Jag minns

                     Jag minns

                hur jag barfota

                  sökande gick

        i det ännu daggvåta gräset,

        fram till det av inlandsisen

   under årtusenden slipade berget.

                      Och där

        på den runda, släta hällen,

               fann Dig liggande,

                        naken,

            lojt utsträckt på rygg,

       i den värmande morgonsolen.

                        En syn

                   så underbar,

             där Du likt Afrodite,

      nyss uppstigen ur havets skum,

           med uppsträckta armar

         bjöd mig släcka min törst

             ur Din kärleksbrunn.

                Och tillsammans

           omfamnande varandra,

            sjönk vi ner på ängen

  bland tjärblomster och gullvivor.

         för att anträda seglatsen,

på den underbara men förrädiska

             Kärlekens ocean.

                                                                             9 juli 2003
  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"