Fårrden ja. Det var en riktig hårding-bil. Jag, Pelle Sandström och Viktor Löfdahl köpte denna bil för att ha nånting att förlusta sig med och nånting att faktiskt tranportera sig i under de tio hyfsat långa månader man tillbringade i Bodens hårda klimat.

Det var en rostig -79:a som vi köpte för 2.000 spänn, rätt pris för att ha kul i de åtta månader som då var kvar av värnpliktstiden. Motorn var en 2,0:a med Weber-förgasare vilket var bra, motorn gick faktiskt som en klocka. Det enda vi gjorde på den Fårrden var att renovera generatorn då bilen tenderade att bli utan ström när den som mest behövdes...
Vi utsatte den naturligtvis för vissa tester på diverse stridsvagns övningsbanor runt om i Boden, dessa avklarades naturligtvis med bravur. Framvagnen fick ta en del smällar då övningsbanorna inte ofta håller svensk motorvägsstandard men det var inga problem, Fårrden var en pansarbil.

Den användes också naturligtvis som trupptransport vid lite festligare tillfällen till exempel då den fina staden Luleå besöktes på helgerna ibland. Folk blev antagligen mäkta imponerade av den vackra skapelsen, dom tittade då iallafall...

Utrustad med 25 meter förtöjningstross, en piassava-kvast, en 12 kg:s brandsläckare och diverse marschaller gjorde att man var förberedd för alla typer av attacker och händelser. De flesta av dessa föremål kom faktiskt till användning... :-)

Att skrota den innan vi muckade var tänkt redan från början men det var minsann ingen lätt match! Att tippa två ton hård snö på taket, att så fort som möjligt sladda in i hårda snövallar så sidorna blev helt intryckta, att varva motorn tills man trodde ens sista stund var kommen hjälpte inte.
Det krävdes att vi byggde ett hopp, som Enberg fixade till med L 120:n av snö och fordonsmattor, och hoppade tre gånger - ca. 5-6 meter vardera - att kylaren lossnade och pajade fläkten samt att tråget sprack så oljan rann ut för att ta död på monstermaskinen. Efter dessa bravader fanns det dock ingen återvändo.

Fårrden va dö'...

Hela plutonen sörjde naturligtvis, vi tände marschaller som placerades på huven och hade en tyst minut. Mycket vackert men sorgligt ögonblick. ;-)
Slut på sagan.