EMU-frågan

 

Ja eller Nej till EMU

är nu den stora frågan

där de två sidornas kampanjer ju

för oss nästan blivit rena plågan.

Deras heta argumenterande    

endast ökar våra kval,

och tillsammans med allt manipulerande

det förvisso i stället försvårar vårat val.

 

Ja-sidan hävdar ju med glöd

att om vi  blott ”JA” giver vårt stöd

så får vi jobb och välstånd uti överflöd.

Medan Nej-sidan helt tvärtemot

påstår att ett ”Ja” vill lägga allt för fäfot,

fast Fan trot,

och att om vi giver ”Ja” vårt stöd

kommer det helt visst i Sverige skapas nöd

och kanske rent av leda till vår bleka död.

 

Då sådan argumentation vi svårligen kan svälja,

står ju ändå frågan för oss kvar. 

För hur i helsike vi då skall kunna välja,

när vi fortfarande där står med ändan bar.

Själv är min förvirring så fullständig,

och min skalle helt konfys,

att jag känner mig så eländig,

som om jag drabbats utav paralys.

 

Och om jag tittar blott till mej,

så något klokare det blir jag ej  

av allt ståhej

och deras argumentationer

med sina olika visioner.

Tänka sej.

 

För att ej betraktas som asocial

måste jag ta del i detta Sveriges ödesval.

Men som jag lider obeslutsamhetens alla kval

är jag ur stånd att fatta något klokt beslut

att lägga i mitt valsedelskonvolut

då min ämneskunskap är för minimal.
 

                                                         14 juni 2003
 

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"

 

      Åter till Dikter År 2003