En rolig sak som härledde till Dangrés smeknamn var när delar av plutonen var vid Klövermyran uppe i Kusträsk och klöste lös material från grustaget där uppe.

Eftersom vi var ett antal maskinister på grävaren, av varierande längd, är det praktiskt med justerbar stol, vilket också maskinen var utrustad med. En brandsläckare är också bra att ha...när det brinner.

Förmodligen hade någon mer kortväxt spakat maskinen ett tag före Dangré stod på tur. Dom som känner till grustaget vid Klövermyran vet att det inte är den finaste sand där så det tenderade till att inte vara helt vibrationsfritt vid alla tillfällen. Detta hade lett till att den 2 kg:s pulversläckare som satt monterad på hyttväggen bakom stolen hade ramlat ner bakom den.

Dangré, som ju är av betydande längd, slängde sig in i hytten och sköt med god kraft tillbaka förarstolen för att passa hans kroppshydda.
Släckaren var lite i vägen...

Släckaren klämdes bakom stolen och utlöstes varvid den helt ohämmat blåste ut 2 kg blått pulver som täckte inte bara Dangré, utan även minsta skrymsle av förarutrymmet. Då jag inte såg detta själv kan jag inte uttala mig om hur kul det kan ha sett ut men efter vad jag hört så var Dangré en blå tomte. Jag tillhörde dock dom som fick städa maskinen efteråt så jag kan mycket väl tänka mig... :-)

Efter detta ansåg dock plutonen att ett lämpligare namn på vederbörande "brandman" var nödvändigt. "Danger" låg ju rätt nära till hands och stämde ju ganska bra också så det fick bli det.

/Rocco