LIVET MED OZZY

Hej! Som ni säkert märkt är det glest med uppdateringar på mattes dagbok. Därför har matte istället bestämt att hon ska blogga, kanske inläggen kommer lite tätare, vi får se. Vill du läsa bloggen, kolla här. Välkommen!

//Ozzy och matte

Januari 2007
1|2|3|4|5|6|7|8|9|10|11|12|13|14|15|16|17|18|19|20|21|22|23|24|25|26|27|28|29|30|31

Oktober 2006
1|2|3|4|5|6|7|8|9|10|11|12|13|14|15|16|17|18|19|20|21|22|23|24|25|26|27|28|29|30|31

September 2006
1|2|3|4|5|6|7|8|9|10|11|12|13|14|15|16|17|18|19|20|21|22|23|24|25|26|27|28|29|30|31

Augusti 2006
1|2|3|4|5|6|7|8|9|10|11|12|13|14|15|16|17|18|19|20|21|22|23|24|25|26|27|28|29|30|31

Juli 2006
1|2|3|4|5|6|7|8|9|10|11|12|13|14|15|16|17|18|19|20|21|22|23|24|25|26|27|28|29|30|31

Juni 2006
1|2|3|4|5|6|7|8|9|10|11|12|13|14|15|16|17|18|19|20|21|22|23|24|25|26|27|28|29|30

Maj 2006
1|2|3|4|5|6|7|8|9|10|11|12|13|14|15|16|17|18|19|20|21|22|23|24|25|26|27|28|29|30|31

April 2006
1|2|3|4|5|6|7|8|9|10|11|12|13|14|15|16|17|18|19|20|21|22|23|24|25|26|27|28|29|30

Mars 2006
1|2|3|4|5|6|7|8|9|10|11|12|13|14|15|16|17|18|19|20|21|22|23|24|25|26|27|28|29|30|31

Februari 2006
1|2|3|4|5|6|7|8|9|10|11|12|13|14|15|16|17|18|19|20|21|22|23|24|25|26|27|28|29|30|31

Januari 2006
1|2|3|4|5|6|7|8|9|10|11|12|13|14|15|16|17|18|19|20|21|22|23|24|25|26|27|28|29|30|31

December 2005
1|2|3|4|5|6|7|8|9|10|11|12|13|14|15|16|17|18|19|20|21|22|23|24|25|26|27|28|29|30|31

Torsdag 11 januari 2007

God fortsättning på det nya året! Julen firades i Finland där Ozzy fick träffa Charlie, Sigge och Filip igen, springa lite i skogen och testa krypa in i några mårdhundsgryt,. Hundarna kom bra överens, även om Filip med jämna mellanrum ville visa att han minsann bestämmer. Charlie är ju så gammal och trött så han orkar inte bry sig om någon av dem, och Sigge håller sig mest på sin kant. Sämst på hela jullovet tyckte nog Ozzy var när han hade på sig sin tomtedräkt på julaftonen. Han och Filip låg som två sura prinskorvar vid julgranen. *LOL*

Efter jul var vi tillbaka i stan lagom till nyår och valde att fira nyårsafton på tu man hand (ja, på tre man hand med Ozzy då). Till tolvslaget gick vi in till Rådhusparken för att titta på fyrverkerierna, men Ozzy blev lite stirrig av alla glada och högljudda (och rätt fulla) människor, så vi positionerade om oss och tittade på raketerna från en betydligt lugnare plats bakom kyrkan istället. Förra året var ju Ozzy så liten så han sov sig igenom hela nyårsfirandet, så vi var lite osäkra på hur han skulle reagera i år, men det var inga som helst problem trots mängder av "bomber och granater".

Den här veckan har Ozzy varit hos dagmamma/dagpappa. Bertil och Elisabeth erbjöd sig att ha honom hos sig på dagarna eftersom de oftast är hemma. Tänk att det finns såna snälla grannar! Vi blev så klart jätteglada, men eftersom vi inte vill att Ozzy ska vänja sig vid att ha sällskap hela tiden och eftersom vi vill vara till så lite besvär som möjligt så har vi löst det så att vi lämnar honom hemma som vanligt på morgonen. Sen får han vara ensam tills Micke kommer hem på lunch och går ut med honom och så får han vara hos Bertil och Elisabeth och Frasse på eftermiddagarna. Första dagarna var han väldigt gnällig, men nu börjar det gå bättre. Han är ju lite gnällig av sig ibland, även när han är med oss, så det får man bara ignorera, men det kan nog vara lite frustrerande när man inte är van och inte riktigt vet vad han vill. Frasse kanske inte tyckte att det var husses och mattes mest briljanta idé, men han kanske vänjer sig vid vild-Ozzy han också. Och till Ozzys försvar måste jag säga att han är betydligt mindre vild nu än för ett halvår sen. Ett problem är dock att Elisabeth är allergisk, så vi vet inte riktigt hur försöket utfaller än, men även om han kanske inte kan vara där varje dag så är vi så klart glada för varje timme.

Han kliar sig otroligt mycket i ena örat, trots att vi försökt behandla (vilket han hatar, direkt han hör "skölja öronen" springer han och gömmer sig), så på måndag ska vi med honom till veterinären för att se vad man kan göra åt det. Rapport kommer.

Upp

Onsdag 18 oktober 2006

Igår testade vi Ozzys urin igen och den här gången var det bra. Vi håller tummarna för att innepinkade hängde ihop med infektionen - nu har han inte pinkat inne sen förra tisdagen, och det bådar ju gott. Dessutom är det knappt nåt gisch alls i snoppen heller. Gissar att just den biten kommer att komma tillbaka efter ett tag, men det är roligt så länge det varar. ; )

Upp

Fredag 13 oktober 2006

Jahapp, då har nästan en vecka gått sen vår utflykt till Sundsvall. Eftersom utställningen började redan 8.30 på söndagen valde vi att åka ner på lördag för att slippa kliva upp så tidigt på söndagmorgon, och så lockade ju IKEA så klart. (Jag slår vad om att 3/4 av de som var på IKEA också skulle på/hade varit på hundutställning...!) Vi sov på IBIS mitt i stan och fick ett "hundrum" som Ozzy uppenbarligen gillade, för han rejsade runt i sängen som en galning direkt. Det kan ju förstås bero på en hel del överskottsenergi efter resan ner också. På kvällen tog vi en långpromenad med Ozzy längs ån.

Söndag morgon var det tidig väckning. Micke gick ut med Ozzy och lämnade honom sen i bilen så att vi kunde äta frukost. Precis när vi packat ihop våra saker och skulle gå ner till frukosten ringde Anneli - bilen hade gått sönder och de (3 personer med 5 hundar) stod i Docksta och väntade på att macken skulle öppna! Efter många om och men slutade det hela med att Annelis svärfar körde ner från Umeå och bytte bil med dem, och de hann till Sundsvall i tid.

Ozzy skötte sig jättebra i ringen (förutom när det var avels- och uppfödarklass, vid det laget var han less på allting och gick knappt att få att stå ordentligt) - jag hade köpt ett nytt koppel som funkade mycket bättre än det gamla - och han fick fin kritik. Vi fick en slät etta och placerade oss som 4 i juniorklassen, och det får vi väl vara nöjda med. Jag var beredd på att han skulle få kritik för sin långa nos, men tvärtom tyckte domaren att han hade "Excellent masculine head". Dock är han ju väldigt sen i pälsen (kvaliteten är väldigt bra, men färgen är sen), så där kommer vi förhoppningsvis att få bättre vitsord framöver. Det gick också bra för de andra, speciellt för Ozzys halvbror Amigo (BH2, Cert, Reservcacib) och halvsystern Kiaya (1 uk med ck, BT4). Nu blir det nog ingen mer utställning i år för Ozzys del.

