Fornfynd i Telica
Den här berättelsen skrev jag i september 1988 efter ett skolbesök i Telica.
Härom veckan var jag på skolbesök i Telica, strax norr om León. Skolan heter Socorro Santana Solís och är väl den bedrövligaste jag någonsin sett. Skolbänkar saknas i stort sett alla klassrum, så eleverna sitter på stenar på golvet, på de vassa fönsterkarmarna eller står helt enkelt upp. Fönsterna saknar nästan överallt glas, väggarna är trasiga osv. Kort sagt, en urusel arbetsmiljö för både lärare och elever och jag fick på nåt sätt känslan av att man helt tappat gnistan för att göra något åt sin situation.
Men, man ska inte låta skenet bedra; på en liten hylla inne på rektorsexpeditionen, inträngt bland de få böcker skolan förfogar över, fick jag syn på några underliga föremål av bränd lera. När jag undrade vad det var, plockade Gladys, studierektorn, entusiastiskt ner föremålen och började berätta:
"Jo, det här är föremål som elever har hittat här i trakten, på åkrar och lite överallt, och så har vi samlat dem här. Detta t.ex. tror vi är ett barns gravurna för inuti finns rester av ett skelett. Tyvärr så gick urnan sönder när den hittades. Och här är en mängd olika små lerplattor med symboler på. Det här är den befjädrade ormen och här är en fågel. De andra symbolerna vet vi inte vad de står för. Och här är en pilspets av sten."
Och så fortsatte hon att berätta om de olika föremålen och hur de hade hittats. Hennes entusiasm smittade av sig och jag undrade om det inte finns något skrivet om de indiankulturer som funnits i trakten tidigare. Hennes ögon lyste upp ännu mer:
"Faktiskt så har några elever och lärare jobbat med ett projekt som resulterade i den här lilla skriften. Här har de skrivit ner traktens historia sen tiden runt Kristi födelse.
Telica, tillsammans med San Jacinto, Quezalguaque och Posoltega är gamla indianbyar och namnen härstammar från nahuatl, mayaspråket. Hela tiden hittar man gamla föremål i jorden här och det värsta av allt är att de säljs till utlänningar och på så sätt går förlorade. Speciellt vid de heta källorna i San Jacinto säljs många små fina föremål av barnen där. Det är hemskt att man inte kan ta vara på sakerna. Jag skulle så gärna vilja att en arkeolog kom hit för att titta på sakerna och bestämma hur gamla de är. Och så ska vi försöka öppna ett museum här i byn så att alla ska kunna lära känna traktens historia."
Vi blev avbrutna av att några elever och lärare med lysande ögon och stolta leenden kom in och visade upp ett nytt föremål och ivrigt berättade hur fyndet gått till. Det var, som jag tyckte, ett stort fat, som de man kan köpa vid vägkanten öster om Malpaisillo, men de berättade att det var locket till en jättestor urna som gick sönder när den grävdes fram. Inuti urnan hittades skelettdelar, en liten välgjord bägare och ett litet fat, från början säkert innehållande den sista maten som den döde fick med sig i graven.
Jag hoppas verkligen att en arkeolog en dag tar vägarna förbi Telica och att den lilla byn kan få sitt museum.
Artiklar: