Ormbett
Många hundägare tror felaktigt att ormbett är
ofarliga för hundar! I de lindrigaste fallen blir hunden bara svullen på platsen för
bettet. I de medelsvåra fallen uppstår skador på kroppens organ. Hunden får en lever-
och njurskada och ofta blodbrist. Allt detta går över med vila och lämplig
medicinering. I de allvarligare fallen får den kraftigare lever- och njurskador.
Blodkropparna faller sönder med allvarlig blodbrist som följd. Blodäggvita läcker ut
och det uppstår stora ödem under buken, bröstet och i benen. Intensivbehandling krävs,
men trots den överlever inte alla hundar ormbetten.
Det har stor betydelse var bettet tar. Den vanligaste är att hunden blir biten i nosen
och läpparna. Ibland tar bettet i en eller flera av tassar. Man vet aldrig på förhand
vilken hund som kommer att bli dålig. Man måste utgå ifrån att vilken hund som helst
kan bli dålig.
En orm hugger sitt byte och sprutar in giftet i såret. Ormen doserar uppenbarligen olika
vid olika tillfällen. Ibland tycks inget gift komma alls, vid andra tillfällen kommer en
större dos.
Ormgiftet är en blandning av ett flertal gifter eller enzymer. De påverkar blodet så
att blodkroppar faller sönder och blodproppar bildas. Ett av enzymerna bryter ner
vävnaderna, frigör de kroppsegna substanser och verkar som gift.
Först märks ormbettet inte så mycket på hunden, men efter ett tag blir den trött och
vill helst ligga. Efter någon timme svullnar den bitna kroppsdelen. Om bettet har tagit i
nosen eller i läpparna svullnar ansiktet upp mycket kraftigt och når ett maximum efter
ett till två dygn. Läpparna kan bli ett par centimeter tjocka och svullnaden kan sjunka
ner på halsen.
Om bettet tar i en tass svullnar den upp och svullnaden sprider sig uppåt benet.
De flesta tror att de bett som tagit i läppar och nos är de farligaste i tron om att
svullnaden ska täppa till luftvägarna. Så är det inte, som tur är. Trots att de
flesta hundar blir bitna i nosen, är det de som får bettet i tassen som oftast dör. Vad
beror nu detta på? Blodet pumpas runt med hjälp av hjärtat. Men i kroppen finns en
annan typ av cirkulation som vi inte talar så ofta om, nämligen lymfcirkulationen. Till
stor del sköts den cirkulationen av musklernas sammandragningar. Ormgiftet i en tass
bryter ner vävnaderna så att giftet lätt kan sugas upp. Lymfcirkulationen sprider sen
giftet.
Om en hund dessutom går på benet då den ömsom böjer och ömsom sträcker på tassen
sprids giftet ännu mer effektivt.
Vistas man i ormrika trakter bör man ha tillgång till kortison så att behandling kan
insättas snarast efter ett bett. Be din veterinär om ett recept.
Inspektera och leta efter bettet.
Ge hunden kortison.
Om du kan få tag på is – lägg ett kylande omslag.
Håll hunden i stillhet, speciellt om bettet tagit i tassar eller ben.
Uppsök veterinär.