Roligast av allt var ju att vi fick träffa Hilding, Ozzys bror, för första gången! Och det var inte klokt så lika dom är! Ska fixa foto snart så att ni själva får se. Göran och Lucy, Hildings husse och matte, var supertrevliga, och eftersom vi tycker att det vore kul om Ozzy och Hilding fick bekanta sig ordentligt med varandra utan att behöva vara kopplade så ska vi åka ner och hälsa på någon gång, vid tillfälle.

I helgen blir det älgjakt igen!

P.S. Angående pinkandet... Vet inte om innepinkadet direkt har något att göra med infektionen som han får penicillin för, men om inte annat så är det nu mycket mindre mojs i snoppen, vilket ju också är glädjande för alla möbler och kläder. I måndags kväll tog han i ett obevakat ögonblick (själv hade jag slumrat till i fåtöljen framför tv:n och Micke var så involverad i CSI att han inte var tillräckligt uppmärksam) sats för att pinka på vår nya fåtölj och lyckades väl också till viss del innan Micke röt till och jag abrupt vaknade för att hojta "Har han pinkat?!" Tror nog att han insåg att han inte stod så högt i kurs efter det, och den natten fick han nöja sig med att sova i Biabädden.

Upp

Torsdag 5 oktober 2006

Micke lyckades sticka en bunke under Ozzys stråle i morse så han for direkt till Björkstadens djurklinik och lämnade in provet. Svaret kom i eftermiddags. Jag ska erkänna att jag inte riktigt förstod vad de egentligen hittade, men hon ville i alla fall att han skulle gå på en 10 dagars penicillinkur. Sen ska ett nytt urinprov tas, och om det fortfarande inte ser helt friskt ut så vill hon träffa honom.

Upp

Onsdag 4 oktober 2006

Nu har det gått en månad sen jag skrev sist, men Micke har skrivit några inlägg istället. Det har blivit en hel del jakt och spår sista tiden och inte så mycket annat, istället har jag koncentrerat mig på scrapbookingkurs och gospelkör, men jag har försökt komma igång med träningen med Ozzy nu också. Egentligen borde jag nog sätta mig ner och planera mer seriöst, men det biter inte riktigt. Huvudsaken är väl att vi gör något, att det inte är så strukturerat må så vara.

I måndags fyllde Ozzy ett år! Tänk att tiden har gått så fort. Han fick patétårta och tuggben inslaget i presentpapper som var himla roligt att slita bort och sen låg han och tuggade på benet under matbordet i vardagsrummet tills han blev alldeles svettig. Och dumma matte tvingade honom att ta på sig partyhatt så att hon fick fota honom. Men får man patétårta för besväret må det väl vara hänt. (Jag ska fixa pop up-foto på födelsedagsbarnet endera dagen när jag orkar ta reda på hur man gjorde.)

För några veckor sedan var vi hos Doréen och Åke och fick hjälp med att fintrimma Ozzy inför Sundsvallsutställningen kommande helg. Doréen är en klippa - tack för att du alltid är så hjälpsam! Ozzy var superfin efter trimningen, men nu har han faktiskt hunnit bli lite rufsig så vi får nog plocka några strån innan vi far. Anneli ska dit med Foxy, Kiaya och Maxy, plus att Ozzys bror Hilding som bor i Ö-vik också ska dit, så det blir en riktig släktträff. Tror att någon/några från första kullen också ska visa upp sig. Det ska bli spännande att se hur det går för Ozzy - jag försöker att inte ha några förväntningar alls, huvudsaken att vi gör vårt bästa och sköter oss fint i ringen, mycket mer än så kan man ju inte göra. Men visst vore det kul om det gick bra, speciellt eftersom det är första officiella utställningen. Går det bra för alla valparna så ska vi in i avels-/uppfödarklassen också. Minst lika spännande som utställningen blir ju hotellövernattningen med Ozzy och besöket på nya IKEA. =)

Något som har varit ett litet irritationsmoment på sista tiden är att han har börjat markera inne, och ute också för den delen, på olämpliga ställen. Vi vet inte riktigt vad det beror på, men hoppas att det är hormoner/könsmognad och något som växer bort. Jag skulle förstå om han bara gjorde det när han är ensam eller när vi är hos andra, men det händer när vi är hemma, inne som ute, han har pinkat ner Mickes vapencase, en resväska med kläder i, en kylväska, en plastkasse med mat i, det nytvättade överdraget till fåtöljen *morr*, fårskinnet, ja, listan är lång, och det är inga små mängder som kommer heller. För någon månad sen slutade vi stänga dörrarna till vardagsrummet, sov- och gästrum, men nu har vi känt oss tvingade att stänga åtminstone in till vardagsrummet när han är ensam.. Har börjat misstänka att det kanske är en urinvägsinfektion, så imorgon bitti ska vi försöka få till ett urinprov. Återkommer med rapport.

Upp

Onsdag 6 september 2006

Nu är busen hemma igen efter äventyren i älgskogen! Igår fick han spåra en älg som en av jägarna skjutit och enligt husse var han superduktig. Och ett så stort byte har han aldrig fått, han blev helt till sig av lycka. *LOL* Idag fick han driva rådjur också, men Micke berättar nog mer om allt detta. Matte är bara glad att busen är hemma igen!

Upp

Söndag 3 september 2006

Oj shit! Vart har tiden tagit vägen?! Och jag har inte ens haft roligt! *LOL*

Jahapp, då är det höst och sommarens lata dagar är förbi. Ett tydligt tecken på det är att det är dags för älgjakt. Jag har precis vinkat av Micke och Ozzy som har åkt upp till Skäran och Lövsele-Noret för att jaga älg i tre dagar. Ska bli spännande att se hur Ozzy beter sig i älgskogen. De var upp i torsdags för att röja kring ett älgtorn och då fick de korn på några älgar som stod och åt middag. Ozzy skällde så hela byn vaknade, och husse var stolt. =)

Ozzy och jag har inte riktigt kommit igång efter semestern. Vi har inte alls tränat efter någon medveten plan sen vi kom tillbaka efter ledigheten, men jag passar på att köra vardagslydnad varje gång vi går ut, och han börjar få bra kläm på en del saker som inte alls varit under kontroll tidigare. 'Stanna' har han blivit väldigt duktig på, och 'hit' funkar också hyfsat bra numera. Jag har försökt jobba med 'håll' några gånger, men det är vi absolut sämst på. Det går bra så långt att han biter om den, men direkt han måste hålla den minsta lilla nanosekund tycker han det är aptrist. Misstänker att mattes tålamod inte är det bästa heller... 'Kryp' har vi inte jobbat på alls på väldigt länge - det som vi var så duktiga på ; ) Känns som om jag borde gå igenom listan och lägga upp en plan. Om/när Christel kör nästa kurs vill vi ju gärna vara med och då skulle det kännas himla kul att ha nött in allt från grundkursen.

Igår blev lillbusen 11 månader! Tänk att han snart är ett år gammal. Av någon märklig orsak har han blivit ryckt flera gånger på sin månadsfödelsedag, så också igår. Micke ryckte ner honom ganska ordentligt, han såg ut som en liten byracka innan, och han blev jättefin! 8 oktober ska vi på utställning till Sundsvall - hans första officiella! - och det ska bli spännande att se hur det går. Går det bra är det förstås jättekul, går det inte bra är det bara att komma igen någon annan gång.

