s
Norra Reals (Högre Realläroverket i Stockholm, Högre Realläroverket å Norrmalm ) fyra första rektorer

De 46 första åren hade skolan fyra rektorer och en fråga som då dyker upp är om det utvecklats något som är karakteristiskt för Norra Real. Redan Carl Svedelius ställde sig den frågan och besvarade den med "Ett påtagligt karaktärsdrag, utmärkande för Norra Real som skolinstitution, har varit dess månhet om en viss rörelsefrihet, motsvarande frihetsbegäret hos individen, rätten att handla på eget ansvar, rätten att ta egna initiativ..." Sixten von Friesen, skolans rektor, varnar också för "faran av att friheten till egna initiativ helt och hållet berövas de särskilda läroverken". Sigfrid Almquist har samma tankegång och uttalar i samband med en omorgansiation 1904 förhoppningen att : " givna goda uppslag måtte leda till en verklig reform, som, i motsats till de sista decenniernas uniforitetsuttryck, tillåter en friare, mindre stel och ensidig utveckling av våra läroverk."

Ett annat karaktärsdrag för Norra Real - åtminstone fram till 60-talet - var den reala bildningslinjen med generösa resurser på utrustning för undervisning i naturvetenskap.


Sixten von Friesen, rektor 1876 - 1891

Född 11 december 1847 i Hökhuvud, Stockholms län, död 1 december 1921 i Stockholm

Föräldrar: Hofpredikanten och kontraktsprosten Fredrik von Friesen och Justina Elisabet Brolin. Den svenska släkten von Friesens stamfader är Friedrich Wilhelm von Friesen, född omkring 1660-talet på slottet Wenden i nuvarande C?sis, Lettland av tyska föräldrar.

Äldre bror: Carl von Friesen, utnämnd 1884 till rektor för högre latinläroverket å Södermalm i Stockholm. Anmärkningsvärt är att han var doktorerad i klassiska språk och i latinfrågan hade motsatt uppfattning till Sixten.

Civilstånd: Ogift

Doktorsavhandling 1877 "Studier öfver de negativa kvantiteterna"

På Sixten von Friesens urna i gravmonumentet, rest av Stockholms stad, finns inskriptionen: " Med kraft och klokhet, verksam för sin stad, vördat skall han minne där leva." Det sammanfattar det intryck man hade av denne starke personlighet. I Svenskt Biografiskt Handlexikon står det: "Hans ord nå så mycket säkrare sin verkan, som själfva framförandet präglas af manlig kraft och flärdlös redbarhet."

En kraftfull handlingens man
Förordnade 1876 till vice rektor vid Stockholms nyinrättade realläroverk. När det 1880 ble ett fullständigt läroverk, blev han lektor i matematik, samtidigt som han var skolans rektor. Han var också ledamot av läroverkskommittéerna och tillhörde Öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor. 1887 blev han invald i Stockholms stadsfullmäktige och 1884 till riksdagens andra kammare. Ordförande i Riksbankens fullmäktige blev han 1909 och vicetalman i riksdagens första kammare var han 1913-15. Han var också den drivande kraften när det nya politiska partiet "Liberala Samlingspartiet" bildades år 1900 och blev dess första ordförande. Partiet var en direkt fortsättning på den s.k. "Friesenska diskussionsklubben" i andra kammaren, som Sixten von Friesen ledde. Det är det parti som idag är Folkpartiet Liberalerna. Sixten von Friesen beskrivs i av Yngve Larsson i Svenskt Biografiskt Lexikon som den svenska kommunala demokratins portalfigur, som ständigt stod i oppasition mot byråkrati och prästväde samt ställde på ett demokratiskt skolväsende, fritt från latinherravälde och kyrkligt inflytande. De medborgerliga fri- och rättigheterna var kärnan i liberal politik.

Norra Real en skola för bildning och naturvetenskap
Den kanske viktigaste frågan Sixten von Friesen kämpade för var att skapa en latinfri skola. Norra Real skulle manifestera detta och det var en känslig fråga. Hittills hade gymnasierna i princip inte varit något annat än förberedande universitetsutbildning för präster. Sixten von Friesen ville ha ett gymnasium med samma status som latinläroverken , något som för övrigt syns i såväl den naturvetenskapliga laboratorieutrustningen på Norra Real, liksom valet av lärare. Han kallade det "den reala bildningslinjen" och Norra Real skulle bli en mönsterskola för hela riket.

