Hav

Stenhuggeri i Hunnebostrand

(Några rader jag slängde ner till en stenhuggeriutställning.
Alla "l" markerade feta, skall uttalas som tjocka)

En ska väl en’te gnälla

för att dä bagekring vårt hus på Lahälla

lå en industri.

Ett stenhoggeri,

där dä var ett faslet liv ô stri,

ô där en ôfta hörte sprängskôtt smälla.

Men ô få blócké ud,

gällde bare dynamid ô krud

sôm de ladda mä ô sköd,

etter dä att visslá jöd. ^*

Ô sia tow de spetté fram ô bröd

Ja, där va en fasle mängde ljud.

Ô på blócké kilhôlspôjkar spráng

ô en hörte mejslar kláng

ô setars töngre, dove slaw,

för dä va safti, hale taw

ifrå skällte arbetslaw

daen láng.

Ô dä skulle väre klyv i den graniden

för va dä katt va skiden

bare ô kassera.

Ô då svor de ô domdera;

”Den sôm trur sôn sten kan fungera

måtte väre vriden”.

Dä va ett rektit skecklit fôlk

sôm stow ve stene klätt i boxehôlk

ô va dokti hôrr ô en på sine domäner,

där de hogg dupfuntar ô fontäner

ô allt aant sôm säntes bôrt te mange länner.

För desse je no gärne vell gäre mä te tôlk.

För dem som så hårt i bergen slet

utan att någonsin på sten gå bet

har vi andra mycket att lära.

Så låt oss nu till dem därför alla bära

fram en hyllning till deras ära

för de om några är förvisso värda det.
6 Juli 2004

^*visslá jöd = Som varning blåstes en ljudlig signal förre skottet gick