P.S. Kusin Sigge fick en etta och blev bästa hund på sin första start i öppenklass (jaktprov) igår så nu är han uppflyttad. Spikrak karriär!

Upp

Måndag 14 augusti 2006

Nu är semestern slut och vi har återvänt till Umeå. Som många andra har vi haft underbart semesterväder - bara sol och inte en endaste droppe regn. Nåja, en eller två, men det var knappt att sommarstugeterassen blev blöt. Ozzy har haft härliga dagar med mycket bus och kopplet har han knappt sett till alls på 4 veckor. Innan vi for hade jag stora planer på att vi skulle träna lite varje dag och passa på att bli skitduktiga under semestern, men av det blev det i princip noll och ingenting, inte ens en tumme bidde det. Husse har dock varit lite duktigare och lagt ett spår åt honom en gång i veckan.

Ozzy kom över lag bra överens med de andra hundarna; Charlie brydde sig inte nämnvärt, men när Ozzy fick ett busanfall och ingen annan fanns tillgänglig ställde han villigt upp, trots att han är gammal och trött. Sigge markerade ibland att han tyckte att Ozzy blev lite för närgången, men det var nog mest en säkerhetsåtgärd från hans sida. För det mesta brydde han sig inte. Filip körde det ihop sig med ibland, men på det stora hela gick det bra. Dessutom har Ozzy fått träffa tysken Inka, labben Vixen och cockern Ivan, och så Lill-Wilmer förstås, som han gärna gav en puss eller två när han kom åt.

Det visade sig - precis som vi misstänkte - att Ozzy är lite av en badkruka. Sådan matte sådan hund? Han gick gärna i, men ville helst känna fast mark under tassarna. Om man slängde i en pinne så kunde han förstås inte låta bli att hämta den, så på så vis fick vi honom att våga simma lite. Vi testade att låta honom simma med flytväst också för att se om det blev lättare, men han blev lite störd av den. Filip tyckte däremot att det var en fantastisk mojäng! Första veckan var Ozzy ganska spak i båten, men efter att veckorna gick blev han kaxigare.

Det är snabba ryck när vi är tillbaka i selen - igår var Micke och Ozzy upp till Fällfors för att nosa på grävling! Själv ska jag åka till Danmark imorgon och blir borta hela veckan, så jag har inte tid att sitta här längre. Skriver mer när jag är tillbaks - ska försöka lägga in några bilder då också. Har tagit ca 500 foton på semestern, och 90% är av Ozzy och/eller Wilmer!

Upp

* * * SEMESTER!! * * *

Fredag 7 juli 2006

Igår var vi till Doreen och Åke för att låta Ozzy testa grytet igen. Man ser på honom att han tycker att det är skitskoj!! Själv följde jag med för att försöka dokumentera det hela. Inte så enkelt med en snabb liten border som är på hugget, men resultatet ser ni här.

Upp

Onsdag 5 juli 2006

Ojoj, nu har det verkligen blivit mer än lovligt glest mellan dagboksinläggen. Ett enda inlägg i juni är under all kritik! *LOL* Tur man inte har en blogg, då skulle man nog få lägga ner den p.g.a. inaktivitet. *Harkel* Ska i alla fall kompensera den taskiga uppdateringen med att lägga in extra många foton i dagens inlägg. (Ber om ursäkt för att man kastas högst upp på sidan när man klickar på fotona, men jag orkar inte fixa det idag, tålamodet tryter.)

Först det viktigaste: Ozzys hundpass är äntligen klart!! Under tiden vi var i Grekland fick vi meddelande från Statens Veterinäranstalt om att rabiesvaccineringen var ok, och förra måndagen var vi till Göransson och kvitterade ut passet. Tjohoo!! Så nu kan han resa nästan vart han vill i hela världen. =))

Förra gången jag skrev höll Micke och Ozzy på att gå eftersökskurs, och den var fantastiskt bra och värd vartenda öre. Helgen var väldigt intensiv, men mycket lärorik, men jag tror Micke får berätta mer om den vid något annat tillfälle eftersom jag själv rände runt Stockholm då och inte fick följa deras öden och äventyr. Ozzy fick i alla fall möta Greta Björn, mer om denna tilldragelse kan ni läsa här.

Helgen efter att vi kom hem från Grekland var det dags för utställning, dubbelt upp. På lördagen var det Vännäs internationella, och där gick det jättebra för Ozzy; först en etta med HP och fin kritik och sen blev han BIR-valp! Domare Svante Frisks utlåtande: "Trevl långlinjerad valp Ngt finmejslat huv. nos kunde varit ngt kortare Bra bett mörka ögon Bra halslängd Plan rygg lite kort kors Mkt bra vinkl bak Bra skuldra o. ö.arm Lagom gr.omf. Rör sig lite marktrångt bak lite löst o valpigt fram Bra fr sid. lite hög svans Kunde haft ngt strävare päls nytrimmad. trevligt temp. Bästa valp!" Ozzys mamma Foxy blev BT-2:a och fick CK och Reserv-CACIB, och halvsystern Kiaya blev 3:a i ukk med en slät 1:a. Kul va?!

På söndagen var det Norrlandsbordern i Nordmaling, som också gick bra. Ozzy fick en etta med HP och domarutlåtandet löd: "Hund av mkt bra kvalité. Ngt lång i huvudet. Bra stora tänder, mörka ögon. Vacker topline, bra svansansättning. Lagom vinklad bak. Ngt vid i fronten. Trevligt visad. God päls."(Domare: Helene Lundgren, kennel Ferryside ) T.o.m. matte fick ett gott omdöme. ; ) Norrlandsbordern var en trevlig och gemytlig tillställning och den största behållningen var att domaren berättade varför hon placerade hundarna som hon gjorde, så det var väldigt lärorikt. Medan vi var i Grekland fick ju Ozzy vara på kollo i Skäran med Zingo och familjen Karlsson, och så roligt har han nog aldrig haft i sitt korta hundliv. Zingo och han blev jättebra kompisar och busade hela veckan lång. Han fick vara på scouthajk och murkeljakt och en massa annat. Åka skottkärra tyckte han var extra roligt! => Lathunden. =) Vi for direkt upp och hämtade honom när vi kom till Umeå, och trots att han haft det bra så hade han i alla fall inte glömt oss (foto). Han visste knappt hur han skulle hälsa på oss båda och for som en liten tätting fram och tillbaka, fram och tillbaka och överöste oss med hundpussar. Jag hade varit lite orolig över att Ozzy skulle bete sig lite "terrieraktigt" mot Zingo (dvs. "allt ditt är mitt men allt mitt ska du skita i"), men några sådana tendenser fanns inte alls. Zingo fick leka med hans leksaker och sova i hans säng utan att han sa ett knyst. Och Ozzy fick leka med Zingos märgben, han fick t.o.m. ta det med sig när han for hem och han har nog inte gillat nån annan leksak lika mycket som han älskade det där märgbenet. Tyvärr tuggade han på det så mycket så det började flisas sönder, så nu har vi slängt det. Husse har dock lovat att skaffa honom hur många som helst i älgjakten i höst.

