hustru får instruktioner av en präst, som själv har genomfört ceremonin tidigare. Instruktionerna omfattas bland annat av piprökning och målning. Verksamheten i tipin är inriktad på att förbereda och måla ett vargskinn, som löftesgivaren skall bära under ceremonins avslutande dag. Andra män, som har drömt om djur som har uppträtt på ett tokigt sätt, ber sina kamrater att klä ut sig till dessa djur.

På den fjärde dagen bygger kvinnorna en symbolisk fålla av störar. Två vargar är huvudfigurer i dansen. Men på den sista dagen deltar även män som är iklädda andra djurdräkter, bufflar, hjortar, rådjur, rävar, pumor, hästar, björnar m.m. Männen som har klätt ut sig till olika djur springer, dansar och härmar sina respektive djurkaraktärer. Krigare som är medlemmar i bågsträngssällskapet och så kallade contrarys (krigare som gör allting bakvänt) utför nu en symboliskt jakt på de omkringspringande djuren. Eftersom djuren beter sig på ett mycket lustigt och tokigt sätt, är det här ett inslag av stort nöje för dem som tittar på. Ceremonins namn, Massaum, kommer från massa´ne, som just betyder tokig. Männen i de olika djurförklädnaderna lockas då och då in i fållan, med samma jaktmetod som cheyennerna använde i innan de hade hästar. Under den sista dagen äger således det rum mycket clownerier och tokigheter, som lockar till skratt. När ceremonin är över, kan stammen med gott självförtroende återgå till vardagslivet.