För att få en bild av skoldebatten på Sixten von Friesens tid, kan det vara befogat med en historisk snabböversikt av skolans organisation fram till sekelskiftet.

Den pedagogiska striden insatt i ett historiskt perspektiv
Läroverkens tidiga föregångare var katedralskolor som katolska kyrkan inrättade för prästutbildning under 1200-talet. Efter reformationen i början på 1500-talet blev katedralskolorna en statlig angelägenhet även om deras syfte fortfarande att främst utbilda präster. Med 1820 års skolordning infördes fristående apologistskolor (apologist = räknemästare) som undervisade "nyttigheter". Läroverket var alltså på den här tiden ett slags paraplybeteckning för tre separata skolformer: trivialskolan, apologistskolan och gymnasiet. Trivialskolan var förberedande för gymnasiet, som i sin tur var förberedande för universitetet och inriktad på klassisk bildning med latin och teologi. Apologistskolan var den praktiska, enklare och kortare, skolformen som näringslivet behövde.

År 1849 slogs apologist-, trivalskolan och gymnasiet ihop till en sammanhängande enhet. Apologist- och trivialskolan slås ihop till realskola, alltså utan latin.

I 1878 års skolstadga kallades skolor med fullständig läroverksutbildning för Högre allmänna läroverk. Eleverna kunde nu efter tre års gemensamma latinfria klasser välja mellan två likvärdiga linjer, latin- eller reallinjen. Efter årskurs fem kunde latineleverna välja mellan en helklassisk variant, med både latin och grekiska, eller en halvklassisk, utan grekiska. Realläroverket var det första som inte hade latin och det engagerade Sixten von Friesen. Det gällde att få universiteten att acceptera studenter som inte hade latin i bagaget. Realläroverket vill ge sina elever möjlighet att studera även annanstans än Tekniska Högskolan. Det fanns starka krafter som ville införa latinet även på realläroverken, men von Friesen kunde beslutsfattarna inte låta sig bli opåverkade av och kompromissen blev en mindre frivillig kurs i latin (med tanke på läkarutbildningen) och de elever som valde den kunde välja bort engelska, kemi eller teckning.

Att märka är också att gymnasierna inte hade rätt att examinera studenter förrän 1862. Tidigare hade studentexamen - eller "mogenhetsexamen" som det kallades då - avlagts vid universiteten. Emellertid var latinet ett krav för universitetsstudier fram till 1891. Först efter det kunde även realstudenterna ägna sig åt universitetsstudier.






Sixten von Friesen
Tavlan är en kopia av en målning utförd av Emerik Stenberg

Sixten von Friesen
Fotot hiittade jag i "Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet", 27 januari 1900.
Foto: Blomberg
Sigfrid Almquist, rektor 1891 - 1906

född 15 februari 1844 i Stockholm, död 18 oktober 1923

Föräldrar: Kyrkoherden i Skogstibble Oskar Almquist och hans hustru Johanna Johansson. Sigfrid var sonson till den politiskt så inflytelserike biskopen i Hänösand, Eric Jonas Almquist

Doktorsavhandling 1869: "Om de skandinaviska arterna af lafslägterna Schismatomma, Opegrapha och Bactrospora."

Verksamhet: Åren 1870-80 var han lärare vid Beskowska skolan. År 1880 utnämndes han till lektor i naturalhistoria och kemi vid Högre realläroverket. Åren 1875-92 var han lärare vid Högre lärarinneseminariet. Var ordförande i "Pedagogiska sällskapet".

Författarskap: Sigfrid Almquist skrev en rad böcker i diverse ämnen. Mest framgångsrik blev "Svensk flora för skolor" (skriven tillsammans med Thorgny Krok), som utkommit i 28 upplagor (till 2003) och som än idag - i omarbetad och moderniserad form - används inom botanikundervisningen. "Lärobok i naturkunnighet. 1, Läran om växterna och djuren" (1878), "Lärobok i naturkunnighet. 2, Läran om den oorganiska naturen" (1880), "Studier öfver släktet Hieracium" (1881), "Lärobok i botanik för allmänna läroverkens högre klasser" (1882-83), "Om undervisningen i naturkunnighet" (1883), "Kurs af kemiska försök elementarundervisningen i kemi" (1886), "Geografi för folkskolan" (1889), "Fäderneslandets geografi" (1892), "Öfversikt af djurriket" (1894), "Kemi" (1896), "Lärobok i zoologi : för gymnasiet" (1897) "Kurs i kemiska försök" (1898), "Vårt tankelif : till den tänkande allmänhetens och och läroverkens tjänst" (1906), "Jordens länder och folk" (1913?), "Om G. W., hans tid och hans gärning" (1917), "Uppfostran och undervisning i svensk skola" (1920), "Bibelns skönhetsvärden m.m. : efterskift till "Brev till en begynnande bibelläsare" (1920)