Nu i helgen var vi upp till Ånäset och träffade Zingo igen och de kände helt klart igen varandra. De busade i princip konstant från det att vi kom tills vi for. Snälla katten kom också och ville vara med, men Ozzy var väldigt skeptisk och gick nästan undan. =) Känns så skönt att veta att Ozzy alltid är välkommen dit ifall vi måste åka nånstans, och Zingo är lika välkommen hos oss.

När Micke hade skjutsat Ozzy till Ånäset råkade han på en död grävling på E4:an. Den chansen kunde han naturligtvis inte missa, så det blev till att stanna och slänga in den bak i bilen och ställa sig i trädgården och ta ur den när han kom hem. Nu har skinnet torkat och ibland hänger Micke upp det i ett av äppelträden i trädgården eller busar med Ozzy så att han, ja Ozzy alltså, får träna bakbenen. Kolla!

För någon vecka sen var Micke och Ozzy till Doreen och Åke och testade deras gryt. Det var första gången för Ozzy, men han klarade det galant. Imorgon är det tänkt att vi ska fara dit igen, och den här gången kanske vi kan dokumentera det hela också, eftersom vi följer med båda två. Micke har beställt en pejl åt honom nu, så i sommar kanske vi vågar släppa honom i skogen. Som om nu han skulle gå så långt... Lillfegisen.

I söndags fyllde Ozzy 9 månader - tänk att han är så stor redan, vår lille duktige kille! Detta firades med att han blev ryckt i trädgården medan vi lyssnade på John Ajvide Lindkvist som sommarpratade i vår nya rosa radio och Frasse låg under äppelträdet och tänkte "taskig matte och husse han har"... Han är i alla fall otroligt tålig när Micke rycker honom och finner sig i det mesta. Det finns några ställen, t.ex. "kalsipperna" på bakbenen, som gör honom lite stingslig, men annars går det bra.

Nu är det bara 1½ vecka tills vi far hem till Finland på semester. Terror-Filip har kommit hem redan och domderar med Sigge, så vi får hoppas att det går bra med Ozzy. Vi hoppas på fint väder och många båtutflykter, men eftersom vi inte riktigt vet hur pass simkunng och -villig han är så har vi införskaffat en flytväst på Clas Ohlson. Han blev inte direkt överlycklig när jag provade den på honom - jag fick locka honom med en godis för att han ö.h.t. skulle röra sig. Tills vi far på semester får vi slappa på balkongen, men det är nu inte så kul det heller eftersom hela Hemvägen är ett enda stort vägarbete.

Nåja, that's it folks!

P.S. Sigge har blivit pappa - 2 pojkar och 4 flickor!

Upp

Lördag 3 juni 2006

Klockan är nu 01.04 och jag borde ha gått och lagt mig för länge sen. Min vana trogen har jag packat och fixat och donat ända fram till nu, man är ju så mycket effektivare när man gör allting i sista minuten... I morgon bitti flyger jag ner till Stockholm och på tisdag flyger vi till Grekland (Thassos). Micke och Ozzy går eftersökskurs nu i helgen, och sen kommer Ozzy att åka upp till Zingo i Skäran där han kommer att vara på kollo medan vi är på Thassos. Han kommer säkert inte alls att sakna oss lika mycket som vi kommer att sakna honom...

Eftersökskursen verkar vara en höjdare och imorgon och på söndag blir det en hel massa praktiska övningar. Bl.a. annat ska Ozzy få träffa en mekanisk uppstoppad björn, det ni. Det var bara slumpen som gjorde att Micke fick höra om kursen när vi var hos Doreen och Åke. Tyvärr var den full, men till Mickes stora glädje fick han veta för en vecka sen att han fått plats på kursen. Det blir en intensiv men förhoppningsvis rolig och lärorik helg.

Vi har gått med i Björkstadens hundklubb för att kunna träna viltspår i sommar. De har ett flertal färdigt snitslade spår på I20-området, och vi har redan testat ett par gånger. Första gångerna Ozzy fick på sig spårselen skruvade han på sig och tyckte inte alls att det var särskilt kul, men nu har han börjat förstå att selen = spår = kul. Och han är så stolt när han hittar skanken! Han är ganska noggrann och har bra tempo när han spårar (han zickzackar sig fram), men sist blev det lite för svårt när en älg hade korsat spåret. När han fått lite hjälp att hitta det igen gick det hur bra som helst.

Igår var Ozzy till veterinären för att ta sitt rabiesblodprov, så nu håller vi alla tummar för att vaccinet har tagit. Nu MÅSTE jag gå och lägga mig, jag skriver mer när vi kommer hem från Grekland.

Upp

Måndag 15 maj 2006

Jahapp, så har återigen en massa veckor gått utan att jag skrivit någonting. Men livet med Ozzy rusar vidare i full fart, det är nog därför jag inte hinner skriva något. ; )

Förra veckan var jag och Ozzy på sista träffen på klickerkursen. Vi är ju inte på långt när fullärda, men han (och jag också, för den delen) har gått framåt jättemycket under de här två månaderna. Vi har varit ett trevligt gäng och det kändes lite vemodigt att skiljas åt. Christel ska ha barn i augusti, så tyvärr blir det ingen fortsättningskurs i höst än, men när hon kör igång igen hoppas jag att vi kan gå. Skulle gärna fortsätta gå klickerkurs eftersom det funkat så bra, och jag vet inte om jag är så sugen på att gå i någon annan ”skola”.

I lördags var vi på Borderterriersällskapets (avd. Mellan-Norrland) borderträff i Hörneå. En trevlig tillställning där vi fick tillfälle att låta Ozzy (och husse) prova på viltspår för första gången. Dessutom vann vi tipspromenaden som enda lag med 10 rätt!

Spåret var väldigt enkelt, 20 meter rakt in i skogen, men första försöket resulterade i absolut noll intresse från Ozzy – han tuggade på en kotte, pinkade i blåbärsriset och hade mest ögon för alla andra hundar, mest löptiken till vänster. När alla andra var klara testade de igen och Nina, tjejen som instruerade oss, kampade lite med honom med en skank som hon sedan gick in i skogen med. Då vaknade intresset hos honom och sen gick det som en dans. Så stolt han var när han kom travande med ”bytet” i munnen!

Nu i helgen åker vi hem på dop och då ska Ozzy få vara hos Bitte och Robert. Lyllos oss som har grannar som vill vara hundvakt! Vi hade ju hoppats att vi kunde testa honom för rabies redan 120 dagar efter den första sprutan, men det fick vi inte, tyvärr (30 maj är det dags, då håller vi tummarna!). På fredagen får han vara inne hos oss och så åker en av dem hem på lunch och går ut med honom – vi vill inte riskera att han tuggar i sig nån fin stol i oljad ek eller dylikt… Dessutom är det nog tryggast för honom att få vara hemma där han känner igen sig när han är ensam. Ska bli intressant att se om han vaknar klockan fem och vill upp i deras säng…! =))

Apropå att lämna bort honom så ska vi åka till Grekland en vecka i juni. Plan A var att flyga med honom ner till Stockholm och låta honom busa med Filip en vecka, men eftersom han vägde 7,3 kg sist vi vägde honom och 8 kg är viktgränsen (inkl. väska) så vågade vi inte chansa (senare har vi dock förstått att det inte är så himla noga med vikten). Plan B var att jag skulle flyga ner på lördagen och sen skulle Ozzy och Micke bila ner på måndag kväll och så skulle han få busa med Filip en vecka och så bilar vi upp igen när vi kommer tillbaks följande tisdag. Nu är vi dock på plan C eftersom det visade sig att Tony och Louise får hem en goldenvalp nästa helg och erbjöd sig att ha honom hos sig - Louise ska nämligen vara ”mammaledig” 3 veckor. Så nu ska Ozzy vara i Ånäset och vi kan flyga båda två. Känns himla bra!

