Om Livets Mening – Vet Jag Ej

Man föds

och börjar strax sin levnadsbok att skriva.

Man bjöds

att i ekorrhjul sin tid fördriva.

Till döds

ens arbetet en sen kan driva.

Krokig

av allt släp och slit

Tokig

som vore man en abderit.

I för sig

det kanske vore bäst man aldrig kommit hit.

Som en slav  

man för uppehället har fått strida

Och alla krav

var sannerligen icke blida.

Uti en grav 

man slutligen sin tid i evighet får bida.

Det slår

mig i min andliga förstening

Jag ej förstår 

huruvida livet har en mening

Här går

okunskap och dumhet i en skön förening.

Trots djävulskap

man under livet rönt.

Vetskap

har man änskönt, 

och kunskap

om att livet dock kan vara skönt.
 

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"