Hans fru - en kraftfull kvinna

Enligt Carl Svedelius så tillfrågades pastor Gustav Emanuel Beskow om Sigfrid Almquists lämplighet för rektorskallet. Beskow ska då ha svarat att han nog var lämplig, men "Fast nog vet jag en som vore ännu bättre, men den kan ni inte få". På frågan vem det kan vara, svarade Beskow: "Hans fru".

Hans fru, Sofi Almquist, var lärare i bl.a. latin(!) vid Beskowska skolan 1867-1875. År 1892 grundade hon en egen skola, den s.k. Almquistska samskolan på Nybrogatan 19, 21, för vilken hon var föreståndare till år 1915 då dottern Signe Almquist tog över. Skolan hade genom donationer och Sigfrid Almquists höga lön, en mycket god ekonomi och blev snabbt en societetsskola för framförallt de yngre barnen.

"Moses"
Almquist fortsätter von Friesens arbete med att genomföra den reala bildningslinjen. Han deltar flitigt i debatten om det som då redan varit kärnfrågan i över hundra år, nämligen den vetenskapliga utbildningen kontra den praktiska. Med vetenskaplig menas här den klassiska med latin. Han arbetade aktivt på att få latinherraväldet på fall trots att han själv behärskade språket. Åtminstone finns han doktorsavhandling på latin.

Liksom sin föregångare, von Friesen, avskydde Almquist byråkrati. Hans passion framom allt annat var rosor och fibblor och mycket ofta smet han in till sina herbarier i förrådsrummet intill rektorsexpeditionen. Bland eleverna var han respekterad och kallades Moses, troligen p.g.a det stora vita helskägget. Kanske också för att han - i motsats till von Friesen - var mycket kyrkligt aktiv och höll ofta höll skolans morgonbön själv. Han engagerade sig också i psalmsången och han ville gärna höra Johann Sebastian Bach som prelludium.

Sigfrid Almquist
Tavlan målad av Karl Örbo
Carl Svedelius, rektor 1906 - 1926

Född i Mora den 9 juni 1861, död 21 oktober 1951
Föräldrar: Myntverksdirektör Gustav Svedelius och Emilia Ulff
Gift med Julia Svedelius, född på Edeby gård i Södermanland 2 februari 1870, död 1955. Dotter till kapten L. G. von Heijne-Lillienberg (1837-1921) och Erlin Dahlquist (1850-1923).
Doktorsavhandling: "L'analyse du langage appliquée ā la langue franįaise" (1897)

Filolog i sportkostym
Carl Svedelius var en av ideologerna vid framväxten av det organiserade friluftslivet i Sverige. Han var mycket aktiv inom Riksidrottsförbundet och i en c-uppsats 2009 av Björn Eskhagen och Petter Jacobsson vid Institutionen för pedagogik och lärande i Umeå, förklaras Norra Real under Carl Svedelius tid varit Stockholms mest progressiva läroverk. Enligt Svedelius skulle friluftslivet ge glädje och vara karaktärsfostrande och det var tävlingsidrotten överordnat. Norra Real var känt som "Idrottsplugget" och Carl Svedelius deltog själv i friluftslivet.

Lögnen ett problem
En annan av de frågor Carl svedelius engagerade sig i var debatten om elevers ljugande. Det ansåg allmänt att detta var ett av de största problemen med ungdomar och Svedelius' mirakelmedicin här var bekännelsen. Då har lögnen besegrats med sanningen och det fanns inte någn anledning att gå vidare med några bestraffningar.

God kontakt med kungahuset
Carl Svedelius var informator i kungahuset för kronprins Gustav (Gustaf VI Adolf) och prins Wilhelm. Kronprins Gustav spelade för övrigt regelbundet tennis i Norra Reals idrottshall.

Svedelius en kyrkans försvarare
Precis som Sigfrid Almquist var Svedelius känd för att vara religiös. Han ledde själv en tredje del av alla mogonsamlingar och satt med i Direktionen, som skulle bestämma över de skolgudstjänster, som skulle hållas. I sammanhanget kan nämnas att på den här tiden var eleverna skyldiga att delta i högmässogudstjänster på söndagar och helgdagar.