För några veckor sedan följde vi med Anneli till Doreen när hennes Foxy och Maxy skulle finputsas inför utställning. Det var himla lärorikt och Doreen var duktig på att visa hur man skulle göra, vad man skulle titta på och hur det skulle se ut. Vi ska försöka hålla honom fin fram till Vännäsutställningen genom att putsa honom regelbundet.

Fram till nu har Ozzy inte brytt sig särskilt mycket om tjejer, men nu har intresset vaknat så nu får vi hålla extra koll på honom tills hormonerna har lagt sig… Lillkillen börjar bli stor!

Jag SKA fixa nya foton!! Jag lovar. Nån gång. Snart.

Upp

Söndag 23 april 2006

Nu är det – igen – ett bra tag sen jag skrev, och massor har hänt. Kursen går vidare (med varierande framgång för oss), Ozzy har blivit ryckt för första gången, vi har varit på vår andra utställning, Ozzy har fått vara på ”läger” i Tavelsjö och Skäran, blivit både skott- och kattränad och fått besöka veterinären för att spola tårkanalerna.

Nu är det bara 3 ggr kvar av kursen, och det känns lite tråkigt – speciellt nu när det faktiskt börjar bli lite vår i luften och det börjar kännas kul att vara ute på kvällarna. Samtidigt kan det vara skönt att bara få koncentrera sig på att träna in allt vi (borde) lärt oss och slippa ta in nytt hela tiden. Just nu håller vi på med ”håll fast”, som inte går särskilt bra eftersom Ozzy tappar intresset ganska fort när jag inte låter honom tugga på apporten, och ”kryp” som går desto bättre. Utgångspositionen tränar vi också mycket på. Ibland går det bra, ibland dåligt – största problemet är att hans bak vill åka alldeles för långt ut och långt fram, men ibland gör han det bara helt perfekt, så det är nog nöta nöta nöta som gäller. För det mesta får jag använda en vägg eller trottoarkant för att få honom i position, men ibland lyckas det utan också (speciellt om vi tränar med koppel på).

För 2½ vecka sen var Micke med honom till veterinären för att spola tårkanalerna för att försöka få bukt med all gegga han haft i ögonen. Han lämnades in på morgonen och fick lugnande, och så hämtade Micke honom några timmar senare. Allt hade gått bra, men han var rejält groggy när han hämtades. Efter detta har hans ögon varit helt bra, så vi får hoppas att det håller i sig. Veterinären sa dock att hans tårkanaler var väldigt trånga, så det är mycket möjligt att han kommer att få problem igen någon gång.

I veckan som gick tog Micke honom med sig och for upp till Skäran i två dagar. Där blev det fullt program med skogspromenader, skotträning, rådjursspaning och kattmöten. Ozzy fick ha spårselen på sig för första gången och den bekom honom inte alls, åtminstone inte när de väl kom ut i skogen. Tony ställde upp och skottränade med dem och det gick jättebra. De körde ett pass varje dag, och Ozzy brydde sig inte överhuvudtaget när det small. Och så fick han träffa katterna Nisse och Nasse också.

I fredags blev han ryckt för första gången, så nu är han alldeles slät och mjuk. Tajmingen var inte den bästa eftersom vi var till Skellefteå på utställning i lördags, men det var den enda tiden vi kunde få så det var bara att tuta och köra. Han hade varit jätteduktig och foglig, så han är välkommen tillbaka! Måste boka tid för finputsningen några veckor innan vännäsutställningen i mitten på juni. Jag har inte fotat honom efter ryckningen än, men så snart jag får ett bra foto på honom ska jag lägga in det. Han var ju inte särskilt superrufsig innan han rycktes - han får nog aldrig nån riktigt rufsig päls - men det är ändå ganska stor skillnad.

I juni ska jag och Micke åka till Grekland, Thassos, en vecka. Vi hade tänkt bila ner till Stockholm och låta Ozzy följa med och vara med Filip medan vi är borta, men sen visade det sig att Tony och Louise ska ta en goldenvalp som kommer hem till Kristi himmelsfärd. Louise ska vara "mammaledig" i 3 veckor, så då fick vi erbjudande om att Ozzy kunde få vara hos dem. Det var för bra för att kunna motstå, så vi tackade ja och flyger ner till Stockholm istället. Ozzy och Filip får helt enkelt vänta med att träffas till semestern.

Förresten, han har hunnit med att mumsa choklad också, då blev inte matte och husse glada. *Morr* Lite salt gjorde att han kräktes upp alltihopa, men från och med nu får vi vara noggrannare med att hålla koll på honom när det finns godsaker i närheten.

P.S. Micke och jag ska få bli gudföräldrar till Wilmer - lyllos oss!

Upp

Tisdag 4 april 2006

Upp

Onsdag 29 mars 2006

Hjälp vad tiden går, på söndag blir Ozzy 6 månader! Det firar vi med att åka på valputställning i Nordmaling, milda Matilda, hur ska det gå?! *skratt* Sen i söndags har vi försökt köra ringträning en stund varje kväll så att han får vänja sig vid att gå runt i cirkel, triangel och fram och tillbaka, och det har väl gått… så där. Ibland går det hur bra som helst, och nästa gång kan han fara runt som en studsboll. Igår gick det t.ex. inte särskilt bra, men 10 cm nysnö gjorde nog sitt till. Vi får hoppas att han har en bra dag på söndag… På torsdag ska vi också ha ringträning ”på riktigt” med AoH-gruppen, så då kanske vi får några nyttiga och användbara tips. Bäst av allt är ju att flera andra hundar är där, hittills har vi ju ringtränat ensamma, och då finns det ju inga störningar som det kommer att vara massor av i Nordmaling. Gulp. Ju mer jag tänker på detta desto mer undrar jag vad vi gett oss in på. Vi misstänker att könsmognaden är på gång så smått, för han har fått en massa konstigheter för sig. Tidigare har han ju t.ex. i princip aldrig skällt inomhus, men nu har han plötsligt börjat med det direkt han hör nåt misstänkt i trappuppgången. Ibland är nån faktiskt där, men lika ofta hör han ”i syne”. Kloklippningen, som tidigare har funkat hur bra som helst, är numera lite av en kamp. Ibland när man är ut med honom koppel är han helt omöjlig och ränner upp och ner i snödrivorna och drar som en galning, men det är inte så ofta. Överlag är han nog rätt snäll ändå. ; ) Anneli berättade att de gärna börjar pinka revir inomhus när de blir könsmogna, extra gärna när man är hemma hos andra. Hoppas vi slipper sånt. Det enda vi var riktigt säkra på innan vi köpte hund var att han inte skulle få vara i vår säng. *Harkel* Ja, det har vi väl börjat ge efter lite grann med… Det är så mysigt att ha gostrollet i sängen, så nu får han komma upp på kvällarna innan vi släcker lampan, sen får han sova i sin egen säng på natten. Helgmorgnarna får han också komma upp, men sova hela natten får han nog aldrig göra, han buffas och knuffas alldeles för mycket för det. Ikväll ska vi på kurs igen, och Ozzy är jätteduktig – åtminstone hemma i vardagsrummet… =)) Första gången vi träffades med hundarna på kursen så gick det ju inte så bra, men förra veckan var han strålande. Gissar att det kommer att gå lite upp och ner, men jag får försöka inse att han är minst i gänget och att dagsformen går upp och ner. Vi får se hur det går ikväll!

