ur Östgöta Correspondenten 00-03-09

En unik inblick i stenålderns vardagsliv

Konrad Spindler: Mannen i isen

Översättning: Torstein Sjøvold

Natur och Kultur

Hösten 1991 hittade två bergsklättrare ett lik som höll på att smälta fram ur glaciärisen 3 200 meter över havet på gränsen mellan Österrike och Italien. Detta skulle komma att bli ett av århundradets mest sensationella arkeologiska fynd -- en mumifierad och välbevarad stenåldersmänniska, drygt 5 000 år gammal, med komplett utrustning och klädsel. Då de flesta tidigare fynd härrör från gravar, och således speglar begravningsritualerna, fick forskarna nu för första gången en unik inblick i vardagslivet under stenåldern.

Konrad Spindler, en av nyckelpersonerna i det internationella forskarlag som undersöker fyndet, gav redan 1993 ut en populärvetenskaplig bok om ismannen, eller Ötzi som han kom att kallas i folkmun.

Thrillerartat

Tre år senare översattes boken, i uppdaterad utgåva, till svenska av professor Torstein Sjøvold, också han knuten till forskarlaget ("Mannen i isen", Universitetsförlaget 1996). Här ges en närmast thrillerartad skildring av det inledande arbetet vid upptäckten, bärgningen och efterundersökningen.

Därefter följer noggranna och sakliga redogörelser för utrustningen, kläderna och mumien, kompletterat med färgfotografier och svartvita teckningar, liksom en avslutande rekonstruktion av ismannens värld.

Den nu föreliggande nyutgåvan av "Mannen i isen" är egentligen en omtryckning av den ursprungliga översättningen, kompletterad med ett nyskrivet förord av Torstein Sjøvold där han sammanfattar det nuvarande forskningsläget och kortfattat redogör för de nya rön som framkommit sedan den förra utgåvan.

Analyser av pollen i tarminnehållet visar t ex att ismannen dog på försommaren, och inte som man tidigare trott på sensommaren eller hösten.

Detta kan tyckas vara en mindre upptäckt i sammanhanget, men i själva verket kullkastar den hela det i och för sig spekulativa men mycket välargumenterade och fascinerande slutscenariot om hur ismannen dog. Och det försvagar också en rad analysresultat och slutsatser som leder fram till och motiverar det avslutande scenariot.

Förlaget brister

Egentligen visar väl detta bara hur forskningsprocessen fungerar, att resultaten hela tiden måste revideras i takt med att undersökningen fortskrider och analysmetoderna utvecklas och förfinas. Och att det alltid är riskabelt att dra alltför snabba och långtgående slutsatser.

Som boken är komponerad, med en linje som leder fram mot en speciell "tolkning", blir förordet tyvärr ödesdigert för boken som helhet. Ett gott tips är därför att läsa denna fascinerande, sakliga och välskrivna (men mindre väl översatta) bok med ogrumlad blick, och avsluta med det nyskrivna förordet.

Att förlaget inte har bemödat sig om att korrigera bristerna i översättningen, inte minst den stundtals märkliga kommateringen, får betraktas som ett olyckligt misstag.

PER LARSON