Återbegravningen av sjutton cheyenneskallar 1993

I staden Busby i Montana ägde 1993 några mycket märkliga begravningar rum. Kranier, tillhörande tio män, fem kvinnor och två barn, som hade dödats under nordcheyennerna flykt från Fort Robinson i januari 1879, begravdes där 1993. Efter ofattbara 125 år fick de slutligen sin sista vila.

Busby är en liten stad som ligger i nordcheyennernas indianreservat i Montana. Det är väl ingen stad vanliga människor stannar i för att se sig omkring. Men för oss som är intresserade av prärieindianer finns det minst tre anledningar till att göra ett stopp där. För det första ligger cheyennehövdingen Two Moon och hans hustru begravda i Busby. Ett stenmonument över hans grav restes av handelsmannen Moncure 1936.

För det andra valde George Custer att slå läger, den 24 juni 1876, med sitt sjunde kavalleri i närheten av dagens Busby. Lägret låg strax utanför Busby, på den södra sidan om Rosebudfloden. Nästa dag beslutade sig Custer för att anfalla indianernas läger som låg i Little Bighorndalen. Custer stupade i den berömda striden. En av de cheyenner som bekämpade Custers kavalleri var Two Moon.

För det tredje kan man passa på att besöka en ny gravplats, i direkt anslutning till Two Moonmonument, där sjutton cheyenner är begravda sedan 1993. De är väl inte direkt uppmuntrande att besöka en gravplats, men historien bakom gravplatsens tillkomst är intressant.

Cheyenneskallarna hade legat i förvar hos tre museer, Harvard´s Peabody Museum, the National Museum of Health and Medicine samt the Smithsonian Institution´s Museum of Natural History. Genom en ny lag, kallad NAGPRA, som ger indianstammar i USA sedan 1990 rätt att kräva tillbaka sina förfäders kvarlevor, återlämnades sjutton cheyenneskallar till nordcheyennerna.

Cheyennernas utbrytning vid Fort Robinson 1879, resulterade i minst 61 cheyenners död. De överlevande cheyennerna hade ingen möjlighet att ta hand om sina döda för att begrava dem. Istället samlade soldaterna ihop de döda cheyennekroppar. Några av dessa kroppar hamnade senare i händerna på vetenskapen. Soldaterna gjorde bara sin plikt som det brukar heta, även om det låtet idiotiskt.

Orsaken till deras beteende härrör från 1868, då den amerikanske chefen för hälsovården bad armén att samla in indiankranier. Man skulle påvisa sambandet mellan rasens egenskaper och skallformen. På den tiden ansåg vetenskapen att storleken på skallen var liktydig med en människas intelligens. Armén samlade därför under en lång tid på indianskallar. De tog huvuden från döda indianer och fick betalt för det. Indianskallar och hela skelett hamnade på museernas hyllor i väntan på att bli studerade.

I oktober 1993, mottog så en cheyennedelegation sjutton cheyenneskallar, från bland annat Smithsonian Museum of Natural History i Washington D.C. Skallarna hade lagts i var sin låda av cederträ. Den 16 oktober ägde begravningsceremonierna rum. Cheyennerna valde att begrava skallarna bredvid Two Moons Monument i Busby.

Man har naturligtvis inte kunnat fastställa skallarnas identitet vid namn. Däremot har experter kunnat konstatera kön och ungefärlig ålder på. Gravarna är därför märkta med var sin metallskylt, med uppgifter om dödsår, ungefärlig ålder och kön. Graven på fotografiet som är taget 1994, tillhör en en liten flicka eller pojke. På skylten står följande text: KILLED JAN 1879, AGE 3 TO 5, BURIED 10 16 93