Bebisen

P.S. Utlovade ju en bild på bebisen, här är han!

Upp

Måndag 20 mars 2006

Förra söndagen kom Anneli förbi med Foxy och Kiaya för att köra lite ringträning med oss. Vi har ju anmält oss till utställning i Nordmaling, och den är närmare än man kanske skulle önska… Vi tränade på parkeringen framför vårt hus, och Ozzy och jag gjorde väl ”så där” ifrån oss - gå i en triangel i en fyrkantig ring verkar vara svårare än man kan tro. *skratt* Vi får väl vara beredda på att det blir pannkaka så blir det en bonus om det går bra. Om inte annat så är det ju bra träning för både Ozzy och mig. En tjej i AoH-gruppen ska ev. köra lite ringträning med oss också, så då får vi träna lite mer tillsammans med andra hundar.

Nu luktar han inte fullt så illa ur munnen längre, så vi hoppas att han snart har bytt alla tänder. En av hörntänderna är fortfarande kvar, men den har åtminstone börjat kännas lite lös. Sista veckan har vi hittat tänder lite här och var utefter golvet. Det är svårt att veta hur många han egentligen tappat, men det borde inte vara så himla många kvar nu.

Han har börjat så smått att lyfta på benet nu, men det är inte särskilt ofta än. Känns gruvsamt att han snart blir tonåring!

Upp

Onsdag 8 mars 2006

Idag har jag anmält oss till valputställningen den 2 april, så då blir det premiär! *Skratt* Förbereder mig på att det blir pannkaka av alltihop – då blir jag bara positivt överraskad om det går bra. Ska försöka hinna ut till Anneli någon helg och köra lite ringträning också. Har köpt ett utställningskoppel och testat lite i vardagsrummet. Han blir lite hängig när man sätter på det, och det ser ju inte så snyggt ut i ringen. Mera godis, så blir det säkert bra! =) I slutet av april ska vi åka till Skellefteå också – då är det terrierklubben som arrangerar.

Förra veckan åkte Ozzy på en förkylning och snörvlade och snorade på morgnarna – och började snarka! Det har gått över nu, men jag hoppas att han inte blir sjuk nu när kursen börjat. Just nu är det -20, så det får gärna bli lite varmare. De praktiska lektionerna hålls på Bilbolagets parkering, så är det kallt blir det nog tufft för både hundar och mattar.

Nästa helg kommer Ozzys ”moster” med sambo upp från Stockholm och hälsar på och det ser han fram emot. Hade varit extra kul om Filip också kunnat följa med, men den tjockisen är för tung för att få flyga i kabinen, och Mia tror inte han skulle gilla att åka ensam i lastutrymmet så han får stanna hemma med en av hennes jobbarkompisar istället.

Upp

Lördag 18 februari 2006

Tjohoo – Ozzy och jag ska gå klickerkurs!! Fick nys om att Canis har startat en avdelning här i stan och ger både valp- och grundfärdighetskurs med klicker i vår, så jag skyndade mig att anmäla oss. Kostar skjortan och lite till, men det må så vara. Hade helt gett upp tanken på att hitta nån klickerkurs här i stan, så när jag fick veta det här anmälde jag oss på studs. Hon som ska hålla kursen har tidigare jobbat för Canis i Östersund. Ska bli så kul!! Hoppas Ozzy gillar det också, men hittills har han ju tyckt att mina försök att träna med klicker har varit kul.

I veckan har vi fortsatt med vår träning – dels inomhus där vi tränat, sitt, stå, lite ligg och ner. Ute är det mest kontakt som tränats, men även lite gå fint i koppel. Jag tycker att han har blivit mycket lugnare när vi är ute och promenerar – framför allt har han blivit mycket bättre på att själv ta kontakt med mig när vi möter någon. Igår när vi tränade ”ner” tog det inte många klick innan han hajjade att om han först hoppade upp med tassarna mot mitt ben och sen ner igen så fick han godis. *LOL*

I onsdags var vi, jag och Ozzy, hos Susanne på bokcirkel och när vi for därifrån var han synnerligen billig, om nån hade velat köpa honom. *Grr* Medan vi satt och diskuterade våra böcker låg han vid våra fötter på Susannes fina ryamatta och roade sig med att dra ut trådarna. När jag upptäckte vad han höll på med hade han hunnit fixa till en fin liten kal fläck på 5 centimeter. Tur i oturen var väl att han inte hade slitit sönder trådarna utan bara dragit ur dem, så man kan nog sy dit dem igen, men ändå…

Ikväll blir det schlager, första delfinalen, och Susanne och Fredrik kommer hit. Roligt att de fortfarande vill vara kompisar med oss…!

Upp

Tisdag 14 februari 2006 – Happy Valentine’s Day!

I Sikeå fick vi tips om flera inofficiella utställningar under våren, så nu har vi tänkt ställa ut honom några gånger och se hur det går. Även om vi kanske inte kommer att satsa så mycket på just utställning så är det ju intressant att få höra vilka omdömen han får (i våra ögon är han ju världens finaste så klart). Debuten sker troligtvis på valputställning i Nordmaling den 2 april. P.S. Glömde berätta att Ozzy fick sitt första bad för någon vecka sen. Att säga att han gillade det är nog en överdrift, och han var ganska butter resten av kvällen. *skratt*

Upp

Onsdag 8 februari 2006

Oj, nu var det väldigt länge sen jag skrev här! Ska försöka komma ihåg vad som hänt sen sist.

Förra veckan vara jag hemma i Finland p.g.a. jobbet och vi, åtminstone jag, var ganska oroliga för hur det skulle gå med Ozzy när han skulle vara ensam så pass mycket. På söndagen så fick han vara hos Bitte och Robert ett tag (Tack!) tills Micke kom från Göteborg, och gav mig inte en blick ens när jag gick (den hunden skulle gå hem med vem som helst). Han skulle få följa med dem till några goda vänner på fika också, så jag bad i mitt stilla sinne att han skulle uppföra sig, och det hade han gjort. Innan jag for iväg till båten mötte jag Elisabeth i trappan som var bekymrad över hur det skulle gå för Ozzy i veckan, och skulle han gråta alldeles för mycket så skulle de gå in och hämta honom med huvudnyckeln.

På måndagen blev det så dags för det stora examensprovet. Micke lämnade honom på morgonen, kom hem på förmiddagsfika, hela lunchrasten och eftermiddagsfika, och – hör och häpna – Ozzy fann sig i det hela utan minsta gnäll, varken när han kom eller gick! Hela veckan gick strålande och över alla förväntningar.

Förra veckan tappade han också sina första tänder. När Micke kom hem en dag hade Ozzy gnagt jättemycket på plastbaljan så då fattade han misstankar och mycket riktigt så hade framtänderna börjat lossna. Nu har vi tappat räkningen på hur många han egentligen tappat – de nya kommer upp så snabbt! – men det är väl snart 4 uppe och 4 nere som ramlat ut. Vi har lyckats fånga upp en av dem som ramlat ut och den var verkligen inte mycket att skryta över – som ett pyttelitet risgryn! Jag har ju skrutit över hur duktig han är på att låta bli att tugga på saker, men nu när tandbytet har börjat så har han gett sig på kökspallen från IKEA. Men om vi tar bort den så misstänker jag att han letar upp något annat att tugga på istället, så han får hållas. De båda tuggleksakerna är mycket populära nu också – det kliar nog rejält i tandköttet.

