Min tekniska morgon

Klockradion

Dagen börjar med att min klockradio går igång av sig själv och morgonens och nattens nyheter läses upp för mig av en reporter någonstans i Stockholm. Tänk vad de elektromagnetiska vågorna är duktiga på att färdas långt! Förstås måste klockradion försörjas med elektrisk energi för att överhuvudtaget fungera. I alla fall min klockradio går inte på kemisk energi från ett batteri, en utveckling av Voltas stapel. Nej, jag sticker in sladden i väggen och vips så får jag energi från Barsebäcks kärnkraftverk, där energin utvinns genom att man bombarderar vissa isotoper av grundämnet uran med neutroner och så blir det energi av en liten del av uranets massa, precis som Albert Einstein räknade sig fram till. Energin värmer upp vattnet i kokreaktorn så att det övergår till vattenånga som sedan får en turbin att snurra och i sin tur sätta igång elproduktionen i en generator så att rörelseenergin kan omvandlas till elektrisk energi tack vare Örstedts fantastiska upptäckt av elektromagnetismen. Den elektriska energin måste senare också gå igenom transformatorer för att vi ska få rätt spänning och ström till våra hem och för att det inte ska bli alltför stora förluster i form av värmeenergi som lämnar de långa elkablarna som ger oss elenergin.

Sängen

Så småningom vaknar jag till i min säng från IKEA, vilken tillverkats av tyska furor som fällts, sågats och till slut blivit ett par bräder som jag forslat hem från det stora varuhuset utanför Malmö. Bräderna packades in i en kartong som även den framställts av ett par furor, kanske svenska denna gång. Med i kartongen fanns också ett par skruvar som jag med hjälp av en ritning och några bifogade verktyg lyckades få på rätt plats och så var sängen klar.

Täcket

Eftersom det är en lite kall morgon sveper jag om mig mitt varma täcke ytterligare en stund. Täcket är tillverkat av ett slags syntetmaterial, säkerligen utvunnet ur råolja som pumpats upp från ett oljefält i, låt oss säga Kuwait. Oljan har forslats till ett raffinaderi där man genom den fraktionerade destillationen har utvunnit de speciella kolväteprodukter vilka behövs för att tillverka stoppningen i mitt varma täcke.

Påslakanet

Täcket är omslutet av ett påslakan i bomullstyg som sytts av någon symaskin på en stor konfektionsindustri i något fattigt land där arbetskraften är billig. Bomullstyget har kanske framställts i ett annat fattigt land, där bomullsbuskar odlas på stora fält. Eftersom bomullen är väldigt känslig för skadeangrepp från olika små djur i vår natur, så måste man bespruta bomullsfälten flera gånger per säsong. Då använder man starka kemiska gifter, många av dem sedan länge förbjudna i vårt land p.g.a. de hälsorisker som finns med deras användning. Gifterna sprutas oftast för hand av de små odlarna, medan större odlare tar flygplan till hjälp. Småbönderna använder ibland gasmask, men oftast inte, eftersom det blir väldigt varmt i det tropiska klimat där bomullen växer. Giftet förvaras i en slags flaskor och med hjälp av en sprutanordning fördelas det över bomullsbuskarna. Flygplanen startar i stället från en intilliggande flygplats och sveper tätt över odlingarna i långa glidflygningar. Ibland finns det väl någon annan människa i närheten som råkar få sig en dos hon också.

Förstås ska det färdiga bomullstyget också färgas och dränks därför in i olika kemikalier som ska ge de rätta nyanserna åt tyget. Kanske är dessa kemikalier inte fullt så giftiga för människan som de gifter som användes för att bekämpa bomullsbuskens skadedjur.

Lampan

Så småningom tycker jag att jag känner mig så pass vaken att jag kan stå ut med det starka ljuset från sänglampan och tänder därför denna Thomas Alva Edisons gamla uppfinning, genom att trycka på en strömbrytare som får de små elektronerna att snabbt kila till glödtråden i lampan och värma upp den så mycket att den exciterar elektronerna i glödtrådens volfram så att dessa kan börja avge sin överskottsenergi som elektromagnetisk strålning i form av synligt ljus. Dessutom avges också en hel del värmestrålning som gör att hela lampan, som är av trä och metall börjar bli varm. Kanske skulle jag byta ut den traditionella glödlampan mot en lågenergilampa som omvandlar en mycket mindre del av den elektriska energin till värmestrålning. Sen!

