Bumpkin´s Hold On Tight
"Molly"
99-09-25 - 09-03-01
Blir saknaden o sorgen någonsin lättare efter henne ? Hon var min stora glädje o min stöttepelare här i livet. Hon tröstade när det behövdes o hon fanns liksom alltid där när man behövde någon att prata med. Saknaden av henne blir bara svårare o svårare, när blir den lättare ? Hon var fylld av glädje hela tiden, inte ett uns ont fanns i den kropp. Hon vände bokstavligen ut o in på sig bara någon ville klappa på henne lite. Hennes motto var "jag kan slå en knut på mig själv eller vända ut o in på mig, bara ni ser mig o kliar lite i min päls". Hon brydde sig inte om fall det var tortt eller blött på marken "matte kan torka" bara någon klappar på mig. Hon hade ingen koll på sin storlek alls. Att personerna hon lutade sig emot kunde ramla om kull när hon skulle göra sina kullerbyttor för att bli klappad på var ju inte meningen, "klappa o klia på mig bara så blir allt bra". En vattenpöl var aldrig för lite för henne att bada i, det var ju bara att lägga sig ner på magen så simmad man ju eller hur ? Där hade hon o jag delade meningar många gånger, men när inte matte såg eller hann med så badade man i det som fanns till hands. Skogen, ängen o vattnet var hennes liv, så där ska hon få sin sista vila när hon kommer hem.
2000-09-28
HD grad A
2000-09-28
Artros utan anmärkning
|
|
|
|