I söndags for vi ut till Tavelsjö – dels för att träna Ozzy att åka i buren i bilen, dels för att han skulle få träffa mamma, pappa och halv/syskonen. Buråkningen gick mycket bra – vi hann ända till Hissjö innan första lilla pipet kom. ”Släktträffen” var lite tuffare – Ozzy blev rätt hårt åtgången i början av både syster, halvsyster och mamma, men sen kaxade han upp sig lite när vi kom in. Det märks att Maxy har haft andra hundar att fajtas med. =) Vi har ju en bur som står under köksbordet som vi bär ner i bilen när han ska bilträna, men tanken är att vi ska köpa en lite mindre som kan finnas i bilen hela tiden. I förra veckan hade de ju 20% på Granngården, men den annonsen hade ju Micke tyvärr lyckats missa.

Förra måndagen fick han sin andra rabiesspruta, och nästa morgon hade han klegg i ögonen igen, så antagligen berodde det på vaccinet förra gången också, trots att det var en långsammare reaktion. Vi fick rådet att använda samma salva igen, och efter någon dag var det bra igen. Nu är det bara att vänta 120 dagar och så ska det testas om vaccinet funkat!

Upp

Fredag 20 januari 2006

Där fick jag, som sa att trappträningen neråt inte alls går så bra än. Igår morse gick han glatt en hel halvtrappa ner utan att jag nästan behövde locka på honom. Och när vi kom in efter rastningen och hade gått ända upp till vår dörr så vänder han och tar två trappsteg neråt. Då inser han att det är så smalt att han inte klarar att vända, så då går han ner hela halvtrappan och sen upp igen! Vilken kille!

Igår var vi ut på en rejäl shoppingrunda åt Ozzy. Vi köpte en ny, större plastbalja att ha som dagbädd i arbetsrummet/vardagsrummet och en tjock hundfäll att ha i (som han genast gillade), två olika leksaker som man kan gömma godisar i, en namnbricka att sätta fast i halsbandet, levergodis att gömma i leksakerna, en tuggpinne och… ja, det var nog allt. Leksakerna är det tänkt att han ska få ha enbart när han lämnas ensam hemma, men han fick prova den ena igår och låg i över en timme och försökte lirka ut godisarna. Perfekt sysselsättning när han är ensam! Testade idag, och han brydde sig inte ett smack när jag gick (han kom och la sig vid dörren, men var väldigt upptagen med leksaken). Däremot fick han sin vanliga glädjefnatt när jag kom hem, men kanske inte lika våldsam som han brukar ändå. Har hopp om att det ska gå bra nu – blev lite låg häromdagen när jag läste på alltomhundar.com om alla som börjat ensamträna jättetidigt och kände att vi aldrig skulle komma ikapp.

Den här har han testat		Den här sparar vi till ett speciellt tillfälle =)

Idag har jag lånat en klickerbok på biblioteket som verkar jättebra! Har kikat lite i den och är jättesugen på att köra igång ordentligt. Mitt största problem kommer nog att bli att försöka låta bli att gå för snabbt fram.

Ang. Ozzys ögon så är de redan mycket bättre. Knappt någon gegga alls längre, bara på morgnarna när han vaknar. Ska köra i 10 dagar med salvan, sen får vi hoppas att inflammationen är väck. Fick förresten höra att en av Ozzys systrar råkat ut för kennelhosta. =( Inte roligt för en så liten tjej (ja inte för någon hund, för den delen). Tydligen gick en sån epidemi här i stan i höstas när Ozzy och hans syskon föddes. Den hoppas vi att vi aldrig råkar ut för.

Upp

Onsdag 18 januari 2006

Sista dagarna har Ozzy haft rinnande ögon med en massa gul gegga. Vi ringde Lorenz och Anneli som tyckte vi skulle ringa veterinären. Veterinären i sin tur rekommenderade att vi baddade med koksaltlösning och så skrev han ut ett recept på en salva som Micke ska hämta på apoteket. Jag har baddat ögonen på honom en gång, och det var inte särskilt populärt. Han gillar inte alls att någon är och petar honom kring ögonen, och brukar gömma huvudet i armvecket. Ska bli spännande att se hur det går med salvan…

Trappträningen går framåt. Nu går han helt obehindrat och utan lock och pock uppför trapporna när vi varit ute, men neråt går inte lika bra. Det sliter ju mer på lederna också, så det kanske inte gör något att han inte vill gå neråt än. Vi har tränat att gå ner från sista avsatsen utanför Guns och Torstens dörr, och om man ökar på med ett steg i taget så tar han till slut hela trappan (6 steg). Men det är bara om man har trappat upp (haha) övningen. Kommer man uppifrån och sätter ner honom innan sista trappavsatsen och tror att han ska gå hela direkt så får man tji.

Ikväll ska jag på bokcirkel hos Malin så då ska Ozzy få vara med Micke på jobbet – ska jobba över. Blir han alldeles för omöjlig blir det nog ensamträning…!

Upp

Fredag 13 januari 2006

Igår köpte jag en klicker så nu ska jag börja klickerträna med Ozzy! Vi har provat lite smått och han fattade galoppen rätt omgående i de få enkla övningar vi har testat. Jag har lånat en bok, som i och för sig är väldigt ingående om själva tanken med klickerträning, men jag vill ha mer praktiska tips på övningar så jag har ställt mig på kö på ett par andra. Är otålig! Har dock hittat ett forum på nätet där man kan få bra tips.

Ensamträningen har gått jättebra den här veckan. Inga olyckor eller bus när han varit ensam – däremot blir han så överlycklig när man kommer hem att han kan skvätta lite, men det må så vara.

Har träffat några nya hundkompisar på våra promenader, bl.a. Silke, som också är en border och är 10 mån och bor några kvarter bort, och idag träffade vi Kloker (är osäker på ras) som var just en klok gammal herre på 11 år som hade stort tålamod med Ozzy.

Upp

Söndag 8 januari 2006

Idag har vi sjösatt Ozzys sajt!
Det finns säkert en del skönhetsfel och buggar, men i stort är den klar.

Upp

Lördag 7 januari 2006

Har inte varit så flitig med dagboken sista veckan – vi har istället jobbat järnet med Ozzys sida. Nu är den i princip klar, fixade nyss kontaktformuläret (helt på egen hand - guldstjärna till mig!), så nu är det i princip ”bara” bilderna till fotosidan kvar. Sömntutorna Ozzy och Micke ligger i sängen(!) och gosar.

Nyåret passerade med buller och bång, men Ozzy brydde sig inte alls om de allehanda smällare som tjöt utanför fönstret. Vid sjutiden på kvällen var vi ut och rastade honom och trots att en del raketer gick av redan då så promenerade han bara på som vanligt. Vi får hoppas att det går lika bra nästa nyår.

I torsdags var vi ut på skogspromenad för första gången i ”hundspåren” i Gammliaskogen och det tyckte Ozzy var jättekul. Han är inte så modig än att han vågar lämna stigen så ofta, men han skuttade glatt på och letade både husse och matte som busade och gömde sig bakom träden. Vi träffade ett par hundar och då kopplade vi honom eftersom han inte direkt är hundra på inkallning än. Det han är absolut bäst på är att komma på två visselsignaler, men vi ville inte chansa.