Badrummet

Jag masar mig upp och går in i badrummet för de sedvanliga morgonbestyren. Toalettens vattentank är sprängfylld och när jag trycker på rätt knapp töms tanken ganska hastigt för att ta med sig avloppsvattnet ut i rör som så småningom leds till Ellinge vattenreningsverk där mitt smutsiga vatten ska genomgå diverse reningsprocesser för att åter kunna användas som rent vatten av någon annan person. Jag kliver in i duschen och märker att varmvatten är det inte några problem med, trots den kalla morgonen. Det har värmts upp på elektrisk väg nere i källarens pannrum och sedan forslats i långa rör för att sedan komma ut ur min kran när jag lyfter den (inte skruvar jag längre!) och vrider den i lagom läge för att varmvattnet ska blandas med kallvattnet. Tänk att vattentrycket är tillräckligt för att jag ska få precis så mycket vatten som jag vill ha! Jag trycker på duschtvålens flaska och ut kommer en geléliknande pastellfärgad kemikalie som föreställer modern tvål, kanske framställd på liknande sätt som tidigare med hjälp av kaustiksoda och olika oljor. Jag blir klar och tar en stor bomullshandduk som vävts på sitt speciella sätt för att få så stor förmåga att dra till sig vatten när jag torkar mig med den. Eftersom min hy inte längre är vad den var så smörjer jag också in mig med en kemiskt tillverkad produkt som bl.a. innehåller urinämne och parfym.

Kläderna

Mina kläder ligger redo sedan kvällen före och jag tar på mig de elastiska underkläderna av bomull, liksom ett par jeans och en tröja av bomullsjersey. Tills jag ska gå hemifrån sätter jag på mig ett par inneskor med sula av syntetiskt framställt gummi och ovandel av behandlat läder. Lädret hålls ihop av ett metallspänne som jag kan reglera med hjälp av piggar och hål i lädret.

Tidningen

Nu fortsätter jag ut till brevlådan för att hämta dagens morgontidning som avlämnats någon gång på morgonkröken av tidningsbudet som i sin tur hämtat en hel hög med tidningar att dela ut till alla prenumeranter i området där jag bor. Tidningen är tillverkad av tunt papper som valsats i tryckpressarna med senaste nyheter och en hel mängd med annonser för diverse prylar som man vill pracka på oss i överflödssamhället. Papperet till tidningen har tillverkats i ett pappersbruk av pappersmassa som i sin tur har kommit från en massafabrik som utvunnit massan ur trädens långa cellulosafibrer.

Frukosten

Jag går ut i köket för att göra i ordning frukost innan jag ska väcka pojkarna. Först av allt tar jag ett glas, tillverkat av kvarts, soda och kalksten, för att dricka lite vatten. Därefter tar jag fram lite bröd ur frysen och jag sätter in det i mikrougnen, där jag låter brödet värmas upp av den åter igen så användbara elektromagnetiska strålningen, nu i form av mikrovågor. Kaffet brygger jag i min kaffekokare där vattnet värms upp elektrisk till precis rätt temperatur och sedan sipprar över de malda kaffebönorna som gått igenom åtskilliga processer innan de hamnat i min kaffebryggare. En gång växte de som röda bönor på en buske, kanske i Brasiliens något mer höglänta områden. Det plockades för hand, skalades och fick torka till små ljusbruna bönor på stora gårdar. Därefter exporterades de torkade bönorna till ett kafferosteri i Sverige, där de fick sin mörkbruna färg och även maldes till lagom fint pulver. De förpackades i sina halvkilospaket och kördes av långtradare ut till affärerna, där jag sen plockade ett paket och bar hem. (Annat var det när vi i Nicaragua köpte de torkade bönorna på marknaden, rostade dem i ett lerfat över öppen eld och därefter malde de färdigrostade bönorna i en handkvarn!)

Kaffefiltret, även kallat melittafilter efter sin kvinnliga uppfinnare, släpper igenom precis lagom av de aromrika ämnena som löser sig i det varma vattnet som sipprar genom filtret och ner i glaskannan med plasthandtag. Det finns en liten finurlig manick nedanför filteranordningen som stänger till utloppet från filtret när jag tar bort kannan så att inte kaffet ska rinna ut på den lilla metallplattan som värmer upp det färdigbryggda kaffet. Fast inte fungerar den så värst bra – en vidareutveckling efterlyses!

Jag dukar fram frukosten: tallrikar av porslin, bestick av rostfritt stål, den så svenska osthyveln, brödkniven, mjölken, yoghurten, osten, brödet som nu är varmt och som nygräddat, marmeladen och kanske jag pressar några apelsiner i den elektriska citronpressen som så lägligt snurrar runt när jag trycker apelsinhalvan över den och stannar när jag lyfter apelsinhalvan. Allt placeras på vaxduken och är klart när jag kallar på mina små busfrön: Frukosten är klar – det är dags att gå upp!

Susanne 01.02.11