Sort socialt engagemang
I samband med det stora nödåret i Norrbotten år 1902 organsierade Carl Svedelius 12 s.k. arbetsstugor, där 400 barn fick mat, kläder och undervisning i praktiskt arbete och skolundervisning under åtta månader. Folkskola var under den här tiden inte tillgänglig för alla barn i Norrbotten. Avstånden var för stora. Svedelius var också ordförande i "Föreningen för befrämjande av skolungdomens vapenövningar"

"Snoken"
Trots att Carl Svedelius gjorde mycket för skolan, idrotts- och föreningslivet samt det sociala arbetet, var han inte omtyckt utan kallades "Snoken". Han hade som ovana att "smyga" runt i skolan och kontrollera lärarna. Enligt eleverna hade han speciella skor med tysta sulor för detta. Som skolman var han dock respekterad och - trots att han var humanist och språkman - övergav han inte den reala bildningslinjen som von Friesen implementerat i skolan.

Carl Svedelius
Tavlan målad av Karl Örbo
Benkt Söderborg, rektor 1926 - 1946

Född i Mellösa, Närke, 3 februari 1881 och död 2 januari 1955.
Föräldrar: Folkskollärare och organist Andreas Söderborg och Thilda Maria Fröberg.
Gift med Anna Mannerstråle, född 1882. Dotter till Wilhelm Mannerstråle och Hilda Bedoire
Doktorsavhandling: Eine Untersuchung bezüglich des Zusammenhanges zwischen Absorbtion, Dispersion und Flourezenz des Lichtes (1913)
Författarskap: "Lärobok i praktisk fysik för svenska skolor. Magnetism och elektricitet" och "Populär astronomi" (1921)

Striden om "Den matematiskt-naturvetenskapliga bildningstypen" kontra det "allmänmänskliga bildningsidealet"
Benkt Söderborg kämpade för matematik och naturvetenskap skulle få högre status. Det gjorde han med viss framgång och fick stöd på många håll. Belackarna menade att "maskinkulturen" trängde undan"själskulturen".
"Det kan inte vara de allmänna läroverkens studiemål att giva en och samma allmänbildning åt alla sina lärjungar. Icke heller kan det vara att giva specialutbildning. Men det finns olika bildningstyper ... den matematisk-naturvetenskapliga utbildningen, och vägen till nående av denna bildning bjuder i pedagogiskt och psykologiskt hänseende mycket rika möjligheter, ... , som kunna väcka och fruktbargöra den unges anlag och intrssen."

Realgården
År 1941 byggdes fjällstugor i Jämtland, nära Åre, av Norra Reals läroverk - på initiativ av Norra Realarnas förening - och gården hette ända fram till 1962 Realgården. År 1962 köptes gården av Skid- och Friluftsfrämjandet och då ändrades namnet till Björnvallens fjällgård och idag drivs den i privatregi som konferens- och fjällgård. Rektor Benkt Söderborgs Realgårdsfond gav varje år några lärjungar möjligheten att vistas på gården.

Kriget
Under kriget kunde inte skolan värmas på vanligt sätt med koleldning och man var tvungen att stänga aulan och idrottshallen för att spara bränsle. Under tiden 4 - 20 mars stängdes skolan helt och eleverna hade "kokslov" och då tog miltären över byggnaden. En del lärare - tillsammans med elever - tjänstgjorde inom luftbebakningen. År 1941- 42 började den s.k. värntjänstutbildningen, sanktionerad av Skolöverstyrelsen. Det var då frågan om rena militärövningar med gymnasieelveverna. Ett skyddsrum byggdes i källaren. Under den här tiden började en del elever uppträda i läderstövlar för att markera sina sympatier, men några direkta trakasserier av judiska elever tycks inte ha förekommit utöver att en elev lär ha tvingats avidentifiera sitt judiska namn. Det är dock känt att problemen var större i andra Stockholmsskolor. Enligt uppgift skall Benkt Södergård aktivt hindrat att den dåtida tyska ideologin fick fotfäste i Norra Real.



                Realgården i Jämtland, Norra Reals fjällgård fram till 1962. Foto: Percy Phil 1950
Benkt Söderborg
Tavlan målad av Karl Örbo






Högre Läroverket i Stockholms sigill



Tillbaka till historiken