Ozzy är _väldigt_ trög i början när han ska ut på promenad, men när man väl lockat honom att gå 10-20 meter (okej, 50 ibland) så pinnar han på som om han kunde gå ända till Kina. Han är duktig på att gå i koppel och besväras inte alls av det längre. Vi har bestämt att vi ska försöka komma igång med ensamträningen ordentligt nu, men man vill ju hela tiden vara med honom, så den glöms bort mer än den borde. När vi var till Gammlia åkte han i buren för första gången också, och det blev en hel del gnäll. Vi var lite oroliga över att han inte skulle vilja gå in i buren längre i köket om han började koppla ihop den med bilåkningen, men det har han inte visat några tendenser till.

Igår var vi ute med honom i parken och försökte få till några fina foton… Att en liten hund kan vara så snabb och autofokus på en D50 så långsam. *Skratt* Nåja, några fina bilder blev det, ni får kolla i fotoalbumet när vi har fått upp dem.

Nu ska jag väcka sömntutorna!

Upp

Fredag 30 december 2005

Nu är julen över och vi har fått tillbaks vår älskling! Sista dagarna hemma visste vi knappt hur vi skulle klara för vi saknade honom så mycket, lilla hjärtat.

Tisdag kväll for vi till Tavelsjö och hämtade honom. Det var lite nervöst eftersom han gömde sig under kökssoffan när vi skulle hämta hem honom, men vi hade inte behövt vara oroliga. Han kom kutande som en liten raket och höll på att dränka husse med pussar. Vilken lycka!

Att han trivdes som fisken i vattnet med att få busa järnet med sina två systrar kunde ingen missa, men när vi kom hem sov han nästan två dagar i sträck – det är jobbigt att vara busig valp!

Men oj så mycket han vuxit! Åtminstone kändes han mycket större när vi hämtade honom än när vi lämnade honom. Han har blivit mycket högre och slankare, och är fortfarande världens finaste, så klart.

Upp

Onsdag 21 december 2005

Idag skulle jag till tandläkaren och hann fara innan Micke kom. Jag hörde hur Ozzy gnydde och gnällde när jag hade stängt dörren, och han hade fortfarande varit så när Micke kom 15-20 minuter senare. När jag var klar hos tandläkaren ringde jag Micke och sa att jag var på väg så då for han till jobbet. När jag kom hem dryga kvarten senare lät inte Ozzy ett knyst, så ensamträningen verkar ge resultat.

På kvällen var vi in till stan och Ozzy travade glatt på i kopplet hela vägen. Det märks att han börjar bli större på alla sätt – orkar mer, är mer nyfiken, lite mer ”kan själv”. I förrgår hade jag undervisning så Micke var ”pappaledig”. Då tränade de på ’ligg’. ’Sitt’ kan han, men han sitter inte kvar.

Upp

Söndag 18 december 2005

Idag är det Ozzys 11veckorsfödelsedag!

I veckan fick vi veta att hans bror flyttat till Ö-vik, så nu är det bara en av systrarna som inte fått något hem än och fortfarande bor i Tavelsjö. En syster blir dessutom kvar på kenneln, så när Ozzy är där över jul får han busa med 2 av sina systrar. Den tredje systern, Fanny, har flyttat till Stockholm. Lorenz kommer och hämtar honom på torsdag – hoppas han inte hinner glömma bort oss på 5 dagar! Men vi tycker att det är nyttigt för honom att få bli lite hunduppfostrad.

Idag har vi varit ut i julhandeln och både haft honom i bilen och haft honom med oss. Han börjar bli så stor nu så det är ganska tungt att bära honom, plus att han är så nyfiken på allt han ser och är inte riktigt lika nöjd med att bara sitta i väskan längre. När han är i bilen ligger han lugnt kvar i väskan och verkar inte alls bry sig om att vi försvinner ett tag och det är ju skönt. När vi ensamtränade honom hemma (jag i duschen och Micke på toa) så gnällde han lite och krafsade på toadörren.

Han fick också tillfälle att träffa en hund på stan plus att vi träffade Frasse när vi kom hem. Frasse verkade tycka att han är lite jobbig och utnyttjade rullkopplets fulla längd. Förhoppningsvis kommer de att komma överens. Hunden på stan tog själv kontakt och Ozzy tyckte det var jätteroligt.

Nu har han helt plötsligt börjat vägra komma när man lockar på honom inne. Ute funkar det hur bra som helst, speciellt när han är koppelfri i parken och vi gömmer oss bakom träden. Han verkar ha fått för sig att han alltid måste ut när vi lockar på honom, och trots att han bevisligen är nödig så springer han undan. Vi får väl se om han kommer på andra tankar.

Vi har så smått börjat på en hemsida men har inte kommit så långt än.

Upp

Fredag 16 december 2005

Idag har Ozzy bott hos oss i 2 veckor! Han är 10 veckor och 5 dagar gammal och den ljuvligaste lilla valpen på denna jord. Inte jämt, så klart, men oftast.

När vi var hos uppfödaren för att hämta honom kändes det inte så roligt – han gick undan hela tiden, krafsade för att komma i valplådan och gömde sig mest under kökssoffan. En av hans systrar hade åkt till Stockholm på onsdagen, så han kanske kände på sig att det var hans tur. Men trots att han gick undan direkt vi försökte närma oss så gick svansen på honom hela tiden.

I bilen hem lät han inte ifrån sig minsta lilla pip. När vi kom hem var han väldigt reserverad och avvaktande, men ville gärna vara i husses famn. Första natten gick bra – han sov i sin egen säng på golvet bredvid husse, och grät inte alls. Och tur var väl det, annars hade nog matte brutit ihop.

Potträningen går bra, även om det hänt några olyckor inomhus. Vi försöker gå ut med honom efter att han har ätit och sovit, och på det stora hela så funkar det bra. Trots goda föresatser hinner man inte med ibland – som när han två sekunder efter att han ätit klart står och pinkar på köksmattan, men det får man ta.

Största ”konflikten” vi haft, Ozzy och matte, var när han fick för sig att bli helt galen varje gång han skulle få mat. Att säga åt honom att vara tyst och ta honom i nackskinnet hade ingen effekt över huvud taget, vilket slutade med att matte tog honom i örat. Det kändes inte kul, men sen dess har det inte längre varit något problem.

Första utflykten gick till Gammlias julmarknad på söndagen. Då satt Ozzy i en väska på husses mage och var hur snäll som helst. Men när vi kom hem var han väldigt trött av alla intryck. Sen dess har han fått komma med i väskan flera gånger. Vi har också börjat träna honom lite på att vara ensam – när han ligger och halvslumrar i väskan i bilen passar det utmärkt att träna honom på det.

Alla våra kompisar faller för hans charm, och alla möjliga okända människor på stan vill komma fram och gulla med honom. Det är så klart kul – för han är ju världens gulligaste valp – men alla främlingar önskar man ibland skulle hålla distansen eller åtminstone fråga om det är ok först.

Ozzy har inte träffat så många andra hundar än, men över jul får han tillfälle att busa med sina föräldrar och sin syster och halvsyster när han ska vara på kenneln i 5 dagar. Vi hoppas bara att han känner igen oss när vi kommer och hämtar honom!

Han kan och vet inte så mycket än, men vi tror att han åtminstone vet vad han heter. Nej funkar oftast, och husse har också tränat lite inkallning (hit). Sitt och varsågod använder vi också, men vi kräver inte något av honom än.

Upp